Aktuell
kommentar - vecka 27/01:
Bärsärkagången i Göteborg under EU-mötet har gjort AFA känt bland en bredare allmänhet på ett sätt som tidigare inte varit fallet. Reaktionerna i media har samtidigt varit mycket olika.
Expressen har exempelvis i en ledare visat förståelse och fallit in i den kritik som förts fram från AFA-iterna själva och deras stödtrupper inom Grön Ungdom, SAC och Ung Vänster. Nämligen att det som inträffade berodde på polisen agerande och att media förmedlat en missvisande bild av vad som hände.
Steget längre gick Gunnel Werner med ett TV-program den 1/7. AFA:s agerande relativiserades - det var egentligen inget nytt som hänt. På 1940-talet fanns det swing-pjattar som protesterade genom sin klädsel, det har funnits ligister och det har förekommit "kravaller" på Södermalm i Stockholm. Stenkastning på poliser behövde inte ses som något särskilt anmärkningsvärt.
I bjärt kontrast till detta står reaktionerna från Jan Guillou respektive Jonas Hållén, i viss mån även Carl Hamilton.
Carl Hamilton och Jan Guillou talar båda om AFA-iterna som terrorister. Så här skrev Carl Hamilton i Aftonbladet den 5/7 -01:
"Bland de fredliga demonstranterna fanns också en palett av politiska vettvillingar, våldsromantiker och maskerade arvtagare till de italienska och tyska vänsterterroristerna på sjuttiotalet. Säkert fanns också de som med Ferlins ord kunde säga att de kastade sten varken för Frankrikes eller kyrkans skull, utan bara för att det var så helvetes roligt. "
Jan Guillou är dock skarpare, i sin AB-kolumn den 25/6. Han anser det fel att tala om "bråkmakare, stenkastare, huliganer eller rentav aktivister" - det rör sig rakt av om terrorister.
Guillou kritiserar vänstern för ett "slappt förlåtande":
"Terroristerna har en genomtänkt strategi. Enligt deras uppfattning måste varje försök till demokratiskt samtal bokstavligen slås sönder... Snart kommer då den kapitalistiska staten att tappa sin demokratiska mask... Varje död demonstrant blir därmed en seger för terrorismen.
Enligt denna teori kommer staten till slut att få så långt i övervåld mot 'folket' att 'folket' äntligen ser klart och griper till vapen och gör revolution."
Guillou menar att detta inte kan fungera, en stat kan alltid "mobilisera mer våld än aldrig så motiverade och vältränade terrorister."
På 60-talet rensades demonstrationerna noga före avgång från våldsfigurer, så måste ske även idag:
"Vartenda maskförsett AFA-yngel måste bort innan demonstrationen avgår."
Men är det inte svårt att åstadkomma detta i praktiken? Maskerna åker kanske på först efter att demonstrationståget börjar röra på sig. Så har insändare argumenterat.
Vad man under alla omständigheter kan göra är att bryta varje organiserat samarbete med AFA. Just detta har nyligen CUF gjort, genom att lämna "Nätverket mot rasism". Ur CUF:s pressmeddelande:
"- Det är inte tillsammans med denna typ av grupperingar och i synnerhet inte med deras metoder som vi vill bekämpa rasismen därför lämnar vi omgående NMR i protest mot samröret med AFA, säger Malin Svensson, förbundsordförande i Centerpartiets Ungdomsförbund i en kommentar."
"Det är inte med antidemokratiska metoder och våld vi når framgång, tvärtom skapar den typen av metoder bara ytterligare motsättningar, mer hat och större konflikter. CUF vill heller inte medverka till att legitimera dessa organisationer varför vi nu begär utträde ur NMR, avslutar Svensson. "
Betyder detta att även Integrationsverket nu kommer att lämna detta nätverk, och bryta med AFA?
Jonas Hållén skriver i sin Metrokolumn den 26/6 -01 att AFA med användning av stenar, järnrör och glasflaskor tvingat folkligt valda ledare att evakueras från sina hotell och att delar av möten måste flyttas.
Hållén konstaterar att statsminister Persson kallat kravallerna för "fascistisk verksamhet" och att man visat ett "öppet förakt för demokratin". Justitieminister Bodström hade beskrivit AFA-våldet som "ett hot mot demokratin".
"Förra gången liknande omdömen fälldes om en politisk rörelse ledde det till att fyra av Sveriges största dagstidningar gick samman i en kampanj."
De fyra chefredaktörerna hade då i ett öppet brev till läsarna deklararerat: "Vi vill visa att vi inte ger vika utan tänker fortsätta att avslöja kriminella gruppers dåd och vilka som ligger bakom dem."
Hållén pläderar för att massmedia ska hänga ut AFA-figurerna på samma sätt som man tidigare hängt ut nazister:
"Om chefredaktörerna menade allvar med sina ord - och är konsekventa - är det nu dags för del två i kampanjen: En lista med namn och bild på den reaktionära vänsterns ideologer och de vänsteraktivister som dömts för våldsbrott, upplopp och sabotage, en kartläggning av den reaktionära vänsterns nätverk och metoder, samt en undersökning av vilka som understöder rörelsen ekonomiskt och politiskt."
Jonas Hålléns förslag är sakligt sett rimligt. Inte desto mindre är det orealistiskt.
AFA är ju till stor del en skapelse av statliga myndigheter. Civildepartementets kampanj "Ungdom mot rasism" gav ett kraftigt tillflöde, sedan dess har AFA kunnat turnera runt i landets skolor och göra propaganda för sin svartvita världsbild. AFA har idealiserats i statstelevisionen och och dess verksamhet har berömts från officiellt håll.
AFA:s terrorism har i praktiken skett på statligt uppdrag.
