Aktuell kommentar - vecka 29/02
Det har inte blivit några TV-program kring hoten och de många attentaten mot Kenneth Sandberg. När Staffan Holmberg (s), kommunpolitiker i Haninge, påstår sig vara utsatt för hot från politiska motståndare, då blir det ämne för ett soffprogram i TV den 18/7. 1) Veckan innan hade Metro en rubrik "Politiker i Stockholm tvingas leva under skydd". Där fanns Holmberg med, och uppgavs ha "utsatts för dödshot, skadegörelse och regelbundna trakasserier". 2)
I den mån detta stämmer måste avståndstagandet och fördömandet från varje demokrat vara självklart och reservationslöst!
Några mer konkreta uppgifter om hoten mot Holmberg har dock inte framkommit, och ett intryck blir att man här försöker "pumpa upp" vad som hänt. De politiska motiven till detta är uppenbara. Genom uppmärksamheten kring Holmberg kan verkliga hot - mot invandringskritiker - bagatelliseras. 3)
Som framgår av boken "Dialog om invandringen" finns här ett mönster. Systematiskt har man försökt framställa det som att Blågula Frågor arbetar med hot, något som gäller även mot andra invandringskritiker. De påstådda hoten mot Holmberg passar in i detta mönster.
Holmberg har också flera gånger givit prov på en hållningslöshet, som tyder på att han skulle kunna "ta ut svängarna". När sverigedemokrater blev slagna blodiga med järnstänger avfärdade Holmberg detta som påhitt - bildbevis och sjukhusintyg var ovidkommande. Det var bara "ketchup" på bilderna, menade Holmberg.
När Staffan Holmberg anför hoten som skäl till att han nu avgår som kommunalråd är det inte helt trovärdigt. De som vet något om situationen i Haninge känner till beslutet om att inte bebygga ett visst kustområde. Inte desto mindre har Holmberg åt sig själv uppfört ett hus i detta område.
MEN ANTAG att hoten mot Holmberg skulle vara raktigenom verkliga, utan överrifter eller påhitt. Då har vi en bild där människor, av olika politiska åsiktsriktningar, inte kan verka i Sverige år 2002 utan att riskera trakasserier och förföljelse. Vilka slutsatser ska då dras av detta?
Bim Clinell konstaterade i soffprogrammet att i Frankrike förekommer inga sådana hot, Sverige är unikt. Vad kan då vara förklaringen? Är det inte rimligt att en orsak kan ligga i frånvaron av offentligt samtal kring invandringspolitiken i Sverige, i etablissemangets vägran att behandla denna fråga som andra politiska frågor och låta kritik få komma fram på ett normalt sätt?
Om Homberg och hans meningsfränder är uppriktiga i sin oro över detta klimat av hot och våld, då kan de själva bidraga till en ändring, om de vill. Börja samtala!
1) Det mäts här med olika mått, som så ofta. (Åter till texten)
2) Metroartikeln tar med även andra typer av hot mot politiker: "Det finns väl inte en socialnämndsordförande i hela landet som inte har blivit hotad", säger en m-politiker. Här är det alltså inte politiska motståndare som som ligger bakom. Det rör det sig om "missnöjda kunder", vanligen personer som kommit till Sverige genom den politik som vi invandringskritiker motsätter oss. (Åter)
3) Det kan framstå som att vi bara får igen för vad vi själva gör, en rättmätig vedergällning. Det kan också framstå som en verklighet av hot, gällande för politiker ur olika läger, som man får leva med. (Åter)
