Aktuell kommentar - vecka 38/02
Felaktiga uppgifter kan komma att leva sitt eget liv, när de kommit från politiskt korrekt håll. Mot bakgrund av Göteborgskravallerna och (den felaktiga) mediabilden av hårda domar mot gatustenkastarna skrev Hanne Kjöller i DN den 1/9 -02:
"En favorit som figurerat frekvent är historien om nazistupploppet i Nora. Efter att ha läst domen funderade jag över hur så många namnkunniga skribenter lånat sig till samma typ av överdrifter och rena lögner. Sedan förstod jag mekaniken. Ingen har kollat uppgifterna. Det börjar med att en person med hög trovärdighet i vänsterkretsar påstår någonting, och sedan skriver alla utan att kolla någonting.
I ERIK WIJKS BOK 'Göteborgskravallerna och processerna' hittar jag till sist det som verkar vara ursprungskällan. En artikel i Ordfront magasin där Jesús Alcalá beskriver vad han säger är 'domarna mot de cirka femhundra nazistiska demonstranter som våren 1998 gick bärsärkagång i Nora'.
Av tidningsuppgifter får jag fram att det var ett 70-tal nynazister, inte 500, som helt sonika valde att marschera igenom den åtta man stora polisavspärrningen. Våldsamt var det inte. Hovrätten skriver (B 722-98): att 'det våld som har förekommit har varit begränsat' och att det utövats som 'ett samlat tryck mot poliskedjan'. I Alcalás version har en person 'sparkat en liggande polis i ansiktet' och 'två med sina påkar slagit flera poliser sönder och samman'. Enligt hovrätten har en av de dömda (en 19-åring) utdelat en spark mot en polissköld medan de andra bara 'har följt demonstrationståget förbi poliserna'. "
Det här ingår ju i ett mönster. Vid biblioteksbranden i Linköping spreds omedelbart en bild av att förövarna skulle vara "rasister". Även efter att det stod klart att inget fanns som tydde på detta, utan att misstankarna tvärtom talade i omvänd riktning, levde denna bild kvar. En gång etablerad lever bilden vidare, den får ett eget liv.
När således diskoteksbranden i Göteborg inträffade några år senare var många klara med sina slutsatser - och till dem hörde Kurdo Baksi - förövarna var unga svenskar ("skinnskallar"). Inte heller detta stämde ju. Förövarna var i själva verket unga iranier.
Fördomarna är alltså utbredda, och till detta bidrar massmedia. Dessa har skapat en bild av ett utbrett rasistiskt våld, där svenskar är förövare och invandrare är offer. Utbrett eller inte - det är en bild som inte stämmer. Det rasistiska våld som faktiskt förekommer går vanligen i omvänd riktning.
På samma sätt är det i USA, och detta tar Pat Buchanan upp i sin bok "The Death of the West", där han refererar uppgifter från undersökningar av professor William Wilbanks i Florida: "- 1987 valde vita kriminella svarta offer för 3 procent av våldsbrotten, medan svarta kriminella valde vita offer hälften av gångerna. När brottet var våldtäkt valde vita kriminella svarta kvinnor för 0 procent av sina övergepp, medan svarta kriminella valde vita kvinnor för 28 procent av sina övergrepp. Av 83.000 våldtäktsfall fann Wilbanks inte ett enda där våldtäktsmannen var vit och offret var svart."
En annan och senare studie pekade i samma riktning. Svarta hade 1994 stått för 90 procent av de våldsbrott som gick över rasgränserna.
Samma typ av resultat har man fått i Storbritannien. Buchanan refererar kolumnisten John Woods: "Om de etniska minoriteterna omfattar 6% av befolkningen i UK och står för 238.000 rasbrott per år och de vita , som omfattar 94% av befolkningen, står för 143.000 rasbrott per år, synes det att per capita står de etniska minoriteterna för ungefär 25 gånger så många rasbrott som de vita."
Den verkliga bilden är alltså klar i både USA och Storbritannien. Detsamma gäller Sverige. Siffror från Brå finns för Malmö år 1999. 90% av gaturånen begicks av pojkar med utländsk bakgrund, offren är i 71% av fallen etniska svenskar. För våldtäkter blir bilden densamma, eller än tydligare. Finns det ett enda exempel på att gärningsmannen varit etnisk svensk och offret en invandrad kvinna?
Den bild som ligger till grund för dessa kampanjer mot rasism är alltså falsk. Vad man borde kampanja mot är istället övergreppen mot svenskar, och de attityder bland invandrare som ligger bakom!
En motsvarande falsk bild sprids angående politiskt våld och antidemokratisk verksamhet. Media framställer det som att det stora problemet är "högerextremisters" aktioner (varmed avses framförallt Sverigedemokraterna).
Det är ju bara att jämföra AFA-kretsen och Sverigedemokraterna:
- Hur många gånger har AFA-kretsen stört möten för SD och andra invandringskritiker?
- Hur många gånger har SD stört andras möten eller fysiskt angripit meningsmotståndare?
Det rör sig om en fullständigt ensidig historia - ändå är det SD som anses hota demokratin!
Makthavarna behöver en fiende, och finns inte denna fiende får den uppfinnas.
