Aktuell kommentar - vecka 43/03
TV4 har även i år en kampanj på temat "nollrasism". När journalisterna Malou von Sivers och Lennart Ekdahl hade sitt program "Hetluft" den 22/10 -03 skulle detta således gå i kampanjens tecken.
I den trailer som föregick TV4-programmet talades om en invandrarkvinna som fått sparken som programledare på TV - trots att hon var "ung, vacker och intelligent". Kunde detta vara utslag av rasism? Den förfördelade kvinnan skulle komma till TV4-programmet.
Det visade sig att offret ifråga var Alexandra Pascalidou. Hon hade skrivit en bok om sina erfarenheter och upplevelser, en bok som Malou funnit gripande. Normalt är "Hetluft" ett program med kritiska och närgångna intervjufrågor - här blev det snarare fråga om ett terapeutiskt samtal med den drabbade kvinnan.
Alexandra Pascalidou såg - liksom tidigare - sitt invandrarskap och sin hårfärg som orsak till de många motgångar, ogillanden eller obehagliga upplevelser hon varit med om. Som förklaringsgrunder framhöll hon också sina identiteter som dels kvinna, dels sprungen ur arbetarklassen.
I själva verket är det ju Pascalidou som tänker i rasistiska banor. Gång på gång framhåller hon personers yttre, där det ska förutsättas vara en belastning att ha ljust hår. Hämningslöst försöker hon utnyttja sina grupptillhörigheter för att skuldbelägga andra och vinna egna fördelar.
I studion fanns även Tove Lifvendahl (m) och Marita Ulvskog, kulturminister. Sammantaget alltså fem personer, alla med en intelligens över genomsnittet. Ändå märktes detta inte i programmet, ingen vågade anföra några invändningar mot Pascalidous egofixerade utsvävningar. Förklaringen är uppenbar. Varje invändning skulle ju riskera att kasta en skugga över den person som framfört den: hade han/hon detta rätta "nollrasistiska" sinnelaget? Bekräftade inte invändningen Pascalidous tes om hur utbredd den subtila rasismen kan vara?
T4-programmet utgjorde ett prov på politisk korrekthet när den blir som allra pinsammast.
