Aktuell kommentar - vecka 9/05
Mänskliga rättigheter
?
Hur ligger det till med demokratiska fri-
och rättigheter i Sverige?
Det märker man inte om inte försöker
agera politiskt.
Inte heller märker man det om man agerar
inom de - snäva - politiskt korrekta ramar som makthavarna bestämt
ska gälla.
Däremot märker man det om man
agerar politiskt på tvärs mot makthavarnas önskan, om man
nuddar vid några av de frågor som tabustämplats. Då
kan man inte få godkänt som demokrat, då kan man inte göra
anspråk på mänskliga rättigheter för egen del.
Detta har både Blågula frågor
och alla andra invandringskritiker fått märka. Få frågor
har ju varit mer tabubelagda än invandringspolitiken. Konkret har vi
fått märka det genom att vi inte
- får in genmälen i dagspressen
- får in betalda annonser
- får hyra lokaler
- får ha torgmöten utan störningar
och sabotage
Flera av oss har dessutom drabbats av yrkesförbud.
Flera har blivit uteslutna ur organisationer- föregivet partipolitiskt
obundna sådana - trots att vi inget annat önskat än att
få verka i linje med organisationens officiella syfte. Ett
färskt exempel på detta gäller sverigedemokraten Adam Marttinen
i Eskilstuna, som ville deltaga i arbetet mot kvinnovåld. Detta motsatte sig andra.
Ett annat tydligt exempel utgör "Svenska
Helsingforskommittén". Ytligt sett borde ju denna organisation
självklart vända sig mot de övergrepp som drabbat Sverigedemokraterna
och andra, mot hindren för en fri opinionsbildning. Det borde vara
en instans att vända sig till för att få hjälp med
internationell valövervakning i Sverige 2006.
En titt på sammansättningen av
denna kommitté räcker dock för att väcka farhågor
om att så ändå inte är fallet.
Ur en engelskspråkig presentation:
"THE SWEDISH HELSINKI
COMMITTEE FOR HUMAN RIGHTS was founded in 1982 as a politically and religiously
independent non-governmental organisation. .. The staff consists mainly
of journalists, lawyers and political scientists, with a broad knowledge
...
The committees board
of directors and members consists of prominent experts...
The Swedish Helsinki
Committee has approximately 170 members. These include members of the Swedish
parliament, the Swedish Academy, the Royal Swedish Academy of Sciences,
the Swedish Bar Association, the Swedish Union of Authors, trade unions
and individuals with a special interest in human rights issues."
Tyvärr bekräftas farhågorna
med råge vid läsning av skrift som kommittén nyligen givit
ut. Den heter "HATETS SPRÅK - om gränsen mellan hatpropaganda
och yttrandefrihet".
Med en välvillig tolkning skulle man
kanske kunna försvara intresset för ämnet. Mänskliga
rättigheter kan hotas inte bara av staten utan av politiskt våld
och politiska hot även från olika grupperingar eller enskilda
individer. Hatpropaganda som resulterar i sådant är således
ett problem, fullt legitimt att uppmärksamma.
Det är dock knappast ämnet för
denna skrift. Syftet sträcker sig uppenbarligen längre - och i
linje med samma krafter som sedan flera år förhindrat en fri
opinionsbildning i Sverige och satt mänskliga rättigheter på
undantag.
Under rubriken "VIT MAKTKULTURENS
ANVÄNDANDE AV MEDIA" nämns även BGF:
"Blå Gula
Frågor. Utgavs första gången 1994 av en förening med
samma namn. Blå Gula Frågor fungerar liksom Fri Information
som ideologisk inspirationskälle för övriga extremhögern.
Här formuleras rasistiska och främlingsfientliga argument."
Om problemet är våld eller hot om våld så kan knappast
någon hämta inspiration från vår webbsida eller tidskrift.
Är problemet däremot att man förvärvar mer insikter
om massinvandringens konsekvenser för svenskarna och det mångkuturella
projektets verkliga innebörd, då hoppas vi förvisso att
kunna lämna ett bidrag.
Men varför ska en organisation som
arbetar för mänskliga rättigheter ha synpunkter på
detta?
Och varför ägnar den sig åt
att bekämpa mänskliga rättigheter?
Var inte meningen att den skulle göra
tvärtom - försvara mänskliga rättigheter? Även
för svenskar.