Den
årliga manifestationen mot "Förintelsen" hålls
denna månad, runtom i Sverige. Temat är att vad som hände
judarna på 1930- och 40-talen i de av tyska nazister ockuperade områdena.
Det får aldrig hända igen!
Det är
inte svårt att instämma: må det inte ske en gång
till! Frågan är dock hur hög risken är att just detta
skulle ske ytterligare en gång.
Robert
Aschberg, förgrundsfigur på Expo, uttalade sig år
2000 i TV3-programmet "Folkhemmet" om gruppvåldtäkter
på ett sätt som inbjöd till slutsatsen att om sådana
brott inte ökar år från år, då utgör de
inget stort problem.
Så resonerar
han knappast beträffande det som hände judarna i tyska koncentrationsläger
fram till 1945. Mer än 60 år har nu gått sedan dess, utan
att det under något av dessa år har ökat. Det har inte
ens upprepats.
Här hävdar
man att det inträffade utgör ett problem ännu idag, fastän
det inte upprepats.
Så mycket
självklarare vore det att betrakta en typ av brottslighet som ett problem,
om den fortgår år efter år. Även om den inte skulle
öka varje år.
X antal brottsoffer
under ett år är x antal brottsoffer för många!
Det handlar
ju ytterst om människor, individer - inte bara siffror i tabeller!
Resonemanget
förutsätter att man betraktar alla människor
som lika mycket värda. Ett offer för övergrepp
ska räknas, även om vederbörande inte är jude. Även
svenskar har ett människovärde!
Så mycket
självklarare borde detta synsätt vara här i Sverige. Om inte
vi svenskar bryr oss om svenskars öde, vilka ska då göra
det?
Man behöver
så att säga inte gå över ån efter vatten.
Så sent
som förra året anmäldes nära 80.000 misshandelsfall.
I nära hälften av fallen var offret obekant med gärningsmannen.
På SÖS-akuten talar man om en "ny folksjukdom". Man
kan också se det som en form av krigföring mot svenskarna, konstant
pågående.
Intensiteten
i denna krigföring ökar dessutom - i stor sett varje år
- som framgår av följande diagram:
Under
1950-talet låg årsgenomsnittet, anmälda misshandelsfall,
på 8.000.
Något
som också har ökat kraftigt är antalet anmälda våldtäkter.
År 1996 var siffran 1.608, år 2006 var den 4.189. En dryg fördubbling
på elva år:
Även
detta enligt aktuell statistik från BRÅ.
I BRÅ:s
statistik rubriceras även våldtäktsförsök som
"våldtäkt", men ser vi bara till fullbordade våldtäkter
under 2006 blev även denna siffra hög: 3.758.
Motsvarande
siffra år 1996 var 1.255. En tredubbling
på elva år!
Det är
alls inte fel att arrangera en minnesdag varje år, där vi alla
kan manifestera mot våldet.
Men i fokus
bör då stå det våld som förekommer i vår
egen tid, i vårt eget land!
Mer
än 80.000 våldsoffer i Sverige under förra året.
Det
får inte hända igen!