Det finns knappast någon gruppering, kritisk till den förda invandringspolitiken, som inte tas med i denna SFJ:s "handbok för hotade journalister".
Då frågar man sig: finns det i Sverige inga organiserade invandringskritiker som är demokratiskt rumsrena, som inte ägnar sig åt att hota journalister? Om det är så illa vore väl hög tid att nu starta en sådan organisation - här gapar i så fall ett politiskt tomrum!
Sanningen är naturligtvis att t ex Blågula Frågor på intet sätt hotar några journalister, och det vet Stieg Larsson.
Nu kan Larsson möjligen hävda att han i sin text inte påstår att vi skulle göra det. Må så vara, men bara att omnämnas i en bok som denna har ju avsedd effekt.
Effekten är att en hotbild mot oss byggs upp. Denna bok är därvidlag inte det första exemplet.
I skriften Euronat var Stieg Larsson inne på samma spår. Blågula Frågor hade manat fp-ledningen att "ta sig an" sin kommunpolitiker John Glas, med anledning av dennes ohederliga sätt att föra debatt. Genom tekniken av beskära citat fick Larsson detta att låta som ett hot från BgF:s sida.
Utgivningen av Expo saboterades våren 1996 av nazister - i varje fall var det så saken presenterades i media. I Expo nr 3/96, som sedan spreds i miljonupplaga med Aftonbladet och Expressen, var Blågula Frågor en huvudsaklig måltavla. Det intryck läsarna gavs var naturligtvis att BgF kunde ha stått bakom hoten.
Två gånger har vi hittills fått känna av en tydlig hotbild. Första gången var i juni -96, efter utgivningen av detta Expo-nummer. Andra gången var våren -97, efter insändare från John Glas i Mitt-i-Haninge.
Nu eldar Stieg Larsson och Journalistförbundet på igen.