Här kan vi bara instämma med Birgitta Axelsson, och hoppas att hon har rätt.

I detta sammanhang vill vi gärna citera ur ett brev från Blågula Frågor till ledningen för Sveriges Television:

- - -

Ett nytt TV-program skulle kunna heta "Öppen svenskhet", "Blågul solidaritet" eller kanske "Nationell dialog".

En utgångspunkt skulle vara svenska intressen och hur vi nu tillsammans - infödda och invandrade svenskar - ska göra bästa möjliga av situationen.

JOURNALISTISKT skulle konceptet vara ett ärligt intresse för vad varje medverkande vill få sagt. Man ska få "tala till punkt" och hjälpas att få fram sina starkaste argument. Ambitionen ska vara att nå klarlägganden på olika punkter, så att tittarna kan göras klokare. Samtalen ska sikta till att undanröja missförstånd och vantolkningar, för att om möjligt föra parter närmare varandra.. Olika grupperingar, intressen och åsiktsriktningar ska få komma till tals.

En ambition med programmet skulle vara att leva upp till förekommande honnörsord och officiella mål - om att bekämpa fördomar och motverka okunskap, att visa respekt och befrämja tolerans.

I PÅ-DIN-SIDA-programmet den 30 maj släppte man fram s.a.s. en "debatt om debatten", och en viss eftertanke och ödmjukhet kunde märkas från de deltagande journalisterna.

Ännu återstår dock att ge detta en praktisk tillämpning, så att vi också kan få en debatt i sakrågan - flyktingpolitiken och invandringen - på lika villkor. En debatt där kritiker av generositeten möts av samma respekt som är normal i andra sammanhang.

Så här skrev Hans G Eriksson i Borås Tidning den 28/5 -97:

"Det är politiskt korrekt att svara som det passar och opassande att säga som det är. Var oförsiktig med en feltajmad åsikt och mediapolisen slår på blåljuset. EN TV-recensent, Kerstin Hallert, uttryckte sin frustration i en radiokrönika. TV kontaktar en person som kan tänkas ge ett bra svar i et visst ämne. Den godtrogne svarar ja och så blir det dags för samtalet. 'Kameran går och det går upp för dig att TV inte alls är ute efter att fråga dig om nå´t utan för att helt enkelt sätta åt dig. Och du ska presenteras på ett sätt som passar TV. Du är med anra ord utsatt för en kupp.'

Ett övertydligt exempel på en sådan kupp bjöd den i högtidliga sammanhang sakliga och opartiska statstelevisionen på den 16 maj. Under den rättframma rubriken 'På din sida' gjorde programledaren Birgitta Axelsson och hennes assistent gemensam sak med ungmoderaten Thomas Idergard - de stod på hans sida - mot en mindre känd privatperson från Mariestad med sympatier hos organisationen 'Folkviljan och massinvandringen'. Han hindrades med enkla knep från att få fram det han kommit för att säga.

En kupp i etermedia byggs ofta upp utifrån en ledande fråga med två alternativa svar. Den kritiserar en förråande film anklagas endera för att uttala sig om något han inte sett eller för dubbelmoralen att ropa på förbud för något han själv tittar på. Med en liknande metod avkrävs intervju-offret ett konkret exempel på sitt påstående. Ställer han inte upp anses han inte trovärdig och i motsatta fallet anklagas han för att generalisera utifrån en enskild händelse.

En variant av den senare metoden användes ogenerat mot Mariestadsmannen. Han hade erbjudits arbetsmarknadsstöd för att anställa en invandrare före en svensk. Med programledarens hjälp framtod påståendet som suspekt.

Om de i stället haft en gnutta ambition att leva upp till ägarens objektivitetskrav, hade de kunnat serva den ansatte med något av Invandrarpolitiska kommitténs 30 förslag till åtgärder för 2.500 miljoenr kronor. Förslaget, som lämnades före TV-programmet, ger stort utrymme åt arbetsmarknadsstöd riktade exklusivt till invandrare. Varför skulle de goda skälen för särbehandling hindra någon från att konstatera dess existens?"