Vem vet vad?

Det är sant, att Sveriges sedan slutet av 60-talet har en i princip reglerad invandring, och att det finns en byråkrati för att se till att detta fungerar. Detta är dock inte detsamma som att man faktiskt lyckas. Svårigheterna är nämligen stora, och de motverkande krafterna mäktiga.

Arbetskraftsinvandringen har förvisso blivit kontrollerad, och minskat. Från utanför Norden har arbetskraftsinvandrat c:a 200 personer om året - mindre än 1% av den totala invandringen.

Men när denna väg stängdes har många istället försökt nå PUT (permanent uppehållstillstånd) genom asylinstitutionen eller genom anhöriginvandring. Detta har vanligen också lyckats, även om det ibland kunnat dra ut på tiden. De flesta som föresatt sig att få PUT har i slutändan också fått det - på ett ellar annat sätt.

Under tioårsperioden 1987-96 beviljades totalt 423.000 PUT. Av detta utgjordes 191.000 av "flyktinginvandring" - dvs de fick stanna efter asylansökan (168.000) eller de var kvotflyktingar (23.000). 193.000 var anhöriginvandrade.

Av de flyktinginvandrade var bara 15.000 konventionsflyktingar. 112.000 fick stanna av "humanitära skäl" - dvs inga skyddsbehov hade konstaterats. Genom att kasta sina pass-handlingar och försvåra fastställande av rätt identitet, ursprungsland och färdväg, genom att hålla sig kvar länge i Sverige, har många lyckats få PUT.

Flera av dessa har senare dessutom kunnat bli svenska medborgare.

Är detta en "starkt kontrollerad" invandring?