David Schwarz
Den välkände
polsk/judiske flyktingen från Polen, David
Schwarz, redaktör för tidningen "Invandrare
och minoriteter" och flitig debattör i diverse tidningar,
ansåg i DN den 14 april 1982 att de svenska politiska partierna har
svikit invandrarna genom att man inte har vidtagit "åtgärder
för att befästa minoriteternas rättigheter" att förbli
en etniskt kulturellt särpräglad grupp inom Sverige.
Trots Europas
kanske mest liberala invandringspolitik så talar Schwarz om "svek".
Schwarz menar vidare i sin artikel att myndigheterna "sopar
under mattan det obehagliga faktum att Sverige under de närmaste 15-20
åren kommer att tvingas ta emot kanske uppåt 600.000 nya invandrare
och flyktingar till följd av det ökade trycket mot vårt
lands gränser av fattiga och förföljda runt om i världen,
i synnerhet från Afrika och Asien".
Samtidigt tillägger han: "Situationen
blir mer explosiv när företrädare för afrikanska och
asiatiska kulturer ökat sitt antal och sätter kraft bakom sina
krav på etniska och kulturella rättigheter. De skärpta rasmotsättningarna
i England borde rimligtvis tjäna som en larmklocka för våra
politiker".
Schwarz hävdar här att Sverige "tvingas" ta emot mängder
av invandrare från hela jorden. Vad han menar är uppenbart men
politikerna som styr Sverige tycks strunta fullständigt i konsekvenserna.
Kanske har de svårt att fatta, men Schwarz' varningssignal om en framtida
"explosiv" situation borde väl väcka åtminstone
någon. Men att det inte väcker politikerna är ju klart,
det tycks ju vara både döva och blinda.
BSS första årsmöte
BSS lilla organisation
hade växt till sig och det blev dags för oss att utlysa det första
årsmötet. Interimsstyrelsen hade utarbetat förslag till
stadgar och program.: Vi kallade alla medlemmar och 33 stycken kom till
detta första årsmöte den 20 mars. På detta möte
antogs föreningens första program och stadgar. Nu skulle verksamheten
organiseras bättre, och i mer ordnade former. I de nya stadgarna som
antogs förklarades att BSS var en tvärpolitisk förening:
"Föreningens målsättning
skulle vara att sprida kunskap om föreningens program samt att lämna
information främst om den svenska befolkningspolitiken, och dess följder
i dagens och framtidens Sverige".
Vi markerade också i stadgarna vår föreningsdemokratiska
hemvist (§ 4. Skyldigheter och rättigheter): "Det
åligger varje medlem att iaktta ett korrekt uppträdande, och
att acceptera de spelregler som gäller inom demokratin och att efterfölja
lagar och förordningar. Medlem som bryter mot dessa regler kan uteslutas
ur BSS".
Vårt program bestod av
en inledning samt ett detaljerat förslag till ny invandrings-, flykting-,
adoptions-, abort- och familjepolitik samt förslag till nordiskt samarbete
och utlandskontakter. I programmets avslutande sammanfattning kunde vi läsa
följande:
• Invandringen skall begränsas till seriösa invandrare från
kulturellt och etniskt besläktade länder.
• Sverige skall endast ta emot flyktingar som är etniskt besläktade
med de nordiska folken.
• Repatriering (återflyttning) av invandrare från etniskt
och kulturellt avvikande länder bör uppmuntras och understödjas.
• Adoption av utländska barn förbjuds i lag.
• Abortpolitiken skall bli restriktivare.
• En familjepolitik som stärker familjen.
• Förstärkt nordiskt samarbete.
Därefter förklarade vi att vår politik är realistisk
och dikterad av hänsyn till alla berörda parter. Vår uppgift
skulle nu vara att förespråka denna politik, som i praktiken
skulle innebära att Sverige skulle kunna vara svenskt även i fortsättningen.
Sven Davidson var, liksom de andra mötesdeltagarna, mycket nöjd
med programmet. Davidson inledde sitt tal den 20 mars så här: "Vi bevittnar just nu Sveriges första
BSS-årsmöte. Det låter kanske ambitiöst, men skall
det bli historia av det här eller skall BSS bli en fotnot i marginalen,
eller skall det inte bli någonting. Allt detta beror på oss
själva, på hur mycket arbete vi vill lägga ner på
vår egen politik... Enligt min mening så är detta program
det mest ansvarsfulla och mest genomtänkta program i den här frågan
i det här landet - någonsin".
Inte viktigt att Sverige är svenskt
Invandrarministern Anita
Gradin intervjuades i Expressen den 21 mars 1983.
Där fick hon frågan
om hon oroas av invandrarnas höga brottslighet. Hon svarade: "Nej. Invandrarna står trots allt bara för 13 procent av
de brott som begås i Sverige". Hon avfärdade
alltså invandrarnas höga brottslighet som "bara" och
självfallet beklagade hon inte ens brottsligheten - trots att den så
ofta är grövre bland invandrare.
Anita Gradin fick också följande fråga: "Hur
viktigt är det att bevara Sverige svenskt?". Hennes
svar: "Det är inte viktigt, varför
skulle vi göra det?". Ledande svenska politiker tycker
alltså att det är fullständigt ointressant om Sverige förblir
svenskt eller ej. Detta borde betraktas som förräderi av grövsta
slag, men i det här landet kan uppenbarligen vilka vansinnigheter som
helst förekomma.
"Facket kräver"
Efter valrörelsen 1982
erhöll det socialdemokratiska partiet 5 miljoner kronor av Svenska
Kommunalarbetarförbundet. Vanliga svenska arbetare som var anslutna
till detta förbund fick betala vare sig de ville eller inte. Fackpamparna
hade bestämt att det skulle vara så. Pengarna var som "tack"
för att sossarna skulle införa löntagarfonder.
När Svenska Kommunalarbetarförbundet höll sin 16:e kongress
i juni 1983 hade man utgivit en skrift kallad "Invandrare".
Här fick man på 24 sidor veta vad förbundet ville göra
för våra invandrare. Det var inte lite det. Här är
några exempel i sammanfattning:
"Vi kräver:
att samhällets tolkservice byggs ut
att yrkesutbildningen sker på de största invandrarspråken
att introduktionen på arbetet skall ske på hemspråket
att Sverige Radio i TV gör fler program om invandrarnas betydelse för
vårt välstånd
att Sveriges Television köper in fler invandrarprogram
att hemspråksundervisningen byggs ut
att ämnet kulturkunskap införs i skolorna
att skolpersonal undervisas i invandrarkunskap
att man rekryterar tvåspråkiga förtroendeombud."
Detta krävde man utan att meddela jobbarna vad det hela skulle kosta.
