Möte den 20 oktober 1984
BSS mötesverksamhet
byggdes ut och fungerade allt bättre. Mötet den 20 oktober 1984
var exempel på ett mycket lyckat möte. Vi hade tre talare inklusive
Sven Davidson som inspirerade alla närvarande med sina kloka ord. Förste
talare var Pierre Engberg som kunde konstatera att BSS nu var den största
nationella gruppen i Norden. Han bemötte sedan pressens intolerans,
vänsterextremisternas och politikernas inkonsekvens och hyckleri. Pierre
Engberg förklarade att BSS framgångar berodde på att BSS
stod för omtanke, vördnad och kärlek till vårt folk
och vår svenska jord. "Vi skall inte behöva tvingas älska
det främmande och hata vårt eget. Jag kommer aldrig att respektera
att de förstör vårt folk och vårt lands framtid. Att
respektera det är att begå självmord långsamt",
sade Pierre Engberg bl a och förkunnade vidare att "det är
vår plikt att kämpa vidare och kampen för oss är helig".
Ungefär 100 personer hade slutit upp. Återigen hade ett lyckat
och framgångsrikt möte genomförts. Bakom möten av det
här slaget låg ett hårt och mödosamt arbete som med
största sannolikhet inte skulle ge något opinionsbildande eller
politiskt resultat på många år, om det ens skulle bli
något resultat. Det viktiga var emellertid att vi fortsatte att arbeta
för det vi trodde på och hela tiden rekryterade mer folk till
vår rörelse. Det gick framåt för BSS och vi blev hela
tiden uppmuntrade av vår omgivning i att fortsätta. Vi fortsatte
med verksamheten!
Skrämmande uppgifter om vår framtid
När jag
befann mig på en civilförsvarsövning i Rosersberg i april
1985 satt jag en kväll och slötittade på TV. I Rapport den
1 april 1985 lämnades följande uppgift: "Vart
fjärde barn som föds i Sverige har invandrarbakgrund, år
2000 kommer det att vara vartannat, dvs den ena eller båda föräldrarna
är födda utanför Sverige". I samlingsrummet
där ett tiotal personer tittade på TV var det alldeles tyst,
ingen kommenterade det och man fick en otäck känsla av att det
var dem fullständigt likgiltigt. Utvecklingen kändes minst sagt
oroande.
Offentligt möte om befolkningspolitiken
1985 blev ett
år där BSS-rörelsen expanderade mycket kraftigt. Året
inleddes med ett offentligt möte den 19 januari i Stockholms medborgarhus.
Syftet med mötet var att för allmänheten presentera BSS'
syn på den svenska befolkningspolitiken. Vi hade därför
kontaktat Dagens Nyheters "PÅ STAN"-bilaga för att
få in en annons om mötet.
Dagens Nyheter
vägrade att ta in annonsen och dess chefredaktör Christina
Jutterström motiverade beslutet med att BSS var "rasistiskt",
punkt slut. Dagens Nyheter tar dock villigt in annonser för de kommunistsekter
som ständigt brukar våld, stör möten och anordnar diverse
ligistupplopp.
Det kom ändå närmare 150 personer för att lyssna på
oss. På mötet berättade vi om den svenska befolkningspolitiken
förr och nu. Vi kunde konstatera följande:
• Att debatten var mycket öppnare för 50 år sedan.
• Att folk är mer självupptagna idag och mindre benägna
att bilda familj och hem.
• Karriär, hög inkomst och materiella ting tycks vara viktigare
än livet självt.
• Demokratin och yttrandefriheten har allvarligt beskurits.
Några av talarna menade att Sverige befann sig i en total kris och
att en ny medvetenhet måste växa fram för att förändringar
skall kunna ske. BSS skulle utgöra spjutspetsen för den nya nationella
medvetenheten. Vi citerade också Donald S. Connery som skrivit böcker
och artiklar om Sverige och svenskarna:
"Svenskarna är självcentrerade;
de vill inte ha en massa barn som springer i vägen för deras privatliv."
Förste talare på mötet var Sven Davidson och här följer
hela hans tal:
"Vi är många - vi är dumma - krossa rasismen nu". Ungefär så borde det låta, när Socialistiska Partiet
och de andra föreningarna är ute och demonstrerar mot BSS. Ty
kan man tänka sig något dummare än att medvetet försöka
förstöra ett folks homogenitet? Knappast. En homogenitet, som
har funnits i över tusen år - ända sedan den tid, då
vi började bli något sånär politiskt medvetna här
i landet. Då svearna lyckades besegra götar och norrmän,
och vi blev ett enat folk inom ramen för naturliga geografiska gränser.
Många folk och statsbildare har med avund sneglat på vår
homogenitet ända fram till idag, då man med förvåning
och förundran betraktar vårt handlande. Man har nämligen
fått kämpa länge och hårt för att uppnå
de mål, som vi fått ärva från våra förfäder.
Är det månne därför vi har blivit så flata, så
toleranta för att inte säga så fega? Därför att
vi inte under lång tid behövt uppoffra oss för vårt
folks enighet. Vad vet jag? Förmodligen är det så.
Men
en sak vet jag dock med säkerhet. En dag skall historiens blad skrivas
också för 60-, 70- och 80-talen och skrivas på rätt
sätt. Då kommer vi att få kritik. Då kommer vi att
få skämmas över våra handlingar, över våra
svaga politiker och över hur vi har förvaltat det arv, som våra
förfäder har lagt i våra händer.
En regering med något sånär ansvar för framtiden måste
givetvis kunna hålla sig kallsinnig till alla liberala dårskaper
och modenycker, som vi fått bevittna de senaste årtiondena.
Det är det minsta en medborgare kan begära. Ty det är fortfarande
så, att definitionen på en nation är en statsbildning med
utpräglat homogen befolkning, gemensamt språk, gemensam kultur,
gemensam historia och i stort sett gemensam religionsuppfattning. Sedan
må våra flumpedagoger i skolorna och historieförvrängarna
skriva, tycka och tänka vad de vill.
Idag har vi ett utpräglat flyktingproblem i världen. En stor det
av detta är orsakat av etniska motsättningar i U-länderna.
Främst i Afrika, men även i Mellanöstern och Asien. Religions-
och språkmotsättningar, men även politiskt orsakade strider
spelar in. Den godtyckliga gränsdragningen, som skedde under kolonialtiden
är en del av orsaken. Kolonialmakterna i Europa tog större hänsyn
till vad de europeiska grannarna skulle tycka, än vad de tog hänsyn
till etniska faktorer i de koloniserade länderna. Vid avkoloniseringen
efter andra världskriget kvarstod de gamla gränserna, och stamstriderna
flammade upp på nytt.
Man skulle kunna tycka, att allt detta borde utgöra goda åskådningsexempel
för regeringarna i Västeuropa och för vår egen regering
att studera. Hur etniska olikheter påtvingade folk leder till strid,
och bör lösas av exempelvis FN genom nya och riktigare gränsdragningar
istället för att organisera flyktingströmmar till Europa.
Problemen flyttas ju annars över till de europeiska folken. Men de
liberala och socialdemokratiska regeringarna i Västeuropa är oförmögna
att tänka i dessa banor. De försöker istället överträffa
varandra i att uppträda som fördomsfria liberaler.
Befolkningsexplosion
Resultatet
blir att hela Västeuropa ligger försvarslöst med ett konstant
invasionshot vilande över sig. Dessutom ligger det i Östeuropas
intresse att försvaga Västeuropa politiskt och ekonomiskt. Det
östtyska Interflug och det sovjetiska Aeroflot transporterar med glädje
flyktingar från Sofia eller andra östeuropeiska huvudstäder
och lämpar av dem på Arlanda, Kastrup, i London eller i Västberlin.
Därmed anser man sig slå två flugor i en smäll. 1)
Att försvaga det kapitalistiska västeuropeiska systemet och 2)
Att tjäna hårdvaluta på trafiken. Själv vill man inte
dra på sig problem i onödan.
Och vår egen invandrar- och jämmerlighetsminister, vad säger
hon? Hon vill, att vi skall ta emot ännu fler flyktingar. Hon påpekar
att i Somalia går det en flykting på sju somalier, i Pakistan
en flykting på 34 pakistanier och i Angola en flykting på 73
angolaner. I Europa går det en flykting på 710 européer.
Det är siffror hon vill ändra på. Hon resonerar som de nykläckta
liberalerna i FPU, eller som de unga rödgardisterna i de olika kommunistiska
sekterna. Förmodligen har hon räknat med hela Östeuropa,
ty bara i Sverige har vi väl en flykting på hundra svenskar idag.
Att flyktingarna i Somalia, Pakistan och Angola är människor,
som är nära besläktade med de folk, som de sökt sin
tillflykt till, vana med den levnadsstandard som man där har och i
stort sett samma religionsuppfattning, det tänker hon inte på.
Hon förstår inte, att det är människorna med sin olika
kulturskapande förmåga, som skapar sin miljö. Det är
inte miljön, som formar människorna, som kommunisterna vill ha
det till. Det är människorna som skapar rikedom eller fattigdom,
som bygger industrialiserade samhällen eller hyddornas kultur. Hon
tror, att man kan flytta människor hur som helst och i hur stor omfattning
som helst - och resultatet skall bli ungefär detsamma. Hon förstår
inte, att ju fler representanter för u-länderna, som släpps
in i Europa och som blandar sig med befolkningen, ju sämre blir Europas
förmåga att hjälpa fattigare länder över huvudtaget.
Det är emellertid inte bara flyktingströmmarna från andra
världsdelar, som är en fara för Europa och vårt eget
land. I ännu högre grad ligger hotet i den horribla befolkningsökning,
som sker i u-länderna. Den befolkningsexplosion, som vi bidrar till
genom u-hjälpen. En u-hjälp, som till stor del består av
lånade pengar. Det fungerar ungefär som att kasta bensin på
lågorna. Det kanske låter grymt, men det är ungefär
så de fungerar. På ett år ökade jordens befolkning
med 80 miljoner människor, men det är bara tio miljoner, som ser
dagens ljus i industriländer. 70 miljoner kommer till i u-länder
och ökar de problem, som man redan har. Redan idag råder svält
i Etiopien, Tchad, Niger, Mocambique för att inte tala om det ständigt
fattiga Indien. Världsbanken räknar med att jordens befolkning
skall öka till tio miljarder år 2050. Industriländernas
andel kommer att utgöra 1,4 miljarder av dessa och u-ländernas
andel 8,4 miljarder, om vi fortsätter som hittills. Resten någonstans
där mittemellan. Tänk er bara detta - en u-befolkning, som är
tre gånger så stor som nu, när vi redan idag har problem
med svält och farsoter.
Idag går mindre än en procent av världens samlade uhjälp
till familjeplaneringsåtgärder. Det borde vara minst 50 procent,
om det skall få någon effekt. Jag föreslår därför
SIDA helt seriöst, att anslå minst 50 procent av sina pengar
till familjeplaneringsåtgärder i u-länderna. Att ställa
krav på u-ländernas regeringar, att få utbilda deras administratörer,
att köpa lämpliga preventivmedel och få ner den befolkningsökning,
som idag är utom all kontroll. Detta är det bästa sättet
vi kan hjälpa uländerna på, och inte bara u-länderna
utan hela den övriga världen.
Och hur reagerar nu vår regering och våra s.k. myndigheter på
hotet från u-länderna? Det är beklämmande och genant
att redogöra för regeringens åtgärder. Den 10 maj och
den 7 juni - alltså mitt i den värsta brådskan inför
sommaruppehållet, när många riksdagsmän redan rest
hem, och när det återstår flera restposter att klubba igenom
- då ser sig regeringen föranlåten att lägga fram
ett förslag med så ödesdigra konsekvenser för vårt
folks framtid. Förslaget om ett generösare system för mottagning
av flyktingar, som gäller från den 1 januari 1985. Så handlar
en landsförrädisk regering. De flesta av oss vet vad det hela
går ut på.
SIV övertar
ansvaret från AMS och flyktingarna skall spridas över ett 60-
och 70-tal kommuner i landet. Idag talar Thord Palmlund om 90 kommuner.
Staten skall ersätta kommunerna, betala hyrorna, sociala kostnader,
svenskspråkundervisning som någon slags arbetsterapi och förmodligen
varvad med hemspråksundervisning.
Vi i BSS har naturligtvis protesterat mot allt detta. Vi delade ut flygblad
utanför riksdagshuset den l:a juni, och vi har skrivit till alla kommuner
i hela landet och uppmanat dem att vägra skriva kontrakt med invandrarverket.
Vi har kallat det hela bondfångeri på högsta nivå,
och det står vi för. Kommunerna stirrar sig blinda på att
få sina tomma lägenheter uthyrda med statliga medel. Men man
bedrar sig själv. En del kommunalråd har till och med skrivit
naiva artiklar i lokalpressen och talat om en ökad försäljning
av livsmedel och varor m.m. - en blomstringstid för kommunerna. Men
- du heliga enfald - det finns ingenting annat än arbete, som kan skapa
välstånd och skatteunderlag - och arbete kommer det aldrig att
bli tal om. Den illegala flyktingströmmen fortsätter alltså
att rulla in över landet, som ligger i det närmaste försvarslöst.
Enligt statssekreterare Jonas Widgren på arbetsmarknadsdepartementet
har Sverige egentligen ingen fastställd flyktingkvot. Utöver de
1250 som har överenskommits med FN:s flyktingkommissariat är det
fritt fram för hur många som helst att söka sig hit. Vi
har ingen rätt att neka dem. Och av erfarenhet vet vi, att högst
10 procent utvisas. Av dessa 10 procent kommer hälften tillbaka.
Lättare att komma
Och myndigheterna
- hur reagerar de inför allt detta? Vi har lyssnat med ett par representanter,
som kan betraktas som trovärdiga. Passpolischefen på Arlanda,
Sven Smedjegården och utlänningsrotelns chef i Trelleborg Sven
Gunnar Berglind. Vad säger nu dessa representanter för regeringen?
"Ibland kan passpolisen hitta en hel säck
med förstörda biljetter och ID-handlingar. Det springer folk förbi
hur som helst. Vi vet inte vilka de är och vilka syften de har med
vistelsen i Sverige. Vi hinner inte med att hålla asylförhör,
utan tvingas att släppa in dem i landet utan någon som helst
prövning". Så långt Smedjegården.
Allt detta är naturligtvis ett fruktansvärt hån mot allt
vad svenska viseringsbestämmelser heter, och ett typexempel på
hur det går, när liberalism, humanitet och allmän hjärtnupenhet
får gå till överdrift. Resultatet blir ett anarkitillstånd,
som Smedjegården beskriver, och i slutändan blir det som vanligt
skattebetalarna, som får lösa det hela skattevägen.
Och hur går det till i Trelleborg och Ystad? "Gästarbetare"
i Västtyskland, som erbjudits 37.000 kronor per person för att
resa till sina hemländer och stanna där för gott, tar emot
pengarna, reser till Sverige och söker politisk asyl här",
säger Sven Gunnar Berglind. Turkar och libaneser tar sig med färjorna
från Polen och Östtyskland – slår i svenska myndigheter
att de flytt från det krigshärjade Libanon och via Damaskus tagit
sig till Sverige. Man har aldrig varit utanför Libanon, men att de
själva och deras barn talar så gott som flytande tyska kan inte
få regering och myndigheter att reagera nämnvärt.
Man skulle kunna tro i logikens namn, när vi luras på löpande
band, att regeringen skulle skärpa bestämmelserna. Men ack nej.
Reaktionen har i stället blivit det motsatta. Man har mjukat upp hittillsvarande
praxis. Uppmjukningen gäller principen om första asylland. Likaså
när det gäller invandring av anhöriga. Permanent uppehållstillstånd
skall omedelbart ges utlänning, som får bosätta sig i landet.
Den 7 juni - alltså mitt i sommarbrådskan, som jag beskrivit
ovan - beslöt regeringen, att det skall bli lättare för en
utlänning att få stanna i Sverige, när ett äktenskap,
som ingåtts i samband med inresan, upphör. De s.k. skenäktenskapen
legaliseras alltså. Praxis för släktbesök mjukas upp
o.s.v. o.s.v. o.s :.
Och resultatet av all denna mjukhet låter naturligtvis inte vänta
på sig.
Flyktingströmmen
ökar år efter år. Större 1985 än 1984. Större
1986 än 1985. Det är vad vi har att vänta oss. Jag har i
tal efter tal pekat på konjunkturinstitutets rapport, som visat hur
vi på kort tid (14 år) ramlat ned från l:a plats till
nionde plats när det gäller privat konsumtion per capita i Europa.
Det skadar inte att påminna om denna utveckling även idag, och
orsaken kan ni säkert själva räkna ut.
Sverige börjar mer och mer likna ett företag, vars ledning oförtrutet
år efter år lånar till utdelning på aktierna. Och
det är en utdelning, som inte står i någon som helst proportion
till företagets verkliga avkastning. Soliditeten urholkas år
efter år, men aktieägarna är nöjda och glada, eftersom
det urusla resultatet inte påverkar deras inkomster.
Öka nativiteten
Men de tvingas
att vänta på den osynliga knytnäve, som ligger förborgad
i de internationella marknadskrafterna. Än är vi inte där
riktigt, men vi skall komma ihåg, i vår lyckliga jämlikhetsdemokrati,
att vi har lånat till allt detta, och säkerheterna har ställts
ut i framtida produktion. Då måste vi producera det vi inte
vill eller kan producera idag. På annat sätt går det inte
att betala våra skulder, som växer med ränta på ränta
(71 miljarder i ränta enbart i år). Då gäller det
att ha förstklassig och välutbildad arbetskraft. Då duger
det inte med analfabeter, desertörer och flyktingar från andra
världsdelar. Regeringen gör klokt i att lyssna på våra
varningar. Ty i annat fall kommer vi att tvingas att dra åt svångremmen
mer än som kan bli nyttigt.
Skall det svenska folket överhuvud taget ha en chans att överleva
- och inte bara överleva utan att växa sig friskt och starkt -
så måste vi inte bara sätta ett resolut stopp för
flyktingströmmarna och repatriera de flesta av dem, som redan har kommit
in. Vi måste höja vår egen nativitet. Genom intensiv propaganda
och effektiva familjepolitiska åtgärder. Vi måste sätta
munkavle på sådana sexologer och ungdomsförstörare
som Joachim Israel och Hans Nestius. Få män har gjort större
skada i detta land. Förr eller senare måste vi komma till tillbaka
till 4barnsfamiljerna under lång tid.
Vi måste få bort den liberala och kriminella abortlag, som alltför
länge har tillåtits mörda alltför många friska
svenska foster. Vi måste inskränka oss till abort av medicinska
skäl. Allt detta måste ske. Sedan må kommunister och liberaler
i hysteri skrika i högan sky hur mycket som helst? Det spelar ingen
roll. Deras program är oanvändbart. Det leder bara mot död
och självutplåning. Men vårt program är livsbejakande
och väl genomtänkt.
Regering och riksdag gör klokt i att noga studera detta program och
omsätta det i realistisk politik. Men tyvärr vågar inga
svaga politiker i en svag demokrati (och med en svag demokrati menar jag
en demokrati med svag majoritet) göra någonting utan en stark
opinion bakom ryggen. Det är vår sak att skapa denna opinion.
Låt oss gå ut på gator och torg, sälja våra
tidningar, dela ut våra flygblad och uppmana människorna att
aktivt gå in i BSS.
Pressens kommentarer
Tidningarnas
kommentarer var ungefär vad vi hade kunnat vänta oss. Dagens Nyheter
skrev den 20 januari en artikel med rubriken "Ett
eko från Hitlers tid" och inledde texten så
här:
"...en häxsabbat av hat på Medborgarhuset
på lördagskvällen, där bara parodin kunde dämpa
det eko av stöveltramp från trettiotalet som mötets ord
och atmosfär väckte till liv."
Inte särskild konstruktiv kritik av vårt möte med andra
ord.
Torgmöte i Norrköping
Lördagen
den 9 mars 1985 skulle BSS för första gången hålla
ett torgmöte i Norrköping. Eftersom det var första gången
vi var där, var vi nyfikna på reaktionerna, som kan skilja sig
mycket från stad till stad. Så fort vi fått upp banderollerna
började folk samlas.
Det stod "Stoppa invandringen - verka för
repatriering" och 'låt Sverige leva' på banderollerna.
Dessutom hade vi svenska flaggor (Det kan nämnas att VPK före
oss just avslutat ett möte med mycket få deltagare). Trots att
vi begärt polisskydd fanns ingen polis på plats. Vi satte ändå
igång mötet, som handlade om den massiva flyktingströmmen
till Sverige. Samtidigt satte vi igång med flygbladsutdelning och
tidningsförsäljning. Folk spärrade upp ögonen. De såg
förvånade ut. De undrade hur någon öppet vågade
ifrågasätta invandringspolitiken. Publiken lyssnade intresserat,
tog emot flygblad och köpte våra tidningar. Helt klart var många
mycket positiva till vårt budskap. En man i 40-årsåldern
som gick förbi med sina två barn kom fram och sade: "Det
här är det bästa som hänt Norrköping". Två
äldre damer jublade och berättade hur glada de var över att
få uppleva att någon protesterade mot "vansinnet"
(= invandringen). Givetvis fanns där också en och annan motståndare.
Det hade börjat samlas en del invandrare och kommunister. I avsaknad
av argument skrek de "nazister" åt oss. Samtidigt sprang
de fram och tillbaka till en telefonkiosk för att ringa efter förstärkning.
När mötet hållit på en dryg halvtimme hade det samlats
ett trettiotal "rödingar". De stod där och stirrade.
Blickarna skvallrade om ett oresonligt hat. Vi anade oråd och en man
skickades att ringa polisen. När 40 minuter hade gått blev vi
överfallna. Det började med att två kommunister, en svensk
och en utlänning går fram och sparkar en av fanbärarna.
Denne slår tillbaka med flaggstången samtidigt som svensken
försöker angripa honom, men misslyckas. I stället kastar
han sig på talaren som har händerna upptagna. Svensken attackerade
med knogjärn rakt i ansiktet på talaren vars näsa formligen
exploderar i en kaskad av blod. Det blev fullt tumult och en patriot lyckades
slå en kommunist i huvudet så att han stöp i marken. Vi
försvarade oss så gott vi kunde, men det var svårt. En
annan patriot blev nedslagen och fick flera sparkar i huvudet trots att
han låg på marken orörlig. En utlänning stal flaggan
och skrek: "Jävla äckliga svenska flagga". Bandspelaren
hade dessa representanter för "Sveriges framtid" sparkat
sönder. De hade hoppat på den.
Vi drog oss tillbaka. Då kom polisen. Den patriot som fått knogjärnet
i ansiktet såg hemsk ut. Ögonen var blodsprängda och ansiktet
fruktansvärt illa tilltygat. Han mådde illa och kände yrsel.
Vi åkte genast till lasarettet där han lades in för operation.
Han hade en kraftig hjärnskakning och helt krossad näsa.
Alla de modiga män som ställde upp i Norrköping gjorde en
mycket god försvarsinsats trots överlägset motstånd.
Vi avslutade dagen under tryckt stämning på ett fik där
vi summerade händelserna. Vi bestämde oss för att alltid
i fortsättningen vara betydligt fler även om vi har polisskydd.
Vi måste bygga upp ett effektivt mötesskydd bestående av
personer som aldrig sviker.
Några som tagit del av denna händelse har kanske avskräckts
från att delta på kommande torgmöten. Det har jag förståelse
för. Men med ett effektivt mötesskydd kan vi med 20 man klara
hundra motståndare även om det blir fullt slagsmål.
.
Avslutningsvis vill jag säga att BSS skall tillbaka till Norrköping,
så snart den första mötesskyddsenheten är färdigutbildad.
Vi ger aldrig upp kampen för vår nation. BSS gjorde naturligtvis
polisanmälan och krävde dessutom skadestånd för förstörd
utrustning, men ärendet lades senare ned.
Lars Ljungh
Hur pöbeln använder nazistmetoder och sätter
demokratin ur spel
Demokrati betyder
folkstyre och förutsätter offentlig yttrande- och åsiktsfrihet.
Utan offentlig yttrande- och åsiktsfrihet, ingen fri opinionsbildning,
och utan opinionsbildning kan folket inte komma till tals. Då råder
ingen demokrati. Detta kan inte nog upprepas, för ideligen begås
övergrepp mot demokratins grundprinciper. Som i Växjö den
13 april 1985, när allehanda kommunistaktivister och invandrarextremister
ledde ett pöbelupplopp mot dem som har avvikande åsikter och
förhindrades att framföra dessa i en laglig demonstration.
Att självsvåldigt ta sig rätten att störa mötesfriheten
med våld och fysiskt angripa demonstranter är inget annat än
djupt odemokratisk terrorism och måste fördömas och lagligt
beivras, om demokratin och rättssamhället skall överleva.
Lika viktigt som demokratin med dess i grundlagen stadgade medborgerliga
fri- och rättigheter är rättssamhället. Varje medborgare,
oavsett åsikter eller partitillhörighet, skall ha samhällets
skydd inte bara till liv och egendom utan även skydd för sina
demokratiska rättigheter att ostört få demonstrera sina
åsikter.
Det är allmänt känt att kommunister och nazister avfärdar
vår demokrati och vill införa diktatur. Kommunisterna vill införa
"proletariatets diktatur" för att "krossa kapitalismen
och borgerligheten", medan nazisternas diktatur är en uppbyggd
enpartistat med führer- eller ledarprincip, där rikets högste
ledare har oinskränkta maktbefogenheter utom folkets kontroll.
Som demokrat måste man logiskt ta avstånd från både
kommunismen och nazismen, eftersom de avser att störta demokratin.
Men bara för att man ogillar och fördömer vissa åsikter,
har man som demokrat inte rätt att med våld förhindra att
dessa åsikter framförs, för då gör man sig skyldig
till just det som man beskyller kommunism och nazism för. När
en upphetsad pöbelhop den 13 april i Växjö gick till angrepp
mot ungdomar från det nynazistiska "NRP", så var just
detta den typ av åsiktsterror och övergrepp som är djupt
odemokratisk, och pöbeln gjorde sig själva till nazister genom
att använda de metoder man påstod sig fördöma.
Det tråkiga med denna händelse var att denna uppviglande pöbelhop
var förebådad av lokalradion och vissa lokaltidningar, som aviserat
händelsen på ett synnerligen oansvarigt sätt, och att denna
pöbel styrdes av ett antal kommunistaktivister och upphetsade "flyktingar".
Dessa personer saknar varje respekt för demokratiska traditioner och
för yttrande- och åsiktsfrihet. Det är också typiskt
att de mest aggressiva var dessa s.k. flyktingar.
Polisen kapitulerar
Men det allvarligaste
med Växjöupploppet är att det ytterligare bidragit till att
sätta demokratin ur spel, när polisen inte kan - eller inte vill
- upprätthålla ordningen och ingripa mot mötesstörarna
och skydda dem som fått tillstånd att demonstrera. Ordningsmakten
i Sverige tycks ha kapitulerat inför trycket av dessa kommunistiska
mötesstörare och låter dem härja fritt. Redan den 1
maj 1984 när Öppet Forum anordnade en demonstration i Stureparken
kunde denna inte genomföras, eftersom polisen inte behagade flytta
på de illegalt demonstrerande kommunisterna från "Socialistiska
Partiet", "Kommunistiska Partiet i Sverige" samt diverse
s.k. "antirasistiska" grupper inklusive en stor del invandrare.
Istället för att beivra mötesstörarna fick BSS demonstrationsförbud
för två demonstrationer som planerats till maj respektive juni
1984.
Alla åsikter måste accepteras
Då kommunistiska
och nazistiska åsikter avser att bilda opinion för grupper eller
partier som skall störta demokratin, anser många okunniga eller
kortsynta demokrater att sådana "odemokratiska" åsikter
inte skall få framföras offentligt och att även de som framför
dem skall trakasseras eller angripas fysiskt. Detta är en farlig vanföreställning
som är djupt odemokratisk. Demokratin kan endast hävda sina egna
ideal om fri opinionsbildning genom att låta åsikter fritt tävla
med varandra.
Invändningen att ett odemokratiskt parti - t.ex. "Nordiska Rikspartiet"
- då skall kunna bli det största partiet och sedan i maktposition
störta demokratin, är den risk demokratin måste ta. För
demokratin förutsätter att folket självt inser och förstår
sitt eget bästa. Det är i öppen och fri debatt som olika
partier tävlar inför folket genom de bästa programmen eller
argumenten. På samma sätt är det endast i öppen och
fri debatt som alla demokratiska partier skall kunna hävda sig med
bättre samhällsåskådning och bättre argument
gentemot de odemokratiska partierna inför folket.
Fritt fram för terror
Om en uppviglad
pöbel skall tillåtas bedriva åsiktsterror genom våldsamma
mötesstörningar och personförföljelser i lynchstämning,
påhejad av oansvariga massmedia, så är inte bara demokratin
i fara vad gäller den offentliga yttrande- och åsiktsfriheten,
utan det är då även fritt fram för ett upptrappat våld
i form av bombterror. Exemplen från Nordirland, Baskien, Västtyskland,
Italien och senast Frankrike visar att desperata element från både
höger och vänster tillgriper bombterror för att straffa meningsmotståndarna.
Detta kan ske när massmedia av säljande sensationslystnad underblåser
hatet mot vissa utpekade extremistiska grupper och kan stämpla dem
som "rasistiska', "fascistiska" eller rentav som "nazistiska".
Alltså, den lynchhungriga pöbelhopen mot "NRP" i Växjö
den 13 april kan få ännu allvarligare följder, eftersom
denna våldsinriktade pöbelhop i flertalet massmediakommentatorer
förklarades ha "den moraliska rätten" på sin sida.
Enligt vilken moral, vilken etik har en hop uppviglande fanatiker "den
moraliska rätten" att störa ett möte, skandera slagord
som "skjut nassarna", "döda nassarna", och sedan
med våld jaga dem genom tillhyggen? Nej, det finns ingen som helst
"moralisk rätt" till sådana pöbeltilltag. Våld
kan endast accepteras som nödvärn och försvar.
Om dessa uppviglare och våldsverkare får stöd av förvirrade
opinionsbildare att de har "den moraliska rätten" på
sin sida att tillgripa pöbelvåld mot oliktänkande, så
kan de logiskt sett också anse sig ha den moraliska rätten att
gå till bombterror - och då får vi snart samma slags terrorism,
som i många andra länder: IRA, ETA, Röda Armé-fraktionen,
Röda Brigaderna, Action Directe och allt vad de heter. Är det
så långt det skall behöva gå innan vårt demokratiska
samhälle på allvar tar itu med sådana pöbeluppviglare
och ger dem det straff de förtjänar?
Skrämmande
reaktioner
När TV-journalisterna Annika Hagström (som tidigare tillhört det Moskvatrogna
kommunistpartiet APK) och Göran Rosenberg i TV 2:s Magasinet den 16 april intervjuade personer som deltog i Växjökravallerna,
framträdde tvenne chilenska flyktingar med mycket avslöjande uttalanden.
Båda sade att detta pöbelupplopp med handgripligheter mot demonstranterna
gladde dem mycket: - bara bra, bara skönt, sade de.
Alltså, inte ens några dagar efteråt, när de fått
tid att tänka över saken och när de inte längre befann
sig under "massans psykos", kände de anledning till oro.
Detta kan ge en liten antydan om vilka odemokratiska och socialt totalt
ansvarslösa element som kommer in i vårt land och här tar
för självklart att de skall delta i häxjakter och att de
har rätt till detta.
Dessa TV-journalister framhöll dessutom att man inte tänkt låta
"NRP" komma till tals i programmet: - som tjänstemän
på Sveriges Television måste vi ta ansvaret att hålla
rent när det gäller uppenbart icke-demokratiska grupper, sade
de. I ett Magasinet-program några dagar efter upploppet lät man
en kommunistisk psykiater förklara varför pöbeln uppträdde
aggressivt.
Samma kväll som händelserna ägde rum visade Rapport- och
Aktuellt inslag om upploppet. Aktuellt visade bl.a. en fanatisk invandrare
som skrek ut sitt hat under det att pöbeln runtomkring jublade, och
en dansk deltagare sade om NRP-ungdomarna: "De
skall slaktas de svinen". I Göteborgs-Posten intervjuades
Seyithan Anter, ordförande i Föreningen mot invandrarfientlighet
och rasism i Göteborg", där han säger: "Det finns bara en sak att göra med nynazisterna och rasisterna.
Sopa bort dem från gatorna!" I ett öppet brev
till deras systerförening i Växjö tackar man våldsverkarna
och menar att det var "nödvärn". De antirasistiska grupperna
kommer sedan att samla pengar som skall användas till att betala böterna
om någon döms för misshandel efter bråket.
Så långt
har det gått i Sverige: Det är inte bara åsiktsjournalisterna
på Sveriges Television, som hotar friheten, utan också stora
delar av det etablerade samhället inklusive den polis som numera förbjuder
patrioter att hålla offentliga möten. Demokratin är sannerligen
i fara.
Jaga nazisterna
Och för
att ytterligare visa den hetsiga stämning som växt fram i Sverige
under de senaste åren skall vi återge en insändare ur den
extremt internationalistiska fackföreningstidningen "Metallarbetaren"
nr 20 (17 maj 85).
"Jaga nazisterna. Nassarna går fria.
Folket som jagade dem på flykten i Växjö den 13 april ska
straffas och trakasseras om man får tro massmedia. De inblandade,
jag menar ansvariga, håller varandra om ryggen och söker lasta
skulden på andra. Under tiden fortsätter naziohyran att hämnas.
Den stora ledaren Winlöf bröstar sig och utslungar förtäckta
hotelser med myndigheters och massmedias goda minne. Hans pestråttor
hotar motståndare. Enligt tidningsuppgifter förbereder polisen
utredning för att straffa dom som deltog i upploppet.
I
stället borde man fråga sig. Varför ställer inte Sverige
sig bakom FN-deklarationen om rasism? Tror man verkligen att här är
den bästa demokratin och sådant händer inte oss - vi är
osårbara. Är Nürnbergdomarna odemokratiska? Man börjar
tvivla på Sveriges hållning när det gäller solidaritet
och jämställdhet och ställningstagande mot rasism och diskriminering.
Jaga nazisterna och låt de medborgare vara i fred som drogs med av
masspsykos och överilade sig. Arbeta i stället för att Sverige
ställer sig bakom FN-deklarationen om diskriminering och rasism. Kriminalisera
nazisterna, då kommer vi närmare den demokrati som vi åberopar
i tid och otid."
Julius Zemitis,
LO:s invandrarkommitté, SAP och facket.
De flesta av oss tar naturligtvis avstånd både från nazismen
och dess metoder, men den legalisering av pöbelupplopp som Zemitis
förespråkar är både djupt ansvarslös och odemokratisk
och även direkt farlig för vårt samhälle.
