BSS
- pack och drägg
Den "oberoende liberala"
tidningen Hallandspostens ledare den 26 juni 1985 avslöjar också
vilken människosyn som döljer sig bakom fördomsfulla internationalister.
Det började med att man citerade ur ett BSS flygblad och kritiskt kommenterade
innehållet. Detta är bra och nyttigt för debatten. Men i
slutet hade artikelförfattaren uppenbarligen hetsat upp sig och skrev
så här:
"Därför ska den (den "fascistiska"
propagandan - min anm.) bekämpas - med alla medel. Det hör till
demokratins berömda dilemma att alla åsikter är tillåtna,
även de som bekämpar demokratin i sig själv. Därför
får vi dras också med dräggen. Men packet - för bakom
BSS och liknande organisationer står inget annat än drägg
och pack - måste bekämpas. I den kampen, vars förnämsta
vapen är upplysning och åter upplysning, kan alla delta. Kampen
för kunskapsspridning om alla människors lika värde kan föras
av alla människor i föreningar, fackförbund, politiska partier
och i massmedia".
"Pack och drägg" kallas alltså Hallandspostens antagonister
trots att ledarskribenten med sannolikhet inte har träffat en enda
av dessa organisationers representanter. Men strax därefter går
det bra att tala om "alla människors lika värde". Vad
skulle hända om BSS använde sig av uttryck som pack och drägg
om invandrare eller politiska motståndare, såsom de gör
om oss?
Sommaren 1985
- rör inte min kompis
TV:s la "Faktaredaktion"
som ansvarade för det direktsända TV-programmet "Mitt i Strömmen"
kontaktade BSS och frågade om vi ville medverka i en direktsändning
och berätta lite om våra åsikter. Först skulle jag
gå upp till redaktionen och "diskutera" lite. Göran
Elwin m.fl. ställde en del frågor om mina åsikter och jag
svarade på frågorna. Dagen efter fick jag beskedet att TV tackade
nej till BSS medverkan i programmet.
Den socialistiska regeringens eget nyhetsprogram, Rapport, meddelade den
9 augusti 1985 att ett trettiotal medlemmar i den franska antirasistorganisationen
"SOS racisme", som startade kampanjen "Touche pas a mon pote"
(Rör inte min kompis), skulle komma hit och träffa Torbjörn
Fälldin och Olof Palme. I ett långt inslag som naturligtvis hade
karaktären av ren propaganda meddelades också att organisationen
skulle ha en rockkonsert i Kungsträdgården på kvällen.
TV-inslaget resulterade i att tusentals ungdomar bland dem stora grupper
invandrarungdomar samlades där. Av någon anledning blev det upplopp
och 23 personer greps. Flera vittnen talade om att bråk uppstod när
enskilda människor trakasserades av invandrargängen, och dessa
trakasserier gjorde polisen uppmärksam på bråkstakarna
som sedan greps. Någon rockgala hade inte hållits, men TV dementerade
inte den felaktiga uppgiften från kvällen före.
DN, Expressen och TV 2 hårdlanserade "Rör inte min kompis"-kampanjen
genom att hävda att "rörelsen utvecklats till en massiv opinionsyttring,
särskilt bland ungdomar, över hela Frankrike" (Expressen
10 augusti 1985). Sanningen var ju den att den var en marginell rörelse
utan folklig förankring uppbackad av internationalismens främsta
företrädare inom etablissemanget. Efter flera propagandainslag
i svensk TV, där även nyhetsuppläsarna bar märket på
sina kavajer och alla ledande politiker bar märket var försäljningssuccén
garanterad.
Expressens ledare den 10 augusti avslutades så här: "Rör
inte min kompis", säger de franska ungdomarna. Det är att
ersätta fördomar med kamratskap, det är att visa öppenhet
istället för misstro, det är medmänsklighet på
förortstorget, i skolan och på arbetsplatsen.
Då frågar jag Expressen! Varför kan inte ni journalister
själva visa lite mer öppenhet t.ex. gentemot BSS, lite mer medmänsklighet
när vi demonstrerar på torget och ersätta era fördomar
med fakta om BSS?
Men Expressen lyssnar inte på det örat. De är inkonsekventa
och hycklande.
Den 11 augusti fick "Rör inte min kompis" svenska avdelning
en helsida i Expressen. Jag skall bara citera en enda mening ur texten:
"Kring år 2000 kan rörelsen skrotas för då beräknas
halva befolkningen ha invandrare i sin släkt"
Mot bakgrund av att svenska folket sakta men säkert begår kollektivt
självmord gäller det för alla med minsta nationellt ansvar
att kliva fram för att ta strid mot den destruktiva förintelsepolitiken.
De svenskar som vill att Sverige ska bestå som ett svenskt land måste
kämpa, annars förlorar vi landet. Så enkelt är det.
Om feghet eller bekvämlighet går före det nationella ansvaret,
då har vi kapitulerat.
Nej, kampen måste ständigt pågå. Vi i BSS gör
i alla fall vad vi kan. Den 13 oktober meddelade Dagens Nyheter att man
givit ett s.k. "frihetspris" till den franska "antirasistiska"
gruppen "SOS Racisme". Den 16 november skulle man ha prisutdelning
och en rad "antirasistiska" arrangemang i Stockholms City, allt
bekostat och arrangerat av Dagens Nyheter, internationalismens spjutspets
i Sverige (tillsammans med Expressen).
BSS-demonstration i Norrköping
Måndagen den 2 september
genomförde BSS sin andra demonstration i Norrköping, denna gång
utanför Statens Invandrarverk. Den första ägde som bekant
rum tidigt i våras och slutade i vilt slagsmål sedan polisen
ej infunnit sig på platsen.
Den här gången gick det lugnare till. Klockan 14.00 vecklade
vi ut den medhavda banderollen med texten "STOPPA INVANDRINGEN
- VERKA FÖR REPATRIERING" samt monterade upp högtalaren
utanför Invandrarverkets entré.
Så fort talet börjat så öppnades fönstren och
förvånade tjänstemän tittade ut, dock ville (vågade?)
ingen komma ut och diskutera med oss. Personalen verkade förbryllad
över att någon offentligt vågade kritisera invandringspolitiken.
Journalister från lokalpressen fanns också på plats. Några
enstaka meningsmotståndare hade hittat till platsen och skrek några
glåpord i brist på bättre argument. Samtliga mötesdeltagare
uppträdde lugnt och lät sig inte provoceras.
Här följer talet:
"Tjänstemän i Statens Invandrarverk.
Det är idag andra gången i år, som BSS besöker Norrköping.
Vi gör inte detta för nöjes skull - allra minst efter vad
som hände här den 9 mars. Vi gör det som en plikt mot oss
själva, mot våra barn och mot det svenska folk, som passivt och
likgiltigt accepterar den invandrings- och flyktingpolitik, som påtvingats
oss. Vi protesterar mot denna felaktiga politik, som förts i alltför
många år. Det homogena svenska folket har förvandlats till
ett heterogent, mångkulturellt, djupt splittrat och olyckligt folk.
Idag pressas kommunerna hårt. Thord Palmlund har jämfört
den nya flyktinglagen med regalskeppet Wasa, som sjönk år 1628
innan det hann komma till havs. Han är rädd att skeppet skall
lastas med för många flyktingar på en gång. För
övrigt är han givetvis själaglad över en jämn inströmning
och jämn och stark arbetsbelastning på verket i åratal
framåt. Sista anslagsäskandet för innevarande budgetår
gällde drygt 500 miljoner kronor.
Vi i BSS anser det lämpligare att jämföra regalskeppet Wasa
med det svenska riket. Enligt konjunkturinstitutet halkar Sverige obönhörligt
efter de andra industriländerna i privat konsumtion per capita. Vi
är nu nere i nionde - tionde plats i en internationell jämförelse.
Det har gått snabbt utför, och orsaken ligger i kostnaderna för
flyktingar, som ni urskiljningslöst släpper in i tusental varje
år, samt den anknytningsinvandring som följer i flyktingarnas
spår. Man må skylla på andra orsaker till att levnadsstandarden
sjunker och fortsätter att sjunka, men så sent som i slutet på
60-talet låg vi i jämnhöjd med Schweiz som den absoluta
toppen i Europa. Ni skall komma ihåg att hela denna jämförelse
görs med länder, som drabbats lika hårt som vi av oljeprishöjningar,
lågkonjunkturer och arbetslöshet. Kanske i ännu högre
grad än vi. Var skulle vi hamna på denna konsumtionslista, om
vi verkligen försökte få bort budgetunderskottet och dessutom
började betala igen våra skulder. Statliga lån som tagits
just för att uppehålla konsumtionen med konstlade medel. Då
hamnade vi på den absoluta botten i Europa.
Ni skall inte tro, att det är den svenska folkviljan, som dikterar
er verksamhet här i Norrköping. Den representativa demokratin
har aldrig fungerat i dessa frågor. Varje gång flyktingfrågor
tagits upp till debatt i riksdagen har feghetens slöja brett ut sig
över plenisalen som ett förlamande töcken. Allas läppar
har plötsligt blivit som förseglade, och de flesta liberala förslag
- hur tokiga och dyra de än har varit - har klubbats igenom snabbt
och okritiskt.
Karin Andersson blev förvånad, hur lätt hon fick igenom
förslaget om hemspråksundervisning för 530 miljoner kronor
i början på 1982 nästan utan diskussion. Ungefär samtidigt
kunde man hålla på i månader och schackra om försvaret
skulle få 250 miljoner till förstärkning av u-båtsjakten
efter Gåsöfjärden. När Anita Gradin ville ha ett nytt
och generösare mottagningssystem för flyktingar, såg hon
till, att hennes proposition kom upp till diskussion den 7 juni i fjol mitt
i den värsta slutbrådskan inför sommaruppehållet,
då många riksdagsmän redan rest hem, och när det återstod
flera andra restposter att klubba igenom. Då ansåg hon det lägligt,
att lägga fram ett förslag med så ödesdigra konsekvenser
för vårt folk.
Samtidigt passade man på att mjuka upp hittillsvarande praxis i många
andra invandrarfrågor. Och resultatet av all denna mjukhet vet vi
ju. Flyktingströmmarna ökar kraftigt - och levnadsstandarden sjunker
kontinuerligt. Kritiska tankar finns nog i både riksdag och kommunfullmäktige
- men de yttras aldrig. Fegheten är för stor. Riksdagsmännen
och kommunalråden är rädda att strykas från nomineringslistorna,
och föredrar att tiga.
Och att ni tjänstemän i invandrarverket skulle hysa omsorg om
den svenska homogeniteten i etniskt, kulturellt och språkligt hänseende
är naturligtvis för mycket begärt, men ni bör åtminstone
tänka på kostnaderna. Mandat har givetvis regering och kommunfullmäktige
för att skaffa fram nya jobb och för att försöka lösa
den ekonomiska krisen - men inte ett enda mandat har givits dem för
att tusentals människor från främmande kulturer varje år
skall tillåtas strömma in i landet.
Fick folkviljan komma till uttryck i en folkomröstning idag, skulle
ert invandrarverk snabbt omorganiseras till ett utvandrarverk. Vi ber er
därför - protestera mot den nya flyktinglagen. Bidrag inte längre
till att förvandla Sverige till ett etnologiskt kaos. Protestera istället
mot regeringens invandrings- och flyktingpolitik!"
Efter en halvtimme flyttade vi oss runt till baksidan där talet upprepades
så att de tjänstemän som hade sina rum åt det hållet
också fick höra folkets protest. De öppnade fönstren
och hängde ut ända tills de av någon överordnad tvingades
stänga fönstren.
Klockan 15.00 avslutade vi mötet. Men strax därinnan hade Thord
Palmlund, invandrarverkets chef, smugit sig ut för att läsa vad
som stod på banderollen och sedan smög han in i huset igen. Journalisterna
gick och kastade sina flygblad i papperskorgen. Vi skildes åt med
undantag av oss från Stockholm som stannade kvar ett par timmar och
delade ut över tusen flygblad till hushållen. Allt hade gått
bra... trodde vi.
Här får ni läsa vad Jens från Oskarshamn råkade
ut för.
Hej kamrater!
Jag heter Jens och var med vid demonstrationen i Norrköping den 2 september.
Jag hade åkt upp tillsammans med en annan medlem och två tjejer
för att hjälpa till att demonstrera för Sveriges bästa.
Efter avslutad demonstration gick vi ner på stan. Där bestämde
vi oss för att ta en fika och lite mat. Vi gick in på det enda
ställe vi hittade - ett kebabställe. Det var nästan folktomt
där. Bara en gäst, en invandrare, och två personal, troligen
turkar. Gästen försvann snabbt därifrån.
När vi fikat och ätit klart fick jag plötsligt se att gästen
som stuckit nu satt där igen. Plötsligt vällde det in turkar
eller dylikt. De var ungefär 20 stycken. De satte sig ned och började
tjattra på sitt hemspråk. Vi började ogilla situationen
och reste lugnt på oss för att gå mot utgången. Mellan
oss och utgången stod en iranier och gnällde: Jävla skinheads,
jag blir så rädd för alla era tatueringar, o.s.v. Vi svarade
inte ens, de var ju så många. Min kompis och tjejerna hann ut,
men inte jag. De andra "svartskallarna" hade följt efter
och stoppade mig. De frågade om det var jag som demonstrerat mot dem.
Jag började förklara att vi inte demonstrerat mot dem, utan mot
systemet. Jag hann ungefär halvvägs. Plötsligt kände
jag något tungt falla över ögat så det svartnade,
Det var en ur mängden som hoppat fram och ville visa sig tuff. Jag
stod dock kvar och de såg förvånade ut och började
sparka ut mig medan personalen lugnt iakttog det hela.
När jag väl kom ut så bleknade en av tjejerna och såg
samtidigt att mina vita byxor och min vita tröja blivit rödfärgade
av blod. Jag var dessutom kraftigt blodig runt ena ögat och fick uppsöka
en toalett för att rengöra mig. När vi tvättat av mig
(de andra fick hjälpa till) såg jag att ögonbrynet spruckit
och det var två stora sår under ena ögat. Vi åkte
direkt till akuten och fick vänta där två timmar innan det
blev sytt.
Den händelsen visar ju att ens farhågor är besannade. Kebabstället
hette Bistrospiralen så att alla vet vart de inte skall gå.
Jag bifogar kopia på läkarintyg m.m.
Bästa hälsningar.
Jens, Oskarshamn.
