Vanföreställningar
När det sedan gäller
just vanföreställningar, är det journalisters och andras
vanföreställningar om BSS som är förvånande. När
journalister skrivit om BSS har man sällan kontaktat organisationen
för att ta reda på fakta eller våra åsikter.
Så de få journalister som hörde av sig till oss uppfattade
vi som lite av sanningssökare, men man fick ofta ompröva denna
inställning. För att belysa några av de fördomar som
fanns gentemot BSS skall jag här kommentera ett brev och artikel av
en elev på journalisthögskolan.
I november 1985 fick BSS brev från journalisthögskolan där
en grupp elever skulle samla information om bl a BSS. Anna
Ohlin skrev till BSS och begärde information om föreningen.
Detta fick hon. Därefter skrev hon ett nytt brev. Hon skrev: "De
ord som används om er ...skulle knappast kunna förekomma om några
andra grupper i samhället. Nu tycker väl jag att ni också
kan vara ganska kärva i era omdömen om framförallt invandrare
och homosexuella. Det har vi sett i tidningar vi fått låna på
KB".
Redan i sina första försök att etablera kontakt avslöjades
vanföreställningarna. "Era... omdömen
om... homosexuella." Anna Ohlin säger sig dessutom
ha sett det i tidningar på KB (Kungliga Biblioteket). Eftersom BSS
aldrig fällt några "kärva omdömen" om homosexuella,
eller ens nämnt ordet i något enda sammanhang, är första
lögnen avslöjad. Eller är det inte en lögn? I detta
fall kan Anna Ohlin ha läst t ex nynazistiska Nordiska Rikspartiets
skrifter och sedan förväxlat innehållet.
Anna Ohlin skriver vidare: "Vi vill göra
en presentation av olika grupper, vad de står för. Och vår
ambition är att göra det så objektivt som möjligt".
Resultatet av denna "ambition" visade sig senare i en bedrövlig
artikel i den socialdemokratiska ungdomstidningen "Frihet".
Anna Ohlin kände väl till massmedias taktik mot BSS. Hon skriver
i brevet: "Ni är säkert medvetna
om att taktiken hos många tidningar är att tiga ihjäl er!
Man anser att skriver man så blir det bara reklam. Då lockas
ungdomar att gå med". Fröken Ohlin visste hur
tidningarna gör när de vill undanhålla läsarna viktig
samhällsinformation. De tiger!
Att falska uppgifter om BSS fått fäste hos många journalister
vet vi. Det rykte Anna Ohlin hört var bara ett i mängden. Så
här skrev hon: "Vi har hört ryktas
att BSS egentligen är en mycket vänsterinriktad grupp som tidigare
hade hammaren och skäran i sitt emblem. Vi undrar - stämmer det
här?"
Det var ju för väl att hon frågade. Det faktum att ett sådant
rykte cirkulerat kan ha sin grund i att BSS var en tvärpolitisk organisation,
som i sina led hade många antikapitalister och även några
f.d. kommunister. Om rykten av det här slaget cirkulerar tillräckligt
länge finns risken att de etablerar sig såsom "trovärdiga".
Ingen rök utan eld, säger någon och tror kanske att bakom
varje rykte döljer sig en viss sanning.
När det gäller
rykten i samband med BSS kan de antingen vara produkter av motståndares
undermineringsarbete eller uppgifter som förvanskats grovt på
vägen från mun till mun. Tokiga rykten och påståenden
måste alltid dementeras, annars kan de accepteras och bli upphöjda
till "sanningar". Jag tog kontakt med Anna Ohlin på Journalisthögskolan för
att försöka korrigera hennes felaktiga bild av BSS.
När Anna Ohlins (m fl)
arbete presenterades i "Frihet" löd rubriken "Fascism på svenska" och handlade om diverse
smågruppers verksamhet. Redan i ingressen avslöjades journalistens
förbluffande oförmåga (eller ovilja?) att lämna korrekt
information. Vi läser i texten:
"Det finns en lång rad exempel på
trakasserier av invandrare och politiska motståndare, som utförts
av framförallt NRP-are och BSS-are. Listan på deras brott innehåller
bland annat mord, mordbrand, misshandel, olaga vapeninnehav och olaga hot."
Denna text finns alltså återgiven i socialdemokratiska ungdomsförbundets
tidning med tusentals läsare över hela landet. BSS anklagas för
en mängd - därtill mycket grova - brott trots att några
sådana aldrig begåtts av BSS. Hänsynslöst fräckt
och medvetet lögnaktigt för att bland läsarna sprida nya
illasinnade rykten om BSS. Så när BSS sedan går ut för
att framföra sitt budskap tror folk att de är en samling mördare
och mordbrännare. Det är just denna typ av journalistik som skapar
hat och hetsstämningar mot nationalister i Sverige. Självfallet
så kan ingen vettig människa försvara någon form av
terror eller trakasserier. Massmedias vägran att ta in våra genmälen
efter hetskampanjer mot oss har bidragit till att skapa den flora av myter
och falska rykten som cirkulerat om BSS och dess verksamhet.
Vi läser vidare i artikeln:
"Ofta har BSS anklagats för trakasserier,
hot och våld mot invandrare och politiska motståndare".
Anna Ohlin (m fl) "glömmer"
bort att hon och andra journalister är själva upphovet till dessa
rykten.
Vi fortsätter i texten:
"Men
genom källor inom BSS vet vi att våldsamheterna är planerade
av BSS-ledningen". Denna anklagelse är fabricerad
av journalisten själv. BSS-ledningen är seriös, arbetar inom
de lagarnas ramar och planerar aldrig "våldsamheter". Några
"källor inom BSS" som påstått något sådant
finns inte.
Anna Ohlins reportage fortsätter:
"Den
30 november i fjol ordnades en antirasistisk demonstration i Stockholm.
BSS bestämde sig då för att tillsammans med Sveriges Nationella
Förbund ordna kravaller. Alla som var starka uppmanades att gå
dit och spotta på kommunisterna". Även detta
är direkta lögner, ingenting annat. Sveriges Nationella Förbund
hade sökt demonstrationstillstånd men var ej närvarande
och hade ingen som helst samband med BSS. Någon så löjeväckande
"uppmaning" till de "starka" som att "spotta på
kommunisterna" har självfallet aldrig framförts. Bara en
fantasifull journalistelev skulle kunna komma på idén att "spotta
på kommunister" som befinner sig på hundratals meters avstånd.
Att sedan sätta de "starka" på denna uppgift kanske
journalisteleverna skulle göra. Men knappast BSS.
Artikeln fortsätter:
"Ett
hundratal BSS-ungdomar slöt upp. Huvudparollen var Döda röda
råttor!" För det första var det över tvåhundra
som slöt upp. För det andra var huvudparollen "Stoppa kommunisterna
och deras hantlangare i massmedia", vilket dessutom var
rubriken på det flygblad som delades ut under kvällen. Ytterligare
en lögn avslöjad!
Vidare i artikeln:
"Men
de (BSS) kunde inte göra mer än att kasta sten". Här försöker man insinuera att BSS
kastat sten (mot kommunisterna) när sanningen är den - vilket
även polisen kunde intyga - att det var kommunisterna som stod för
stenkastningen, inte BSS.
Texten forstätter:
"BSS har kontakter med flera rasistiska organisationer
i andra länder. Detta förnekas av Zeilon. Men BSS-aren som ville
vara anonym är ärligare". Sanningen är följande:
När jag besökte Anna Ohlin förklarade jag klart och tydligt
att det inom BSS finns vissa enskilda medlemmar som upprätthåller
kontakter med enskilda medlemmar i nationalistorganisationer utomlands.
Att det förekommer kontakter, men däremot inget samarbete framhöll
jag mycket tydligt.
Trots detta avslutas artikeln med följande text:
"Från
säkra källor har vi fått veta att BSS också samarbetar
med Nasjonalt Folkeparti i Norge och National Front i England." BSS har aldrig samarbetat med något av dessa partier. De s.k. "säkra
källor" som Anna Ohlin nämner är den ökände
"nazistexperten" Hans Lindquist på Falu-Kuriren, som satt
i system att motarbeta patrioter.
Det är märkligt att elever på journalisthögskolan,
som borde få ledning och skolning av sina lärare, inte kan prestera
mera korrekt information. När jag sände ett genmäle till
tidningen "Frihet", så vågade de inte publicera hela
utan tog bort väsentliga delar av innehållet. Bedrövligt!
Lovligt villebråd
BSS:are
blev lovligt villebråd i allt större utsträckning ju mer
hetsartiklar som skrevs om BSS. Under hösten 1985 så beslöt
sig några invandrarungdomar i en skola i Malmö att "spöa
BSS:are". De beväpnade sig därför med järnrör,
bollträn och karatepinnar, men hittade inga BSS:are. Därför
angrep de cyklar och andra elever. En 13-årig flicka blev överfallen
och sparkad. Polisen kom till platsen och händelsen mörklades
av skolledningen.
Det förhatliga BSS figurerade i alla möjliga sammanhang. En udda
artikel i lokalpressen blev det när en man i Töreboda upptäckt
två tiokronorssedlar som någon skrivit "Bevara Sverige
svenskt" på. Mannen som upptäckte sedlarna var mycket upprörd
över "rasismen". Rubriken på artikeln var "Rasism
i Töreboda?"
En annan udda händelse var när Barometern rapporterade om en inbrottsliga
som härjade i Kalmartrakten. Ligan hade vid ett tillfälle brutit
upp ett kassaskåp och förstört inredningen i lokalen. De
hade också spraymålat "BSS" med stora bokstäver
i lokalen. Den här gången föredrog tidningen av någon
anledning att inte anklaga organisationen för att ligga bakom.
Mindre roligt blev det när Expressen i en artikel lät en SSU-ombudsman
i Sörmland, Mats Jansson, anklaga BSS för att ha mordhotat SSU:s
medlemmar. I Expressen säger Mats Jansson: " - Vi är helt
säkra på att det är föreningen "Bevara Sverige
svenskt", BSS, som ligger bakom hotelserna".
Som vanligt i sådana här sammanhang hade man inte talat med BSS
och man hade inte ens ifrågasatt Mats Janssons uppfattning.
I lokalpressen hade man slagit upp det hela stort och även där
uttalade sig den självsäkre Mats Jansson. I tidningen Folket den
28 november säger Mats Jansson " - Vi vet att det här är
ett verk av BSS. Dessutom har vi en ganska bra aning om vem som har skickat
breven". Man anklagade då en SSU-medlem som samtidigt var med
i BSS.
BSS' lokalavdelning i Nyköping gick då till frontalangrepp mot
inkvisitören Mats Jansson och polisanmälde honom för förtal.
Senare visade det sig (naturligtvis) att BSS:aren var oskyldig till hotelsebreven
och det framkom att en sinnesförvirrad person utan någon som
helst anknytning till BSS gjort det för att skada BSS. Den oskyldigt
misstänkte friades bl.a. genom att lämna sina fingeravtryck till
polisen.
Den 11 november skrev Dagens Nyheter en artikel om en invandrarfamilj i
Tensta som blivit utsatt för trakasserier. Stenar hade kastats in genom
fönstret. Haider Syed hade rusat ut på balkongen och fick då
höra att en av förövarna skrek "Länge, länge
leve BSS". Dagens Nyheter gjorde tillägget att detta var "en
klar anknytning till den svenska rasistiska organisationen Bevara Sverige
Svenskt". Återigen dessa insinuationer om att organisationen
BSS skulle ligga bakom, vilket naturligtvis inte var fallet.
Den 1 december blev vi i Expressen kallade "rasistiskt pack",
och den 14 december fanns en ny påhittad historia om BSS. Den här
gången anklagades vi för att ha bombhotat ett hotell. Så
här skrev Expressen bl.a.
"Frimurarehotellet i centrala Linköping
bombhotades sent i går kväll av den rasistiska organisationen
Bevara Sverige Svenskt. Polisen tog bombhotet på yttersta allvar och
evakuerade de 700 gästerna".
När man studerar innehållet i artikeln framkommer det att någon
ringt till hotellet och påstått sig representera BSS och att
hotellet skulle sprängas inom 30 minuter. Men Expressen såg här
en möjlighet att återigen dra BSS i smutsen.
Med anledning av denna händelse skrev vi ett pressmeddelande där
vi förklarade vår inställning dels till invandrarfrågan,
dels till massmedias hetskampanjer. Här följer hela pressmeddelandet
som inleddes med fyra citat:
Genmäle till Expressen, Södermanlands Nyheter, Folket (Eskilstuna),
samt övriga tidningar som publicerat beskyllningar mot BSS.
