30 november
1986
Sverigepartiet
ansökte om tillstånd att demonstrera den 30 november. Årets
demonstration skulle bli en antivåldsdemonstration och en hyllning
till en mördad svensk patriot. Så här skrev vi i den affisch
vi distribuerade inför demonstrationen:
"Demonstrera i Stockholm den 30 november!
Samling Östermalmstorg kl 18.00 (utanför Folkan). Vi går
först till Karl XII:s torg och sedan vidare till Maria Kyrkogård
(för att hedra minnet av en mördad patriot)".
• Stoppa hetsen mot svenska patrioter
• Stoppa våldet på gatorna
• Stoppa invandringen
• Hedra minnet av Ronny Öhman (en mördad svensk patriot)
Inte heller detta år fick vi tillstånd att demonstrera, men
för oss fanns det ingen anledning att bry sig om detta odemokratiska
beslut. Vi hade redan bestämt oss för att demonstrera i alla fall.
Själv hade jag påtagit mig uppgiften att arrangera demonstrationen
(som blev den sista av sitt slag).
När vi sedan samlades kl 18.00 hade det kommit fler än någon
gång tidigare. Många anhängare var också osäkra
och höll sig i skymundan, men när tåget började röra
på sig så slöt de genast upp. De som räknade deltagarna
när vi kommit ned till slutet av Nybrogatan redovisade allihop att
vi var nästan 500 personer, och det blev den största 30 november
demonstrationen jag varit med om. Lojalt och troget hade våra gamla
BSS-aktivister slutit upp, och många av dem fungerade nu som både
funktionärer och vakter åt bl a mig och Stefan Herrmann. Ordningen
var trots det stora antalet den bästa hittills under någon patriotisk
aktivitet av det här typen. När vi kom ner till Karl XII:s torg
höll Stefan Herrmann ett kort tal och sedan gick vi vidare på
Skeppsbron mot Maria Magdalena Kyrka. Hela vägen fram till kyrkan spelades
sorgmusik och framme vid kyrkan hölls tal och en tyst minut för
Ronny Öhman.
Plötsligt
började en grupp kommunister störa högtiden med skrik och
skrän, men de blev snabbt bortjagade av en grupp patrioter. Hela tillställningen
avslutades värdigt och alla drog sig sedan från platsen.
Dagen efter publicerade Aftonbladet en bild på två Hitlerhälsande
nynazistiska ungdomar, som inte hade något annat med demonstrationen
att göra annat än att de medvetet försökte sabotera
den. Aftonbladet påstod sedan i bildtexten att "Där
sjöngs nationalsången och ropade alla Sverige följt av Sieg
Heil". Detta skrev Aftonbladet trots att ingen ropade "Sieg
Heil", vilket klart framgick vid en genomlyssning av den ljudupptagning
som gjordes av SvP. Svenska Dagbladet påstod att "BSS och skinheads"
hade en demonstration trots att det var Sverigepartiet som ansökt om
tillståndet.
För att ytterligare klargöra lite av BSS/SvP:s syn på några
av höstens händelser låter jag signaturen KB i tidningen
Ung Front nr 1 (den enda som kom ut) få ordet:
Aftonbladet och TV bakom hets
Den 18 oktober
1986 innehöll TV-programmet "Barnjournalen" ett inslag om
skinheads. Inslaget var av ren hetskaraktär, och flera personer skrev
till Barnjournalen och protesterade mot innehållet. Många tittare
menade också att inslaget skulle leda till att man legitimerar förföljelse
av skinheads genom att generalisera och framställa dem som ondsinta.
En av dem som klagade var en ung Sverigepartist, men han fick inget svar
på sitt brev till redaktionen. Därför skrev han senare ett
nytt brev med följande innehåll:
"Den 21 oktober 1986 skickade jag Er ett
brev med lite synpunkter på inslaget den 18 oktober där ni hetsade
mot skinheads. Jag bad Er besvara min kritik och mina anklagelser och det
har ni ännu inte gjort, så det betyder väl att jag hade
rätt och ni hade fel, men att ni inte vågar erkänna det.
Två veckor efter Ert inslag misshandlades Ronny Öhman till döds.
Det kan mycket väl ha varit Ert inslag som varit orsaken..."
Barnjournalen brydde sig inte om att svara på brevet utan bekräftade
bara mottagandet av det. Detta förakt mot TV-tittares kritik är
tyvärr allt för vanligt och kritik, främst från patrioter,
avfärdas för det mesta helt, även om sakliga grunder för
kritiken föreligger.
"Jävla svenskjävlar"
Ett annat uppmärksammat
exempel på omdömeslös hetsjournalistik visade TV 2:s ungdomsredaktion
prov på i ett program om en "rockgrupp" kallad "Stockholms
negrer".
Den 30 oktober 1986 släpptes
"negrerna" lösa inför TV-tittarna och de redan kuschade
svenskarna tvingades svälja det hat som storebror framförde genom
sitt TV-monopol. "Död åt alla
jävla blonda jävla vikingar, fy fan vad jag hatar er".
Stockholms negrers vokalist vrålade ut sitt hat, och i en intervju
i samma program sades bl a: "Jävla svenskjävlar,
flytta på er, vi bor här också. Blonda vackra blåögda
jävla kräk".
Hatet kändes så
äkta, att man nästan ville flytta på sig ifrån den
soffa man satt i, för att ge plats åt dessa påträngande
folkslag. Många TV-tittande invandrare fick säkert nya idoler
i Stockholms negrer och det är förstås storebrors yttersta
mening, att vi svenskar skall hållas på mattan och kröka
rygg för antisvenska opinioner.
Hets mot svenskar
Naturligtvis fanns det åtminstone
en företagsam och modig svensk, som vågade ifrågasätta
denna smörja och det var en Sverigepartist, som anmälde programmet
till Justitiekanslern, Radionämnden och Diskrimineringsombudsmannen.
Om Du tror att programmet friades i alla instanser, så tror Du rätt.
Motiveringen att fria programmet
var att innehållet var en "konstnärlig framställning".
Som läsare av Ung Front är Du kapabel att bedöma storebrors
propagandametoder. Men många av de som sover sig genom tillvaron sitter
kanske framför TV:n och nickar instämmande inför sådana
här hetsprogram och därför är denna påverkan och
hjärntvätt av folket farlig.
Du kan ju också räkna ut hur samma instanser reagerat om t ex
Ultima Thule i en intervju hade sagt "Jävla arabjävlar,
flytta på er, vi bor också här. Svartkrulliga fula jävla
kräk". Skulle det accepteras som "konstnärlig framställning".
Nej aldrig! Åklagare skulle kopplas in, tidningar förklara sin
"avsky" för sådana "rasistiska uttalanden"
osv. Så är det!
Det är alltså tillåtet att hetsa mot svenskar i allmänhet
och naturligtvis patrioter (som man oftast kallar "rasister")
i synnerhet. Sverigepartiet har mängder av material som kan påvisa
resultatet av denna legitimerade hets, några exempel återfinns
i det här numret av Ung Front.
Ronny Landin
När det gäller
skinnskallarna och dess koppling till våld, så är det väl
mordet på Ronny Landin, midsommarafton
1986, den händelse som väckt störst uppmärksamhet. Efter
en sådan tragisk händelse känns det lite svårt att
behöva korrigera massmedias bild av upptakten till bråket, men
det bör ändå göras. Vi gör det genom att låta
de anklagade framföra sin version
En patriot, vi kallar honom J, säger att de var några som sjöng
nationalsången när de var på väg till sina tält
efter en fotbollsmatch. Då kastade några invandrare glåpord
efter dem. J blev arg och skrek tillbaka och höll upp en kniv för
att skrämma dem. Invandrarna började då packa ihop sina
tält och när J såg det bad han om ursäkt. Invandrarna
tog emot ursäkten, men gick ändå från platsen.
Nästa incident inträffade lite senare vid en kiosk. En annan patriot,
vi kallar honom O, blev kallad nazist eller rasist av en grupp invandrare.
Patrioten blev arg och handgemäng uppstod, men vem som slog först
är oklart. O fick i alla fall en del smällar och han föll
omkull. När kompisarna upptäckte hans belägenhet kom de snabbt
till undsättning och invandrarna flydde. Invandrarna kom tillbaka mycket
snabbt med påkar. Patrioterna jagade iväg dem en gång till.
I närheten av händelsens centrum befann sig Landin och hans kompisar.
Ett par av dessa (ej Landin) gick fram till patrioterna och ordväxling
uppstod. O förklarade varför de jagade iväg invandrarna.
Det blev allt högre ljudnivå i diskussionen och plötsligt
attackerades en av patrioterna av en person vi kallar S. Bråket upphörde,
men efter en kort stund blev patrioten J överfallen av S. J blev omkullslagen
och fick motta mycket stryk med bla hårda slag i ansiktet. En skinnskalle
kom till undsättning och drog då bort S från J och gav
samtidigt S några sparkar. Därefter blev det lugnt en stund och
sedan kommer plötsligt Landin in i bilden. Han går till attack
och mättar ett slag mot J, som redan är illa däran. En kompis
till J försökte avstyra bråket då han tyckte det var
fegt av Landin att ge sig på en redan skadad kille.
Här får sedan bägge sidor hjälp av sina kompisar och
det blir fullt slagsmål. Landin åkte i backen och fick sparkar
och slag i sådan mängd att han aldrig mer reste sig. Han hämtades
i ambulans och avled senare.
Många skins framhåller att de inte tycker om att behöva
lyssna på glåpord och det är klart att de reagerar lika
starkt på att bli kallade "nazister" eller "rasister",
som när en invandrare blir kallad "svartskalle".
Ronny Öhman
Ronny Öhman tillhörde
dem som inte gillade att få höra de vanliga skällsorden.
Ronny Öhman var patriot, definitivt ingen "rasist". Han hade
vänner bland invandrare och olika ungdomsgrupper, men var mycket stark
motståndare till den förda invandringspolitiken. Han hade personligen
erfarenheter av den, men det kan vi lämna därhän här.
När Ronny Öhman och hans kompis E stod på Mariatorget i
Stockholm för att köpa korv kom fem personer, varav två
svenska medborgare med arabiskt ursprung förbi och ropade "svenskjävlar"
åt dem. Öhman och E blev irriterade och meningsutbyte uppstod.
När provokatörerna började gå från platsen gick
Öhman och E efter för att be om en förklaring. Ingen skulle
kalla dem "svenskjävlar" helt omotiverat. E var upprörd
och plockade upp ett järnstativ från gatan om han skulle behöva
förvara sig, inte att slåss med. När de kom fram till Maria
Kyrkogård hade två av provokatörerna lagt sig i bakhåll
och de gjorde plötsligt utfall mot Öhman och E. E fick en flaska
i huvudet, släppte sitt järnstativ och flydde därifrån
för att hämta sina kompisar, som då ovetande satt på
restaurang och åt mat.
Ronny Öhman var nu alldeles ensam. Vad som nu händer bygger på
gärningsmännens berättelser. En av dem, D, slet av sitt bälte
och slog med spännet mot Öhman så kraftigt att han föll
till marken. När han låg där blev han sparkad och slagen
i huvudet och ansiktet mycket hårt. Öhman låg därefter
helt stilla - troligtvis medvetslös - och en av gärningsmännen
kastade då batterier på honom. En annan gick fram och gav Öhman
en kraftig spark i huvudet med träff i tinningen och kastade sedan
en vätskefylld flaska i huvudet på honom. Den person som utdelade
den sista sparken fick foten skadad och tvingades uppsöka sjukhus.
Så hård var sparken. Dessa ynglingar hade tidigare varit i bråk
och misshandlat människor.
När de greps skyndade sig polisen via massmedia, bl a Aftonbladet,
framhålla följande: "Det är
oerhört viktigt att tala om att de fyra anhållna är svenska
pojkar. Kommer det ut att de anhållna är svenskar kanske vi slipper
undan kravaller i helgen". Redan ett par dagar senare kom
sanningen fram. Den spreds i form av ett inplastat adresskort med uppgifter
om gärningsmännen, så att allmänheten skulle få
veta sanningen. Leif Zeilon anklagades i en snaskig lögnartikel av
Aftonbladets Eva Rundkvist och av Radio Stockholm, för att ha offentliggjort
dessa uppgifter. I sedvanlig ordning vågade Aftonbladet inte publicera
något genmäle.
Aftonbladet exploaterar sörjande
När sedan Sverigepartiet
anordnade en egen antivåldsdemonstration den 30 november försökte
Aftonbladet genom sin journalist Eva Rundkvist utnyttja de stackars anhöriga
till Öhman i politiska syften. Aftonbladet citerade Öhmans äldre
bror som sade att "Ronny var aktiv motståndare till BSS" och fadern sa enligt AB "jag vet att han avskydde det som BSS håller
på med". Så fräckt och eländigt agerar dessa
journalister när de försöker dra nytta av familjens sorg
av politiska skäl.
För att undvika åtal
ska vi inte säga vad vi tycker om Eva Rundkvist och Aftonbladet, men
ni som har ögon och öron öppna vet nog vilken uppfattning
vi har. Ronny Öhman var en patriot och stark sympatisör till BSS.
Senast någon vecka före sin död hade han köpt klistermärken
och annat i stora mängder och delat ut till sina kompisar. Det var
ingen tillfällighet. Han hade varit patriot i många år,
men varje intelligent läsare av Ung Front vet, att man för den
skull inte behöver hysa någon aversion mot invandrare bara för
att man inte gillar den politik som förs av våra styresmän.
Advokaterna vill släppa ut mördarna
Tingsrätten dömde
Ronny Öhmans mördare till mellan fyra och fem års fängelse
och domen överklagades naturligtvis. I Aftonbladet den 9 februari publicerades
en artikel med rubriken "Rasister utnyttjar rotlösa ungdomar".
Den var skriven av advokaterna
Bertil Molle, Tomas Nilsson, och Tomas Rothpfeffer som försvarade Öhmans
mördare. I artikeln säger de att diskussionen om ungdomsvåldet
ska föras med "ordentliga fakta". Deras uppfattning om fakta
är beklämmande, vilket framgår av innehållet i artikeln.
Där kan man bl a läsa "Hämndlystna skinheads utrustade
med kort med namn på de gripna pojkarna jagade invandrare i Gamla
Stan och höll minnesstund med nazistiska ritualer på Maria Kyrkogård."
Och de som talar om "fakta" har endast i syfte att hetsa upp stämningen
mot Ronnys vänner i skinhead-kretsar och sprida falska rykten om patriotisk
ungdom.
Eftersom jag kände Ronny väl och var med vid den minnesstund som
hölls till hans minne dagarna efter mordet, skall jag här kort
redogöra för vad som hände. Nyheten om att en "skinnskalle"
blivit mördad spred sig snabbt bland oss. Många av Stockholms
skinheads samlades på café Grå Munken i Gamla stan, för
att ta reda på fakta i ärendet. Där fanns folk som kände
honom (t ex jag själv) och folk som kanske inte kände honom, men
ville hedra honom som patriot. På Grå Munken fanns även
en del civilpoliser och journalister. Efter en längre diskussion höll
vi en tyst minut och gick sedan i samlad grupp till Maria Kyrkogård.
Vi samlades i en ring kring den plats Ronny hittats. Där placerade
vi marschaller, blommor och småsaker, höll en tyst minut och
sjöng nationalsången. Jag frågar nu advokaterna som försvarade
Ronny Öhmans mördare om det är "nazistiskt" att
sjunga Du gamla du fria till minnet av en mördad kamrat.
Är det "nazistiskt"
att gå i tåg? Är det "nazistiskt" att nedlägga
en flagga med blommor? Är det "nazistiskt" att hålla
en tyst minut? Eftersom Öhmans mördares advokater är kända
för sina politiska ställningstaganden är deras artikel inte
trovärdig. I samma artikel talar de om att "i debatten om ungdomsvåldet
måste invandrarfientligheten och rasismen lyftas fram. Vi får
inte stå passiva inför de provokationer och den rasistiska mobbing
som många ungdomar med invandrarbakgrund utsätts för."
Jaså, frågar man sig, varför skall då inte fientligheten
mot svenskar och svenska patrioter lyftas fram. Jag skall här ge ett
exempel på en sådan fientlighet.
Några dagar efter
mordet på Öhman var en flicka på väg till Maria Kyrkogård
med blommor. Det var just de dagarna när pressen skrev som mest om
fallet. Hon stod på T-centralen och väntade på tunnelbanan
till Slussen. Hon hade en svensk flagga på sig. När hon står
där kommer en grupp invandrare fram och frågar om hon skall till
Öhmans minnesplats. Ja hurså, svarar hon. Då sliter de
blommorna ur handen på henne och kastar dem i golvet och stampar och
spottar på dem. "Nu har de fått samma behandling som han",
sade de och gick därifrån. Jag har själv talat med flickan
och fått bekräftat att det verkligen har hänt. Men sådant
tiger pressen om.
Bristen på överensstämmelse i domsluten
är alarmerande när man jämför olika tingsrätter. Minns hur man i Landin-fallet dömde med politiska undertoner
när åklagaren krävde stenhårda straff "för
att statuera exempel" och mot bakgrund av gärningsmännens
"rasistiska inställning".
Varför
utdömdes inte lika stränga straff för de som mördade
Ronny Öhman med motiveringen att de hatade svenskar och framför
allt svenska patrioter och mest av alla skinheads?
Eller ta de 19-åringar som slog ihjäl chalmeristen i Göteborg.
De fick påtagligt lägre straff än de som fälldes i
Landin-målet. Men gärningsmännen i Göteborg var ju
"välartade" enligt polisen. Är detta likhet inför
lagen?
Öhmans mördare släpptes
Resultatet av advokaternas
överklagan till hovrätten blev en katastrof för rättsväsendet
i Sverige. Hovrätten upphävde domen och Ronny Öhmans banemän,
som tidigare utsatt medborgare för grovt våld blev fria och omhändertagna
enligt LVU, Lagen om vård av ungdom. I och med detta frigivande så
kan man säga att det är fritt fram för ungdomar att slå
ihjäl vem som helst och sedan bli "omhändertagna" av
sociala myndigheter en kortare tid. Intressanta perspektiv skulle kunna
öppna sig. Skrupelfria människor kan låta ungdomar begå
mord eller andra grova brott mot betalning och sedan slippa straff
I min artikel har jag velat visa att polarisering mellan olika grupper ökar
och hat mot patrioter underblåses av massmedia, som t ex TV och Aftonbladet.
Det är en stor uppgift för oss att knäcka dessa groteska
mediamonopol som förstör vårt fina land och vår fina
ungdom.
(Noteras bör också
att vid ett flertal tillfällen har svenskar mördats eller misshandlas
med tillmälen som "svenskjävel", "vitskalle"
etc (t ex Peter Åhlund som mördades i januari 1985 i T-banan
vid Slussen) utan att någon vidtar åtgärder för att
komma tillrätta med denna hets mot svenskar.)
Det fanns BSS:are på medeltiden också
Att invandringspolitiken
ger myndigheterna problem är klart och det är mycket förvånande
att man fortsätter på den inslagna vägen, framför allt
eftersom folket är motståndare till den förda politiken
- trots hjärntvätten. Det jag också uppfattar som lite underligt
är hur intelligenta och i andra sammanhang klartänkta personer
kan bli så upprörda och aggressiva när flyktingpolitiken
diskuteras.
De som tillåts uttala
sig i massmedia talar alltid om invandringskritiker som "fördomsfulla',
"invandrarfientliga", "rasistiska" osv utan att egentligen
veta vem de talar till. De har kanske gått på propagandan i
massmedia som ibland återger de onyanserade argumenten mot invandringspolitiken
och låter dessa vara representativa för invandringskritisk opinion.
Jag undrade vad t ex. akademiledamoten
Kerstin Ekman tänkte på när hon den 16 december 1986 i TV
1:s boktipset recenserade Viktor Rydbergs bok Singoalla och sedan påpekade
att "det fanns BSS:are på medeltiden också".
BSS hade verkligen etablerat sig som ett skällsord även bland
bildade (?) människor. Det var många i BSS som bestämt hävdade
den uppfattningen att "ju mera pengar och ju mer makt ju större
medlöpare och internationalist". Man fick ibland uppfattningen
att denna generaliserande uppfattning kunde vara riktig.
För att kunna nå
upp en bit på karriärstegen måste man ju vara väl
lojal till samhällets värderingar. Det gör att "fritänkarna"
oftare finns på sådana platser i samhället att de inte
har något politisk inflytande. Samhället försöker skydda
sig från människor som har uppfattningar som avviker alltför
mycket från de etablerades; detta tycks sorgligt nog gälla Sverige
i högre grad än de andra demokratiska länderna i väst.
De nationalistiska grupperna gick ju sakta men säkert framåt
och det talades ofta från samhällets sida om att "förbjuda
rasistiska organisationer".
I DN den 6 feb 1987 läser
vi följande: "riksdagsledamöter
från samtliga riksdagspartier agerar nu för att tvinga fram ett
förbud mot rasistiska organisationer som Bevara Sverige Svenskt, Nordiska
Rikspartiet och Nysvenska rörelsen".
Förbudsivrarna vill
helt enkelt stoppa all invandringskritisk opinion och genom att inför
allmänheten kalla den rasistisk tror man att det ska gå lättare
att få stöd för ett förbud.
