Invandringen till Sverige
fortsatte samtidigt som födelsetalet för svenskarna sjönk
alltmer. Regeringen anklagades av en del invandringskritiker för
att ensidigt ta emot vänsterorienterade flyktingar från diktaturer
i bl.a. Sydamerika, t.ex. Chile. Att det stora flertalet s.k. flyktingar
som kom till Sverige var socialister uppmärksammades ibland och det
blev naturligt för socialdemokratin och andra socialister att ihärdigt
försvara denna politik.
Att invandrarnas politiska hemvist verkligen hade betydelse för socialdemokraterna
visades inte minst under åren 1979-80 då fackföreningar
och vissa ledande socialdemokrater protesterade mot invandringen av assyrier
och båtflyktingar, samtidigt som liberaler och högern gick
till dessa gruppers försvar.
Dåvarande moderatledaren Gösta Bohman gav båtflyktingarna
från Vietnam ett varmt välkomnande och folkpartisterna ömmade
för assyrierna. I augusti 1979 sade Södertäljes socialdemokratiska
kommunalråd Hans Mattson till Aftonbladet att han inte ville ha
fler flyktingar till kommunen. Metallordföranden Ingvar Larsson från
Mariestad gick till hårt angrepp mot planerna att låta vietnamesiska
båtflyktingar slå sig ned i kommunen. Birgitta Dahl, senare
energiminister, motsatte sig också "båtfolket" och
hänvisade bl.a. till starka kulturella skillnader mellan oss och
dem. Det var många socialdemokrater som under de borgerliga regeringsåren
1976-82 kritiserade invandringen och i flertalet fall finns det skäl
att tro att de motsatte sig inflyttning av invandrare som förmodades
ha en borgerlig politisk hemvist.
För min egen del hade jag under slutet av 70-talet skrivit en hel
del insändare och artiklar som jag sände till olika tidningar.
Jag ifrågasatte där de proportioner invandringen antagit. På
grund av min kritiska hållning fick jag inte en enda insändare
eller artikel publicerad.
Jag följde diskussionen i massmedia och blev oerhört besviken
då jag upptäckte hur ensidig och vinklad informationen var
i denna fråga. Om någon enstaka röst höjdes i protest
mot massinvandringen så drunknade den snabbt i den strida strömmen
av invandringspropaganda som fördes fram på alla nivåer.
Denna propaganda var väl genomarbetad och ofta så hätsk
att jag blev allvarligt oroad över tillståndet i landet. Propagandisterna
för massinvandring hade dessutom hela etablissemanget med alla dess
resurser till sitt förfogande.
Jag såg att det blev allt vanligare att utpeka invandringskritiker
som "fördomsfulla", "rasister", o.s.v. De som
kritiserade invandringen kände sig helt naturligt orättvist
behandlade och ansåg sig utsatta för politiskt förtryck.
Själv ansåg jag att invandrarna från avlägsna länder
och kulturer nu blivit så många att de skulle kunna utgöra
direkta hot mot svenska värden. Inte bara kulturellt utan även
historiskt, moraliskt, etniskt, socialt och politiskt. Vårt folks
själva existens skulle hotas, vårt lilla folk skulle försvinna
så småningom - om inget gjordes för att stoppa invasionen.
En invasion - det var så jag och många andra upplevde det.
Själv fortsatte jag att skriva artiklar och insändare, men insåg
ganska snart det meningslösa i det hela. Jag bevakade pressens rapportering
och läste dagligen insändarsidorna i de största dagstidningarna.
Propagandan för fortsatt invandring, av humanitära eller andra
skäl, fortsatte i oförminskad takt och pressens tyckande stod
i bjärt kontrast till de uppfattningar jag och många andra
hade. Jag ansåg att det inte längre skulle gå att göra
en rättvis opinionsundersökning för att få veta folkets
inställning i denna fråga. Manipulationen av folkets medvetande
hade gått så långt att få kunde ifrågasätta
den massiva propagandan för fortsatt invandring.
Jag irriterades över både den ensidiga
propagandan och över att ingen gjorde något motstånd.
Var det bara jag som upptäckt hur illa läget var. Eller hade
jag fel och alla andra rätt. Kanske vore det bäst om
invandrarna fullkomligt vällde in och tog över Sverige? Svenskarna
föreföll ju helt passiva inför den pågående
invasionen. Det var ju förstås en hel
del människor som talade, men ingen som handlade.
Bevara Sverige Svenskt - ett försök att väcka
debatt
Jag vände ut och
in på mina eventuella fördomar och kom slutligen fram till
att jag ansåg mig ha rätt och de fel. Förespråkarna
för fortsatt massinvandring hade fel på de flesta områden
och jag rätt. Stärkt av detta självförtroende beslutade
jag mig för att försöka väcka några själars
intresse kring denna fråga och förhoppningsvis kunna bidra
till att åtminstone skapa en debatt kring frågan. Jag och
ett par kamrater totade ihop ett flygblad med en provokativ text - en
fiktion av det framtida Sverige om invandringen tilläts fortsätta.
Vi undertecknade flygbladet
'Bevara Sverige Svenskt" och räknade med att om detta flygblad
delades ut så skulle massmedia slutligen få tag i det och
sedan ställa frågor till de folkvalda politikerna. Min förhoppning
var att det skulle uppstå en debatt. Jag hoppades att någon
politiker skulle få följande fråga: "Det
delas ut flygblad mot invandringen. Kan det vara så att många
svenskar inte delar er uppfattning om invandringens storlek till Sverige?".
Jag hoppades också få reaktioner från dem som fick bladet
i sin hand. En slags direkt kontakt med folket. Fortfarande var jag naiv
och hade förhoppningar om en debatt (i ordets rätta betydelse).
Men när flygbladen började delas ut och uppmärksammades
i massmedia så blev det ingen debatt.
I augusti 1979 delades de första bladen ut och reaktionen
kom genast. Nacka Saltsjöbadens Tidning citerade några rader
ut flygbladet och intervjuade några representanter för invandrarbyrån,
som helt avfärdade innehållet och ansåg att polisanmälan
borde göras.
När flygbladskampanjen med de första BSS-flygbladen drogs igång
kunde jag inte föreställa mig följderna därav. Jag
hade inga tankar på att bilda någon organisation utan ville
enbart väcka debatt. Men debatten uteblev helt
och hållet. Inga tidningar tog upp flygbladet som en reaktion
på en extrem invandringspolitik. Istället anklagade man dem
som spred flygbladet för "rashets" etc. Reaktionen från
vanliga medborgare uteblev inte heller. Den blev t.o.m. större än
jag väntat mig. Många vanliga svenskar
hörde spontant av sig och uttryckte sitt stöd för innehållet
i bladet, men få vågade skylta med sina namn så de skrev
anonymt. Eftersom debatten helt uteblev i massmedia och invandringen
och hetskampanjerna fortsatte beslutade vi oss för att trycka en
hel serie nya blad med varierande innehåll. Bladen fick god spridning
och intresset hade redan blivit så stort att folk t.o.m. bad om
extra flygblad och en del ville bli medlemmar. Men vi hade ju ingen organisation
och lät saken bero en tid. Kanske vore det en god idé att
bilda en förening, speciellt mot bakgrund av att ingen debatt ännu
uppnåtts på riksnivå.
Medan vi funderade på saken fortsatte massmedia sitt ältande
om "rasism", "fascism" och t.o.m. "nazism",
så snart BSS flygblad dök upp. Stämningen var hätsk
och journalisterna agerade som en man, samma
uttryck, samma hets, samma brist på förståelse för
vår sak, samma intolerans mot våra åsikter, ingen vilja
att skapa debatt. BSS första flygblad, som var medvetet provokativt,
polisanmäldes men friades i november 1979 av Justitiekanslern. Att
flygbladet friades av JK irriterade massinvandringsförespråkarna
och de allt mäktigare invandrarorganisationerna.
Invandrarorganisationerna finansierades med skattemedel och deras opinionsbildande
betydelse blev allt större. Invandringen och den tillhörande
propagandan höll på att bli en egen "industri" med
tusentals anställda vars uppgift var att tillvarata invandrarnas
intressen. De som anställdes på t.ex. invandrarverket och på
invandrarnämnder var ofta gifta med invandrare eller själva
invandrare. De avlönades med skattemedel för att arbeta för
ett "mångkulturellt" Sverige. Myndigheterna började
också kräva en skärpning av lagarna för att få
bukt med invandringskritiken.
Vad gick då själva kritiken ut på?
Här återges
exempel på argument som publicerades i stencilform 1980 av en grupp
invandringskritiker.
"Politikerna
har aktivt medverkat till en hög invandring för att tillgodose
industrins krav på mer arbetskraft främst under 50- och 60-talens
högkonjunkturer. Den fria nordiska arbetsmarknaden som inrättades
1954 medförde en ensidigt på Sverige inriktad invandring som
starkt påverkades av de bättre levnadsvillkoren här.
Sverige manifesterade inför hela världen sina ambitioner att
mera permanent hjälpa invandrarna i landet genom inrättandet
av ett särskilt statligt verk för invandrare.
Sverige etablerade "värvningskontor" i vissa länder.
Sverige lockade med Europas högsta löner. Sverige ger de största
sociala förmånerna.
Lättheten att olovligt ta sig in i landet medverkar till stor illegal
invandring.
Genom sina förmåner blir Sverige Europas mest lockande asylland
för flyktingar från andra världsdelar. Det redan höga
antalet invandrare blir ännu högre genom att släkten från
hemlandet tillåts komma hit.
Massmedia har alltifrån början agerat för en omfattande
och bestående invandring. Man har ensidigt framhållit denna
som fördelaktig, samtidigt som man förtigit de oönskade
långsiktiga följderna. Opposition mot invandringen avfärdas
i regel som "fördomar". Att socialdemokratin aktivt verkar
för att invandrare skall få rösträtt i riksdagen
vittnar deras önskan om att vinna invandrarnas röster i valen.
Därmed begränsas svenska folkets inflytande i sitt eget politiska
system.
Den i Sverige etablerade invandraradministrationen med tusentals anställda
på skilda områden som helt eller delvis har sitt levebröd
av invandringen måste - ända - upp i ministerled - antas ha
intresse av att verka för en fortsatt invandring och vidare utbyggd
invandrarservice."
Samtidigt som invandraradministrationen växte ökade argumenten
till försvar för invandringen. De som protesterade mot invandringen
fick sina argument avfärdade med nya argument.
Den etablerade invandraradministrationen hade inga problem att föra
ut sina argument. De hade mer eller mindre fritt tillträde till massmedia
och kunde inför folket avfärda protesterna mot invandring som
"invandrarfientliga" eller "rasistiska". Motståndarna
till massinvandring fick inte komma till tals.
Här följer några av de argument som framförts:
Utan invandrarna skulle vi aldrig fått den standard vi har idag.
Kommentar: Om den höga invandringen hade varit så fördelaktig för
Sverige som påtalats främst av massmedia, skulle landets ekonomiska
läge varit särskilt gynnsamt idag efter hela 25 års invandring.
Läget synes snarast vara motsatsen. Stor import av arbetskraft, för
att få ökad produktion och export under högkonjunktur,
medför en hög belastning på landets ekonomi och motsvarande
högre arbetslöshet under lågkonjunktur. Skälet är
att alla som väl en gång fått komma till Sverige garanteras
sin försörjning här för all framtid (till skillnad
från "kontraktsanställda" i Västtyskland t.ex.).
På senare tid har det tillkommit allt större krav på
resurser för hemspråksundervisning, tolkservice, brottsbekämpning,
etc. Tekn. dr. Uno Lamm har påpekat att invandraren inte bara är
ett tillskott till arbetskraften utan också en mycket aktiv konsument,
eller flera sådana i familjen, som omedelbart behöver bostad
och många andra kapitalvaror, vilka tar i anspråk ett betydande
kapital, som här är en bristvara. Han anser att man på
längre sikt inte vinner något med invandring. Men även
om det skulle visa sig vara ekonomiskt fördelaktigt med invandring
är det inte säkert att nationen skulle gynnas av detta på
lång sikt.
Sverige tjänar på att ta hit invandrare,
som hemlandet fått nedlägga stora kostnader på under
tidigare år.
Kommentar: Här
torde åsyftas främst finländsk arbetskraft. Med hänsyn
till alla följdkostnader för invandrarna vore det emellertid
fördelaktigare, om man i ökad omfattning förlägger
svenska dotterföretag till Finland, där arbetskraften är
billigare, kostnaderna för språk- och anpassningsproblem, etc.
bortfaller.
Invandrarna behövs för försörjningen
av den stigande andelen åldringar.
Kommentar:
Detta visar att befolkningspolitiken är ur balans. Det är bättre
att öka den egna nativiteten så att vi slipper göra oss
beroende av invandring. Genom en ökad nativitet undslipper vi många
problem som uppträder i samband med massinvandring.
Invandrarna behövs för att öka
Sveriges befolkning. Sverige har gott om utrymme för att hysa en
mycket större befolkning.
Kommentar: Sveriges långa och kalla vintrar
och övervägande karga jord, också med stora kalfjälls-
och myrmarksområden, gör landet långt mindre lämpat
för en stor befolkning än de mera tempererade och varmare länderna.
Det blir avsevärt dyrare och mer energikrävande att bo här.
Den starkt försämrade miljön i tättbefolkade industriländer
som Mellaneuropas kan heller inte vara eftersträvansvärt för
Sverige, där den kvarvarande relativt orörda naturen blir en
allt viktigare del av levnadsstandarden. Miljöförstöringen
på landets kuster och vatten har redan tillåtits gå
för långt. Det har också visat sig att invandrarna söker
sig till tätorter, inte till glesbygden. Dessutom, om man verkligen
bekymrade sig för Sveriges befolkning skulle man vidta nativitetsstimulerande
åtgärder inom landet.
Många kommuner har byggt för många
bostäder, som de tack vare invandringen slipper betala hyra för.
Kommentar: Många kommunpolitiker har påtalat fördelarna av att deras
kommun växer, vilket kunnat ske genom att ge invandrarna de annars
tomma bostäderna. Genom att ta emot flyktingar har många kommunalpolitiker
lyckats skyla över sina misstag i form av alltför stort bostadsbyggande.
Nackdelarna drabbar här i hög grad hela samhället. Man
får i kommunen för många invandrare som blir arbetslösa
och som trots detta vägrar att flytta. Kommunens resurser räcker
inte till, utan staten måste bidraga med stora sociala kostnader,
hyra etc. (exempelvis Södertälje m.fl.).
Invandringen berikar vår kultur.
Kommentar: Möjligheterna till sådan påverkan är alltför
ringa för att tillmätas betydelse. (Däremot riskerar invandrarnas
kultur att alltmer utplånas). Språksvårigheterna utgör
alltför stora hinder. Utlänningar vill bo tillsammans med egna
landsmän, som har samma språk, kultur och värderingar.
Svenskarna undviker av samma skäl umgänge med utlänningar.
Nutidens livliga turistande ger stora möjligheter för svenskar
till kulturpåverkan, där så önskas. Landets anslag
för den svenska kulturen synes redan alltför knappa.
Själva argumentet om "berikande" är inget annat än
subjektivt tyckande, som kanske varje enskild kan ha en högst individuell
uppfattning om. Många anser att invandrarna "berikar"
oss mera negativt genom brottslighet och kulturtraditioner som vi betraktar
som ociviliserade.
Sverige vinner ökat anseende som föregångsland,
om man är generös mot invandrarflyktingar, som söker sig
hit.
Kommentar: Med hänsyn till de verkligt nödlidande i världen - bland
400 miljoner svältande barn - måste flyktingproblemet lösas
på mest ekonomiska sätt, så att de totala insatserna
räcker för så många som möjligt. Att ta hand
om flyktingar i Sverige kostar enligt gjorda utredningar i genomsnitt
flera hundra tusen kronor per person. Det är därför misshushållning
att låta flyktingar fortsätta att själva välja långt
avlägsna asylländer, som medför mycket höga boende-
och anpassningskostnader. Asylsökandet måste begränsas
till närbesläktade länder med hänsyn till språk,
kulturmiljö, klimatförhållanden etc.
Genom omfattande missbruk av asylbegreppet har flera tusental assyrier
fått stanna i Sverige på felaktiga grunder. De har åberopat
religiös eller politisk förföljelse, fast den egentliga
orsaken varit lockelsen att komma ifrån fattigdom och få det
bättre. Allt fler trovärdiga och väl informerade personer
hävdar med bestämdhet att assyrierna inte är utsatta för
någon organiserad religiös eller politisk förföljelse.
Flyktingvågen utlöstes sedan ryktet spritt sig om det goda
mottagandet i Sverige av en grupp assyrier från Libanon (den första
gruppen assyrier kom till Södertälje 1967).
Den assyriska invandringen, som har angetts till c:a 12.000 1980, är
för lång tid framöver den mest svårbemästrade,
då den innebär en tvär omkastning från naturahushållning
och analfabetism till storstadsliv i ett högmekaniserat industrisamhälle.
Dessutom är denna invandring - från Turkiet, Syrien, Irak och
Libanon - starkt olämplig, då den innebär etablering av
goda och direkta förbindelser med de stora narkotikaodlande distrikt
i Främre Asien som t.ex. Bekaa-dalen i Libanon.
Ovanstående argumentation började framskymta i skriftlig form,
mest som stencilerade eller kopierade blad till meningsfränder eller
ibland som information till massmedia och myndighetspersoner.
