Bevara Sverige Svenskt

BSS:

Boken "BSS - ett försök att väcka debatt" - del 6:

ARGUMENT-BEMÖTANDE

BSS hade också sammanställt en argumentationslista som såg ut som följer (nedanstående version är yngre än originalversionen).

Vi bemöter argumenten

1. Vi tjänar på invandringen.

Vårt svar: Det beror på vad man avser. Det är sannolikt att Sverige tjänar på att ta emot ett mindre antal duktiga, skötsamma och kvalificerade personer från etniskt närbesläktade länder om de kan placeras på arbetsmarknaden. En sådan invandring är ingen ekonomisk belastning. Sverige förlorar däremot ekonomisk på att ta emot flyktingar från avlägsna länder. De är ofta mer svårplacerade på arbetsmarkanden och blir då i stället en ekonomisk belastning för skattebetalarna. De sociala problemen bland de utomeuropeiska invandrargrupperna är uttalade, bl. a på grund av den kulturella bakgrunden och brottsligheten är ofta högre. Eftersom den senare kategorin är så stor, så innebär det att Sverige förlorar rent ekonomiskt på invandringen.

2. De berikar vår kultur.

Vårt svar: Man får känslan av några av de som framför argumentet inte tror att svenskarna är kapabla att uträtta någon kulturell gärning. Faktum är att den svenska kulturen är oerhört rik och levande - än så länge -, trots alla försök att ta död på den. Det är säkert sant att vissa enskilda invandrare bidrar till att "berika" vår kultur. Det gäller framförallt invandrare från etniskt och kulturellt närbesläktade länder, som har tillfört Sverige impulser inom t ex konsten och musiklivet. När det gäller musiklivet så tvingas ju svenskarna uthärda anglosaxiska - eller andra främmande - tungomål i alla våra etermedier och det bidrar till vår egen musikaliska underutveckling.

Men argumentet är ju mycket subjektivt och vem som helst kan ju hävda att vilket udda inslag som helst är berikande för vår kultur. Man kan ju t ex fråga sig hur berikande det är med vissa importerade kulturyttringar som t ex blodshämnd, barnäktenskap, omskärelse, ritualslakt eller kvinnoförtryck?

Det har blivit vanligt att kommunister som talar om "kulturberikning" för att försvara invandringen hänvisar till USA och dess blandkulturs utbredande i världen. Att de ser USA som det mångkulturella idealet kan tyckas förvånande, men det beror väl på bristande kunskap eller ovanligt stor naivitet. Annars skulle de väl inte vara kommunister.

Argumentet att de berikar vår kultur är emellertid ett svagt argument eftersom vi alltid kan ta emot - och ofta har tagit emot - impulser utifrån utan att behöva ta emot stora invandrargrupper. Genom att nöja oss med impulserna kan vi dessutom filtrera bort avarterna.
Förvånande är det också att många förespråkare för "kulturberikning" inte vill acceptera utbyggnaden av kabel-TV där de ju kan ta emot impulser från stora världen.

Vår uppfattning är i stället den, att blandkulturella och mångetniska samhället i stället inverkar negativt på normgivningen och moralen i samhället. Genom extremt olika `kulturella" yttringar så bidrar man till att upplösa det traditionella system av regler och normer som vi bär inom oss och som kommer till uttryck när vi på olika sätt konfronteras med varandra.

3. Vi tog hit dem när vi behövde arbetskraft.

Vårt svar: Vilka vi? Det var ju politikerna och storföretagen som tog hit dem och det skedde över huvudet på svenska folket. Svenska folket har inte fått besluta om arbetskraftsinvandringen. Vilka "vi" var det som behövde arbetskraft? Det var inte du och jag utan det var vissa storföretag. De ville slippa utbilda folk, vilket är kostnadskrävande, och föredrog att bekvämt rekrytera färdigutbildat folk från andra länder främst i Sydeuropa. De fick då en motiverad arbetskraft, som ju här fick betydligt högre standard, trots att de då ofta fick lägre lön än sina svenska arbetskamrater. Om vi hade haft mer ansvarfulla politiker - och företagare - så hade "behovet av arbetskraft" enkelt kunnat lösas med inhemsk arbetskraft. Men den socialdemokratiska politiken har ofta präglats av kortsiktighet och det är där felet ligger. I både socialdemokratin och det kortsiktiga planerandet alltså! Vi skall också påminna om, att om det skulle uppstå arbetskraftsbrist, så beror det bl. a på den låga svenska nativiteten och en dålig ekonomisk politik.

4. Invandrarna tar skitjobben som svenskarna inte vill ha.

Vårt svar: Det finns inga skitjobb. Alla jobb är lika värdefulla. Skitjobb gör knarklangarna, hallickarna, tjuvarna och de andra brottslingarna.

Om det skulle finnas svenskar som själva anser sig för "fina" för att arbeta med praktiska sysslor, som t ex städjobb, så är det - i den mån den attityden skulle vara utbredd - en tecken på en misslyckad politik och ett samhälle i förfall. Om en sådan attityd är utbredd så är det ett stort underbetyg åt de som styrt - och styr - Sverige. I verkligheten är det också så att brist på arbetskraft inom ett område leder till högre löner, vilket lockar över arbetskraft från andra sektorer.

5. Vem skulle städa, diska och köra tunnelbanan om invandrarna av någon anledning åkte hem?

Vårt svar: Va!? Har politikerna gjort oss så beroende av utländsk arbetskraft att det skulle bli mer eller mindre kris inom vissa områden om de åkte hem? Är det redan så illa i Sverige. Då är det på tiden att sådana politiker försvinner från den politiska scenen och låter mera ansvarsfulla politiker få ta över.

6. Vi har via FN förbundit oss att ta emot ett visst antal flyktingar varje år.

Vårt svar: Det är sant att Sverige har förbundit sig att ta emot 1250 flyktingar per år. Men Sverige tar emot mångdubbelt fler än vad avtalet anger. Och en stor del av de som kommer kan man inte ens identifiera. Sanningen är ju att politikerna totalt har givit upp ansvaret för Sverige. De släpper ju in nästan alla som knackar på vår välfärdsdörr. Ja, många knackar inte ens på, de har fräckheten att bara kliva in och slå sig ned vid dukat bord.

7. Vi måste vara solidariska med dem som har det svårt och därför ta hit ett visst antal flyktingar. Det är vår plikt.

Vårt svar: Vi har ingen skyldighet eller plikt att ta emot några flyktingar alls, framför allt inte sådana som kommer från andra världsdelar. Däremot bör vi kunna vara solidariska med våra grannländer och låta några av dess utsatta medborgare få vistas här om de har problem hemma. Detta förutsätter dock att de kan styrka sin identitet så att vi inte - som nu - får in svårt kriminella element, terrorister eller spioner. Men å andra sidan, de som varit det har nästan alla kommit från länder i mellanöstern eller andra utomeuropeiska länder.

Vi skall också komma ihåg att många flyr från problem och konflikter där den etniska bakgrunden, kulturen eller religionen, har spelat en avgörande roll. I Sverige har vi tagit emot både palestinier och kurder, exempel på folk som vill få en egen palestinsk respektive kurdisk stat att leva i. Om rätten att få leva i en nationell gemenskap skall erkännas andra folk så skall rätten för oss svenskar att leva i en svensk stat erkännas, annars är det bara hyckleri och inkonsekvens som styr politiken (och hittills har det ju varit det, främst från socialdemokraternas sida).

De som kommer till Sverige är de som har råd att betala för sig. De verkliga flyktingarna, de fattiga och svältande, kan inte ta sig någonstans. Men om vi verkligen vill hjälpa så många som möjligt så skall vi sända pengarna till flyktinglägren i stället för att ta dem hit. Att ta flyktingar till Sverige kostar oändligt mycket mer än att hjälpa dem där de är. Den nuvarande flyktingpolitiken beräknas kosta de svenska skattebetalarna ca 10 miljarder per år. För den summan skulle vi kunna hjälpa kanske ett par miljoner flyktingar i de stora flyktinglägren. Men vi får inte glömma att vi också har stora hjälpbehov inom Sveriges gränser.

8. Internationella förbrytare begår mest brott, inte invandrarna.

Vårt svar: Hur kommer det sig att kontrollen vid gränserna är så dålig att internationella förbrytare kan ta sig in? När det gäller brottsligheten så är det sant att internationella ligor härjar här (men ingen tycks göra något åt det). Att vissa invandrargrupper har en betydligt högre brottslighet än våra egna infödingar är helt klart. Det finns mängder av uppgifter som styrker detta. Invandrarnas överrepresentation avser främst den grova brottsligheten, t ex mord, våldtäkt, grova rån etc.

9. Vi är alla invandrare från början.

Vårt svar: Jovisst! Men det är ett ganska löjligt argument. När klimatet i norden blev varmare så invandrade under olika perioder nordiska folkstammar hit och grundlade senare vår svenska nation inom den nordiska gemenskapen. Vi har sammansmält till ett enhetligt folk och en del av oss har "invandrarpåbrå" genom att våra förfäder i ett senare skede har kommit från t ex. de nordiska länderna eller andra närbesläktade nationer och folk.

Men den invandring av etniskt och kulturellt främmande grupper som vi ser i dag saknar motstycke i vår historia och på grund av dess omfattning hotas enhetligheten och på lång sikt det svenska folkets existens.

10. Vi måste lära oss att förstå andras kulturer.

Vårt svar: Det är ett argument som används flitigt av internationalister och massinvandringsförespråkare för att förmå oss att tro att vi från invandrare får oumbärliga erfarenheter, som vi inte kan undvara eller som ingen svensk skulle kunna ge oss.

Förespråkarna för ovanstående argument är ofta själva ytterst obenägna att lyssna till våra argument, (t ex. att vi anser att etniskt och kulturellt homogena nationer har större förutsättningar för en lugn och harmonisk utveckling) eller lära sig något av de erfarenheter som vissa mångkulturella nationer, t ex det förhärjade Libanon eller Malaysia med sina rasuppdelade politiska partier, kan ge. Vi Sverigedemokrater har stor förståelse för andra kulturer, men de bör få leva vidare och inte utsättas för påtvingad främmande påverkan. Därför är vi också rädda om vår egen kultur.

Det har också visat sig att sk blandäktenskap spricker betydligt oftare och de vårdnadstvister som ofta uppstår är betydligt mer uppslitande, både socialt och psykiskt, än i svenska äktenskap.

11. Vi skulle inte ha så hög standard om inte invandrarna hjälpt oss.

Vårt svar: Sanningen torde vara den rakt motsatta! Om vi inte hade tagit emot sådana mängder av okvalificerade, svårplacerade, oassimilerbara och ovälkomna invandrare så skulle vår standard var betydligt högre, skolorna och sjukvården effektivare, demokratin skulle fungera, den svenska kulturen leva och Sverige och svenskarna skulle ha en starkare framtidstro.

12. Invandringspolitiken har beslutats av politiker som valts av folket. Alltså är politiken väl förankrad i folkviljan.

Vårt svar: Det är sant att de valda politikerna har beslutat om invandringspolitiken. Men opinionsundersökningar visar att politiken inte är förankrad bland folket. När vi går till val röstar vi ofta på frågor som för många väljare är av större betydelse, t ex den ekonomiska politiken. Ett exempel är ju att trots att socialdemokraterna vill införa republik så är flertalet socialdemokratiska väljare för monarki. På samma sätt är det med invandringspolitiken. Trots att politikerna förespråkar en "generös" invandrings- och flyktingpolitik är folket motståndare till den politiken. Folket inser nämligen vilka faror som är förknippade med en sådan politik. Man vill också hellre hjälpa de verkliga flyktingarna i världen än de sk flyktingar som mutar, lurar och bluffar sig till Sverige för att få en bättre tillvaro, ekonomiskt och socialt.

13. Det är rasistiskt att motsätta sig invandring.

Vårt svar: Den som motsätter sig invandring av vissa människoraser av det skälet att dessa raser är lägre stående eller mindre värda är rasist. Men sådana skäl anförs knappast av någon förnuftig människa eftersom det för det första måste vara svårt att avgöra till vilken ras en viss person tillhör. Hur skulle en sådan bedömning gå till? Och även om det gick så måste personen då ha underlag som förklarar i vilka avseenden och varför just denna ras är sämre. Eftersom sådana argument aldrig framförs - ens av stollar - så kan man inte ta dem på allvar. De som påstår att det är rasistiskt att motsätta sig invandring är själva stollar. Krav på begränsning av invandring från andra världsdelar eller andra länder har ytterst sällan med "rasism" att göra. Ofta vill man värna om det egna landets folkstam, kultur eller ekonomi och samtidigt har dessa motståndare till massinvandring stor respekt för andra folk och deras kultur. Bara för att man föredrar det egna så behöver man inte nedvärdera det andra. En man som älskar sin kvinna nedvärderar inte eller föraktar andra kvinnor bara för att han föredrar sin egen.

14. Invandrarna har kommit för att stanna. De är Sveriges framtid

Vårt svar: Det är ett argument som framförs av etablissemanget för att ge intryck av att vårt öde är oundvikligt. Alla de invandrare som kommit de senaste 20 åren skall inte alls stanna i Sverige. Många har redan åkt hem frivilligt. En del trivdes inte med klimatet, andra fick kulturchocker eller hemlängtan. Ytterligare några har utvisats därför att de skadat vårt samhälle genom grov brottslig verksamhet. Av de som är kvar har många, framför allt nordeuropéerna, men även enstaka andra, smält in i det svenska samhället och blivit en del av det svenska, medan stora grupper av främst utomeuropeiska invandrare varken kan eller vill bli en del av det svenska Sverige. Dessa invandrare, som lockats hit av landsförrädiska eller naiva politiker, som i sin tur backats upp av internationalister och oansvariga journalister, måste nu börja förbereda sig på att resa hem igen. Om de inte reser hem (eller till något annat mottagarland), så får internationalisterna rätt. Då har det gått så långt att ingen återvändo finns. Svenskarna förlorar sitt land.

Fördomar mot patrioter

Många irriterades inte bara över att invandringen fortsatte ohämmat utan också över att massmedia lade munkavle på sig själva i denna fråga. Varför agerade alla dagstidningar nästan likadant? Eftersom flertalet dagstidningar ideologiskt hör hemma hos något av de etablerade partierna, var det ju inte så konstigt att de försvarade deras politik. Mer märklig var deras ovilja att släppa fram kritiska röster i en så viktig och het politisk fråga. Ett annat intressant men sorgligt fenomen var deras likartade resonemang i invandringsfrågan trots deras olika partitillhörighet. Den av alla riksdagspartier gemensamt beslutade invandringspolitiken skulle tydligen inte få ifrågasättas.

En annan orsak till bristen på debatt kan ha varit det stora antalet socialister på samhällsredaktionerna. I praktiken tycks detta ha uttryckt sig i en bristande tolerans för avvikande opinionsyttringar. Journalisterna talade om vårt budskap i termer som "hat, okunnighet, rasism, fördomsfullhet, invandrarfientlighet, fascism" m.m., men i själva verket avslöjade innehållet i fraserna ofta deras egen fördomsfullhet eftersom deras angrepp på oss saknade relevans i sammanhanget. Sin egen okunnighet och fördomsfullhet spred man istället vidare till läsarna, varav många lät sig vilseledas. "Invandrarna är en av orsakerna till vårt välstånd", sade t.ex. Sollentunas moderata kommunalråd, Jan-Olov Sundström den 17 april 1980. Han var ett exempel på människor som fallit offer för ett argument som oemotsagt fått framföras av invandringsförespråkarna. Motståndet mot invandring avfärdades av Sundström som "okunnigt" och "rasistiskt".

Michael Wächter från Örebro, engagerad i invandrarfrågor och senare verksam i en "antirasistisk" förening, skrev den 14 juni 1980 en artikel i Örebro-Kuriren där han påstod följande: "En vanlig föreställning som omhuldas av många och som ofta framförs utan minsta nyansering är att flertalet invandrare är kriminella personer eller åtminstone har sökt sig hit för att åtnjuta och utnyttja den svenska socialvårdens höga standard. Ett flertal undersökningar har visat att andelen brottslingar bland invandrare är procentuellt lägre än bland svenskar".

Var inte just detta uttalande ett tydligt exempel på fördomar? Wächter säger att det är en "vanlig" föreställning som ofta (?) framförs (var då någonstans?) "att flertalet invandrare är kriminella". Om inte detta är fördomar så kan man fråga sig vad fördomar är. Jag kan visserligen inte säkert svara för hur folk framfört sina åsikter till Wächter, men BSS som åtminstone försökt följa debatten noga har inte uppfattat att denna åsikt skulle vara "vanlig" och framförallt har den inte framförts "ofta", åtminstone inte på tidningarnas insändar- eller debattsidor. Inte heller på nyhetssidorna. Möjligen kan något sådant uttalande ha fällts muntligt i något sammanhang, någon enstaka gång och i så fall av någon som är så okunnig att han inte borde tas på allvar.

"Att flertalet invandrare skulle vara kriminella" är en uppgift som jag inte sett publicerad någonstans (inte ens i form av klotter) och då har jag ändå läst mycket. Så när Wächter påstår att uppgiften dessutom framförs "ofta" kan jag inte tro honom. I nästa mening gör han påståendet att andelen brottslingar bland invandrare är procentuellt lägre än bland svenskar. Detta skulle naturligtvis vara en stor och glädjande nyhet om uppgiften var sann. Men Wächter har inte läst på sin läxa. Han hade t.ex. inte tagit del av det statistikshäfte som BSS gav ut i början av 1980, där det framgick tydligt att invandrarbrottsligheten var procentuellt högre än den svenska. Och uppgifterna var hämtade från bl.a. Statistiska centralbyrån och Brottsförebyggande rådet. Inom viss typ av brottslighet var överrepresentationen betydande. I BSS statistikhäfte publicerades en hel del statistik och en del av den berörde just brottsligheten. Här kunde man läsa bl. a att:

1978 svarade utländska medborgare för 40 procent av alla mord och dråp
1978 svarade utländska medborgare för 31 procent av den grova misshandeln
1978 svarade utländska medborgare för 26 procent av våldtäkterna
1978 svarade utländska medborgare för 29 procent av de grova rånen
trots att de utgör endast 5 procent av befolkningen.

När massinvandringsmotståndarna försökte korrigera felaktigheter likt Wächters, blev de ofta stoppade i censuren. De kom inte till tals alls.

Istället kunde tidningarna ibland redovisa uppgifter om att de får "rasistiska" brev. Vad dessa brev innehöll förklarades ibland genom citat ur något brev med oseriöst innehåll. Detta påstods sedan vara representativt för de "rasistiska breven". I själva verket var de brev som kallades "rasistiska" ofta sakliga och seriösa. Själv hade jag skickat ganska många brev till olika tidningar med sakligt innehåll. Dessa brev stoppades alltid av censuren. Ibland skickade jag artiklar till debattsidorna, men där hade jag heller ingen framgång. Jag hade ju "fel" åsikt. Ibland fick jag artikeln i retur tillsammans med en förklaring. När f.d. FNL-aren, författaren Klas Östergren arbetade på Expressens kulturredaktion fick jag följande svar på en begäran om att få en artikel publicerad: "... Din text är dessutom en upprepning av gamla och bekanta tongångar från 30-talet som inte känns särskilt konstruktiva i dagens Sverige. De problem vi har i landet löser man inte med blodprov och näsmått. Svenskheten drabbar nog i första hand invandrarna, och inte vice versa".

Va?! Näsmått och blodprov! Vad menade han? Hade han läst brevet? Jovisst hade han det. Problemet var att han inte förstod vad han läste. Han kunde inte bedöma innehållet i brevet för vad det var utan drog paralleller med något som fanns i hans egen fantasi. De pavlovska klockorna klämtade i hans öron. Verkligheten hade sprungit förbi honom för länge sedan. Stackars Klas Östergren! Men nu förstår jag varför Expressen gör så fin reklam för hans böcker.

Att komma till tals i invandringsfrågan var nästan omöjligt. Den lilla krets som formats kring BSS försökte ofta påverka genom insändarskrivande, men det var stopp överallt.

Är folklig nationalism farlig?

Varje nation förutsätter ett nationellt medvetande hos medborgarna. Utan ett nationellt medvetande kan inga lagar och förordningar, utfärdade av riksdagen, väntas åtlydas och inga skatter, utfärdade av regeringen, uppbäras genom medborgerligt godkännande. Och rikets försvar skulle framstå som totalt meningslöst, om inte rikets medborgare var medvetna om att vårt land är vårt och värt att försvara.

Alltså: Nationalism i betydelsen ett allmänt nationalmedvetande är själva förutsättningen för att Sverige för oss framstår som vårt land. Inte som ett främmande land vilket som helst där vi kanske tillfälligt vistas. Utan ett nationalmedvetande hos svenska folket, ja, hos varje enskild svensk, skulle Sverige inte kunna existera som en fri och självständig nation.

Men nationalismen kan gå djupare än till det blotta nationalmedvetandet. Nationalisten kan vara medveten om grundvalarna för nationell sammanhållning inom ett folk. Nationalisten inser därmed att det finns vissa värden att slå vakt om och samtidigt även vissa faror att undgå om en nation skall kunna fortleva.

Nationalisten kan hävda den åsikten, att Sverige som fri och självständig nation förutsätter ett traditionellt enhetligt folk som är sammanvuxet med detta vårt land och känner primär solidaritet till det.

Nationalisten kan vidare varna för de faror för vårt lands överlevnad som en alltför stor invandring av folk från avlägsna länder med starkt avvikande kulturer utgör.

Massinvandringen fortsätter - kritiken avfärdas

Genom att massmedia förteg vår opinion så fick politiker och andra opinionsbildare en vanföreställning om det verkliga läget. Dels fick de uppfattningen att de hade stöd för en massinvandringspolitik, dels befästes fördomar om massinvandringskritiker genom massmedias utfall mot s.k. "rasister" (som ju inte var rasister - bara motståndare till massinvandring). Vi trodde oss kunna notera att trots massmedias och (det politiska) etablissemangets hetsande mot patrioter, deras förtigande av massinvandringens negativa följder, trots deras snyftreportage och propaganda till förmån för invandring, så ökade kritiken mot massinvandringen hela tiden. Vi kände att vi hade folket på vår sida. Däremot insåg vi att en majoritet av dem som delade våra åsikter inte vågade framträda eller organisera sig politiskt för att bekämpa den förrädiska politiken. Folket kände sig rädda och förtryckta. Själv upprördes jag av att den yttrandefrihet man så ofta talade om i andra sammanhang inte fanns här. Demokratin fungerade inte som den borde.

Invandringen fortsatte.

Och politikernas förakt för Sverige och svenskarna blev allt större. I början av 80-talet visade det sig att många av de invandrare som kom till Sverige tog sig in på falska pass. Det gällde i första hand de som kom från Libanon. Några få libaneser avvisades och fick inte stanna i landet. Dåvarande invandrarministern Karin Andersson uttalade sig i Svenska Dagbladet och förklarade att de som utvisas utvisas för att de inte uppfyller kravet på att få stanna. Men, markerade hon, de utvisas inte bara för att de tagit sig in i landet på falska pass. "Det avgörande är deras skäl att få stanna", sade hon. Alltså, falska pass går det bra att komma till Sverige på under förutsättning att man uppfyller de krav som berättigar till asyl här i landet.

BSS fortsatte sin löst sammansatta verksamhet med flygbladsutdelning o.s.v. Etablissemanget hade upptäckt BSS och vi blev allt hårdare attackerade. Alla medel var tillåtna för att slå ned på oss. Vi var ett hot och skulle stoppas till varje pris. Detta trots att ingen organisation i egentlig bemärkelse fanns. Bara ett arbetskollektiv som kunde upplösas vilken dag som helst om det blev en debatt om invandringen på hög politisk nivå. Målet för oss var ju endast att väcka debatt - inget annat. Vi såg fortfarande inte till någon debatt. Därför fortsatte flygbladsutdelningarna.

Men inte bara flygbladsutdelning. Jag bevistade ibland någon debatt där invandrarfrågor diskuterades och vid dessa tillfällen fick vi möjlighet att pröva våra argument på dem som försvarade invandringen. Vid praktiskt taget varje tillfälle blev mötesarrangörerna oroliga över våra frågor och Kjell Öberg hörde till dem som nästan tog till flykten varje gång han fick obekväma frågor.

Expressens extremism

Den liberala kvällsdraken Expressen, Nordens största tidning upplagemässigt, har engagerat sig ytterst aggressivt i kampen mot vad man behagar kalla "rasism" och "nazism". Expressen är också en av de tidningar som mest kategoriskt och medvetet har vägrat att införa både artiklar och vettiga insändare som är kritiska till invandringen. Ett talande exempel på tidningens aggressivitet gentemot vissa politiska inriktningar är följande citat av Expressens framlidne f.d. kulturredaktör Hemming Sten: "Jag hoppas att den tid kommer då den siste rasisten har hängts i den siste fascistens tarmar". (Expressen den 20 april 1982.) Denne hr Sten, som skyltat som "liberal" i en tidning som ständigt skryter med att den står för humanitära värden, längtade alltså efter ett skräckvälde med bestialiska avrättningar av misshagliga meningsmotståndare. Bakom de vackra fraserna om "respekt för de små i samhället" och "demokrati" förordar man ett satanistiskt skräckvälde för att bli kvitt meningsmotståndare. Mot denna bakgrund är det föga förvånande, att det råder total censur på Expressen mot avvikande åsikter som godtyckligt stämplas som "nazistiska", "fascistiska' eller "rasistiska". Om personer med dessa för Expressen förgripliga åsikter skulle få komma till tals med väl underbyggda artiklar, skulle tidningens många läsare själva kunna bilda sig en uppfattning i bl a invandringsfrågan. Då skulle Expressens extremistiska åsikter ifrågasättas. En opinion skulle växa fram som hotar det åsiktsmonopol som denna tidning står för. Detta vill man till varje pris förhindra. Därför censureras misshagliga inlägg. Förföljelserna mot oliktänkande kan fortsätta.

Det är också intressant att notera, att Expressen alltid tar parti för illegalt hitkomna utlänningar, som säger sig vara förföljda politiskt i hemlandet, och alltid kräver att de ska få stanna i Sverige, hur falska deras uppgifter om "politisk förföljelse" än är. Konsekvensen av Expressens - och andra massmediers - snyftkampanjer är ju den, att flera miljarder människor i världen som har det svårt på olika sätt fritt skall kunna ta sig in i Sverige och få uppehålla sig här på lika villkor som svenska medborgare. Att detta skulle leda till kaos och blixtsnabb ruin, det bekymrar inte Expressen. Denna tidning - liksom flertalet övriga massmedier - är totalt ansvarslös och de är inte heller intresserade av sakliga debatter mellan olika ståndpunkter i vissa politiska frågor. De vill bara peka ut och hetsa mot patriotiskt sinnade människor för att försöka ta död på deras politiska aktivitet. Ljuga och vinkla för att komma åt politiska motståndare är något som blivit en helig princip.

Förespråkarna för det mångkulturella Sverige fortsatte att bygga upp sin hets och sitt hat mot invandringsmotståndare i allmänhet och BSS i synnerhet.

Den 17 augusti 1980 skrev Expressens journalist Sune Olofsson (som kallade sig "kristen") en djupt ohederlig och kränkande artikel där han "bättrade på" innehållet i BSS första flygblad kraftigt. Sune Olofsson påstod att organisationen Bevara Sverige Svenskt spridit "vulgärpropaganda" med följande innehåll: "Invandrare är svartskallar som begår mord och våldtäkt. De har ockuperat Sverige". Detta har BSS aldrig sagt!

Längre fram i texten påstår Olofsson att BSS budskap är "systematiskt lögnaktigt". I meningen därpå säger han att BSS förkunnar budskapet att "invandare är parasiter på det svenska samhället". Men något så dumt har BSS aldrig "förkunnat" och det vet Olofsson.

Det är i denna anda diverse journalister bedriver sina kampanjer mot invandringskritiker. BSS skrev ett genmäle till Expressen för att få korrigera alla felaktigheter, men chefredaktören Bo Strömstedt vägrade att publicera det och skrev istället ett svar med bl.a. följande innehåll: "Jag skulle gärna tillägga att skulle Er (BSS) verksamhet inte vara åtalbar är jag beredd att verka för att den skall bli det".

Åtalas för vad då? frågade vi oss. För att vi hade en åsikt som Expressen inte gillade kanske? Eller för att vi påvisade Expressens lögner - det kanske är kriminellt?

Samtidigt som Bo Strömstedt i sina spalter ivrigt talar om yttrandefrihet avslöjas hans upphetsande intolerans mot svenskhetens bevarare och massinvandringsmotståndare.

De talar inte sanning

I TV-programmet Studio S i oktober 1980 om den grova brottsligheten bland vissa invandrargrupper sade diskrimineringsutredningens ordförande, Kjell Öberg (s), följande: "Vi kan inte längre dra oss för att tala sanning".

Tidigare hade man alltså ljugit eller försökt dölja sanningen. Varför?

Dåvarande invandrarverkets chef, Thord Palmlund sade (den 2 oktober 1980): "För ett år sedan hade vi inte öppet diskuterat invandrarna och brottsligheten av rädsla för att skada invandrarna." Sanningen är ju att det inte har funnits någon öppen debatt alls i denna fråga, med undantag av den inbördes diskussion som förekommer bland förespråkarna för massinvandring och som går ut på att de ultraliberala kritiserar de redan "generösa" för att vi inte tar emot tillräckligt många invandrare.

Invandrare vill diskriminera svenskarna

I en artikel i Dagens Nyheter den 2 oktober 1980 skriver David Schwarz, polsk judisk invandrare, att invandrare bör få företräde till nyckelposter i samhället. Vi citerar:

"Det skulle t ex kunna innebära att av två lika kompetenta sökande till en viss befattning kan invandraren få tjänsten om få eller inga invandrare finns på den aktuella arbetsplatsen. Denna positiva särbehandling bör naturligtvis inte enbart gälla sådana traditionella invandraryrken som städare, servitörer etc, utan även innefatta (för naturaliserade svenska medborgare) sådana nyckelbefattningar som domare, polismästare, skoldirektörer, officerare, landshövdingar, ambassadörer m fl.

Jag är väl medveten om reaktionerna från svenskt håll - men vad är alternativet? Att invandrargrupperna sluter sig samman och blir militanta och efter utländskt mönster med våld försöker tillkämpa sig jämställdhet med svenskarna?"

Så långt David Schwarz. David Schwarz är ju insatt i hur folkomflyttningar kan påverka våra samhällen och är säkert väl medveten om att det tal om "kulturberikning" som framförs av representanter för etablissemanget är propagandafraser och ingenting annat. För hotet om att militanta invandrargrupper med våld skall tillkämpa sig "jämställdhet" som framförs kan ju bli verklighet och därmed kan man med skäl fråga sig vari "kulturberikningen" ligger.