"SNART ÄR ALLA DISKRMINERADE"
Så löd rubriken till en debattartikel i Expressen den 26/1 -09, skriven av Håkan Eriksson och Jacob Rennerfeldt.
Ur ingressen:
"Bara en tiondel av befolkningen anses inte behöva särskilt skydd mot diskriminering, skriver författarna Håkan Eriksson och Jacob Rennerfeldt:"Diskrimineringskulturen ger olika grupper grund för att hävda sin särställning utifrån den offerroll som ges dem. Intoleransen frodas och anspråken på omgivningens anpassning blir närmast omåttliga."
"Den nya diskrimineringsombudsmannen Katri Linna bör få ett renodlat uppdrag, där myndighetsutövning inte sammanblandas med opinionsbildning."
Faktaruta om DO:"* 1 januari i år slogs fyra myndigheter samman till myndigheten DO, Diskrimineringsombudsmannen:
* Homo, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning.
* HO, Handikapp-ombudsmannen.
* DO, Ombudsmannen mot etnisk diskriminering.
* Jämö, jämställdhets-ombudsmannen."Eriksson/Rennerfeldt skriver:
"Det har utvecklats en diskrimineringskultur i Sverige, som är överkänslig, egocentrisk och intolerant till sin natur. Den ställer grupp mot grupp och uppmuntrar till splittring och motsättningar. I dag är det bara en dryg tiondel av befolkningen i Sverige som inte anses behöva särskilt skydd mot diskriminering."
"Diskrimineringskulturen ger olika grupper grund för att hävda sin särställning utifrån den offerroll som ges dem. Den ena gruppen kan hävda att man är mer skyddsvärd än den andra och att man upplever sig mer kränkt än någon annan. Intoleransen frodas och anspråken på omgivningens anpassning blir närmast omåttliga."De anför några exempel:
I diskrimineringskulturens spår hittar man mannen som vägrar ta en kvinnlig arbetsgivare i hand, får sin a-kassa indragen och anmäler arbetsgivaren till DO, då han anser sig diskriminerad på religiös grund. Här finns ordföranden i RFSL som kallar kärnfamiljen för 'homofobisk'. Här finns aktivisten på den statligt understödda diskrimineringsbyrån som anmäler en glass för att var rasistisk. Här finns kvinnorna som ansåg att det var könsdiskriminerande att de inte fick bada topless i det kommunala badhuset.
Här finns kvinnorna som ansåg det vara etnisk diskriminering att de inte fick bada fullt påklädda, från topp till tå, på det kommunala badhuset. ... Alla uppmuntrade och med stöd av en statligt finansierad diskrimineringsindustri som omsätter miljardbelopp.
Detta späs på av en allt tunnare soppa, en slags diskrimineringsinflation, där allt fler grupper anses i behov av särskilt skydd i lagen.
I Sverige är de som anses särskilt skyddsvärda fler än dem som inte är det. De som inte omfattas utgörs av en skara av vita, medelålders män som är protestanter, heterosexuella, utan funktionshinder och som behärskar svenska, .."
Allt detta sammantaget, riskerar att slita på det sociala kapitalet i Sverige. Om diskrimineringskulturen hela tiden får nytt bränsle från staten kommer tilltron till det gemensamma sannolikt att minska och motsättningarna mellan olika grupper och individer att öka. Vad händer med Sverige då?
Diskrimineringsindustrins alarmistiska tonläge kan behöva ifrågasättas..."Den bild som DO målar upp stämmer illa med verkligheten, menar artikelförfattarna:
"Vår kartläggning, som bygger på diskrimineringsombudsmännens egna årsredovisningar från åren 2003- 2005, visar att Arbetsdomstolen, AD, inte avgjort mer än ett tiotal ärenden som drivits av ombudsmännen. Och med några få undantag har ombudsmännen förlorat målen...
Här finns med andra ord ett stort glapp mellan retorik och statistik."
|
|