Förtigandet är första försvarslinjen. Förtigande inte bara av fakta, utan också i den bemärkelsen att man inte låtsas om att det finns kritiker.

Nästa led är att man i och för sig avslöjar att de finns, men det är ändå inte fråga om en jämlik debatt, där argument får brytas mot argument.

Nej, vad det där handlar om är att man beskriver och refererar. Det ger frihet att välja ut, vinkla och etikettera efter behag.

Expoartikeln "Blågult rättshaveri" är ett skolexempel på just detta.