Brottslighet kan mätas på i princip mycket olika sätt, i varje fall kan man med brottslighetens omfattning syfta på olika saker. Betrakta nedanstående figur:

Ruta 1 - den största - avser antalet faktiska brott.

Ruta 2 avser de anmälda brotten (denna ska egentligen omfatta även en bit utanför ramen för ruta 1 - det anmäls ju även "brott", som inte var brott).

Ruta 3 avser de brott som klaras upp*. Tyvärr förblir ju en stor andel av de anmälda brotten ouppklarade.

Ruta 4 avser lagförda brott, dvs de brott som behandlas i domstol.

Av naturliga skäl kan inte den faktiska brottsligheten redovisas. Alla brotten blir ju inte upptäckta. Även av dem som faktiskt upptäcks blir inte alla anmälda.

Man talar här om ett mörkertal, olika stort för olika brottstyper. Det anger förhållandet mellan den faktiska brottsligheten och de anmälda brotten. Men om mörkertalet är konstant för en brottstyp går det ändå att jämföra över tiden, och få en bra bild av utvecklingen.

Men teoretiskt kan den faktiska brottsligheten minska, samtidigt som de anmälda brotten ökar. Och tvärtom. Om anmälningsbenägenheten ökar eller minskar, slår det igenom.

För grova brott antas anmälningsbenägenheten vara hög. Det gör, att för denna brottskategori blir det mindre skillnad i omfång mellan anmäld och faktisk brottslighet.

* Ett brott anses "uppklarat", om:

- åtal väcks

- strafföreläggande utfärdas

- åtalsunderlåtelse meddelas

- det inte kan styrkas att ett brott verkligen har begåtts

- den misstänkta personen visar sig vara minderårig.