Tragik och komik



Sanningen om överfallsvåldtäkterna kryper nu fram.

Från SVIC:s sida kan vi med fog utbrista: "Vad var det vi sa?!"

Det hela rymmer både tragiska och komiska moment.

Det tragiska är ju uppenbart. Livet för ett antal kvinnor förstörs, deras tillvaro förvandlas plötsligt till ett helvete. 1)

Till det tragiska kan nog räknas även den typ av erfarenhet som vi tvingats göra vid utdelningar av SVIC i 08-området. Av dem som är särskilt ointresserade av att ta emot ett tidningsexemplar urskiljer sig en kategori mycket tydligt: det är unga kvinnor, svenskor. En del vägrar med ett vänligt leende, andra snorkigt med näsan i vädret.

Några talar med sitt kroppspråk om hur de ogillar tidningen. En del tar emot, för att sedan få tillfälle att springa tillbaka och lämna tidningsexemplaret åter, för att ge eftertryck åt sitt avståndstagande från denna icke-rumsrena publikation.

Just de, för vilka tidningen i så hög grad finns till, sticker huvudet särskilt djupt i sanden. "Dumhet" blir ett i sammanhanget adekvat begrepp.

Till det renodlat komiska hör bortförklaringarna av överfallsvåldtäkterna, mörkandet kring förövarna och orsakerna bakom.

Det grundläggande dilemmat för de politiskt korrekta inom massmedia och politik är ju

• Å ENA SIDAN att denna brottslighet inte får lastas invandrare eller personer med utländsk bakgrund

• Å ANDRA SIDAN att det faktiska förhållandet är som det är.

Således far man omkring som en smörklick i en skållhet stekpanna, med diverse desperata försök till bortförklaringar:

- det beror på vädret eller säsongen, med varma nätter

- det beror på att städer blivit stora

- det beror på dålig belysning och mörka prång, på arkitektur

- det beror på att vissa män har så stark könsdrift

- det beror på att kvinnor är berusade

Eller problemet finns egentligen inte överhuvudtaget, då överfallsvåldtäkterna inte ökat.

Dessutom är denna typ av våldtäkter liten jämfört med det totala antalet våldtäkter.

Fantasin och uppfinningsrikedomen vet just inga gränser då det gäller att förklara bort problemet och slippa se verkligheten.

Varför?

Jo, man befarar att kommer sanningen fram och svenskarna får klart för sig sambandet mellan denna brottslighet och det mångkulturella projektet, då kommer de att börja ifrågasätta detta projekt.

Detta måste till varje pris undvikas. Hellre då offra ett antal kvinnor varje år.

SANNINGEN är alltså att det finns ett samband mellan överfallsvåldtäkterna och den sedan ett antal år förda invandringspolitiken.

Ur en nyhetsartikel i Dagens Nyheter den 4/11 -05:

"Enligt en ännu icke publicerad rapport från Brottsförebyggande rådet, Brå, är män med utländsk bakgrund överrepresenterade i gruppen misstänkta våldtäktsmän. Det är drygt fyra gånger vanligare att en känd gärningsman är född utrikes, jämfört med personer som är födda i Sverige. Så har det sett ut länge, enligt Peter Martens, statistiker på Brå, han påpekar att det dock handlar om gruppen utpekade gärningsmän."

"Den senaste rapporten kom 1996 och visade att medborgare från Algeriet, Libyen, Marocko och Tunisien dominerade gruppen misstänkta män. Mönstret i den nya rapporten är detsamma.

Eduardo Grutzky (från Fryshuset,min anmärkning) menar att samhället alltför länge blundat för att det finns en attityd bland män från dessa så kallade hederskulturer som inte är förenlig med modern syn på jämställdhet och mänskliga rättigheter."

Om 80% av gärningsmännen är födda utomlands - hur många blir det om man tar med alla med utländsk bakgrund, dvs även "andra generationens invandrare" (de som har minst en utlandsfödd förälder)?

Ur en annan DN-artikel, från ledarsidan, signerad Hanne Kjöller:

"I torsdagens P1 Morgon ställer programledaren Lasse Johansson frågan om den man som begår en överfallsvåldtäkt kan vara vem som helst eller om det finns några utmärkande sociala faktorer? På det svarar psykologen Elisabeth Kwarnmark att männen i gruppen är "väldigt heterogena' och att de socialt sett ofta har arbete och familj.

Särskilt kriminella är de inte heller. Utan 'det vanligaste är'att våldtäkterna är männens enda bidrag till kriminalstatistiken.
Vanliga hederliga, familjefäder som emellanåt hukar i buskarna. Är det så den typiske våldtäktsmannen ser ut?

Knappast."

" Om vi lyfter blicken från mannen i busken och tittar på våldtäkt i stort så blir mönstret rätt tydligt vad än journalisten Katarina Wennstam och kvinnorörelsen säger. Våldtäktsmannen är i väldigt liten grad 'vem som helst'.

Det visar juristen Ann-Christine Hjelm, som på uppdrag av Brottsoffermyndigheten granskat grova brottmål i Svea hovrätt ('Är kulturgenererad grov brottslighet myt eller verklighet'). De 27 dömda våldtäktsmännen som ryms i hennes studie levde i ungefär hälften av fallen under socialt oordnade förhållanden. 85 procent var födda utomlands eller av utomlandsfödda föräldrar, .."

Inte bara har våldtäktsmännen utländsk bakgrund. Det finns också ett slags rasistiskt mönster i övergreppen. Offren är till största delen - förmodligen i fler än 85% av fallen - infödda svenskor, etniska svenskor.

Detta faktum bottnar i värderingar och föreställningar hos gärningsmännen - sammanhängande med att de kommer från s.k. hederskulturer, präglade av en annan kvinnosyn än den västerländska.

Den som verkligen vill att samhället ska komma tillrätta med problemet överfallsvåldtäkter måste uppmärksamma sådana fakta.

Jan Milld, den 4/11 2005

1) När det nu förklaras att det är en "myt" att överallsvåldtäkterna skulle öka, så är detta egentligen poänglöst. X antal överfallsvåldtäkter är X antal överfallsvåldtäkter för mycket. Varje enskilt övergrepp har ju ett offer. Överfallsvåldtäkter behöver inte öka för att utgöra ett allvarligt samhällsproblem!!!