Ur FRI INFORMATION:

1992 tillsatte den borgerliga regeringen en utredning med uppgift att bland annat utreda vad som händer vid en massflykt från Östeuropa. Trots huvudbetänkandets titel: "Ett säkrare samhälle" ger innehållet all anledning till oro. Om hundratusentals asylsökande söker sig hit, drar utredningen slutsatsen att det svenska samhället kommer att haverera av påfrestningarna, en situation som civilförsvarets planläggning nu skall anpassas för att kunna möta.

Den borgliga regeringen gav 1992 försvarsdepartementet i uppdrag att kalla samman en kommitté med uppgift att utreda påfrestningar för samhället i fred samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del vid massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande. (Fö 1992:03 och prop 1993/94:94). Kommittén antog namnet "Hot- och riskutredningen" med Eric Krönmark som ordförande. Huvudbetänkandet publicerades i januari 1995 under namnet "Ett säkrare samhälle" (SOU 1995:19). Därutöver har åtta delbetänkanden givits ut. Denna artikel fokuserar på delbetänkandet från 1993 med titeln "Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande" (SOU 1993:89) och Huvudbetänkandet samt den verksamhet ÖCB (Överstyrelsen för Civil Beredskap) ålagt länsstyrelser och landets kommuner, nämligen att utforma planer som med säkerhet leder till Sveriges undergång.

Massflykt till Sverige (SOU 1993:89)

Betänkandet har utförligt refererats i Fri Information nr 3, 1994. Enligt utredningsdirektiven beskrevs olika scenarier för att belysa påfrestningar och risker i det fredstida samhället. Tre "massflyktssituationer" behandlades.

Delscenario 1 - antar att nya makthavare har tagit över i Ryssland. Efter en tids aggressiv utrikespolitik går den ryska armén in i de baltiska staterna. Omfattande utrensningar sker bland politiker och tjänstemän som deltagit i frigörelsen några år tidigare. Det politiska systemet krossas. Det antas att ca 50 000 asylsökande under en vecka i februari kommer till svenska hamnar via småfartyg.

Delscenario 2 - beskriver, utöver 50 000 asylsökande, hur 150 000 hjälpsökande tar sig till Sverige under sammanlagt fyra månader. Ett stort antal människor tar sig hit via Finland och Polen..

Delscenario 3 - efter en lång period av sträng kyla och stor brist på livsmedel kommer c:a 500 000 hjälpsökande till Sverige under c:a 6 månader. Samtidigt ryktas att en allvarlig olycka inträffat i ett kärnkraftverk utanför Moskva. Man antar vidare att ett stort antal massflyktingar har smittsamma sjukdomar som får den svenska sjukvården att kollapsa.

I alla tre scenarierna beskrivs hur svenska myndigheter agerar enligt uppgjorda planer som utvidgas allt efter massflyktingarnas antal och kondition.

I slutsatserna kring det tredje scenariot (500 000 asylsökande) antar man att det svenska samhället havererar av påfrestningar och oroligheter i landet icke minst orsakad av en explosionsartad kriminalitet. Sjukvården klarar inte av anstormningen utan bryter på sina ställen samman. Man befarar att ett stort antal bank- och butiksrån kommer att äga rum. Demonstrationer och andra opinionsyttringar mot verksamheten antas förekomma i stor omfattning på många orter.

Huvudbetänkande (SOU 1995:19)

Trots huvudbetänkandets titel: "Ett säkrare samhälle" ger innehållet all anledning till oro. Avsnittet "Utvecklingen i Sverige på 5-10 års sikt" bekräftar vad Fri Information länge varnat för.

"Invandrarna söker sig i stor utsträckning till de tättbefolkade områdena, framför allt storstäderna. De strävar efter kontakt med landsmän. Svårigheterna för invandrare att etablera sig i mindre orter, där det är ont om arbetstillfällen, är höga. Samtidigt innebär koncentrationen av invandrare att svenskar som bor där väljer att flytta. Kontakterna med det svenska samhället kan för många bli mycket begränsade. Under senare delen av 1980-talet och 1990-talet har allt fler utomeuropéer sökt sig till Sverige. De kommer från förhållanden som avsevärt skiljer sig från det svenska samhället. Klyftorna mellan olika befolkningsgrupper växer. Polariseringen och segregeringen växer i samhället. Skillnaderna ökar även mellan bostadsområden i tätorterna. En del grupper, framför allt yngre, tar avstånd från samhällets normer. Benägenheten att ta till våld sprider sig. Våldet accepteras i stigande utsträckning inom olika grupper. Tillgången till vapen ökar hos de våldsbenägna och kriminellt belastade. Utvecklingen riskerar att sprida sig".

Försvarsmakten

Utformningen av Försvarsmakten styrs i första hand av kraven på förmåga att möta ett väpnat angrepp, varifrån det än kommer. Försvarsmakten skall verka stabiliserande på den säkerhetspolitiska miljön i norra Europa, bland annat genom sin förmåga att hävda svenskt territoriums och luftrums integritet under grundberedskap.

Totalförsvaret har enligt huvudbetänkandet (SOU 1995:19) att i framtiden möta en betydligt bredare hotbild bl a: "regionala konflikter som utgör ett hot mot internationell säkerhet och stabilitet. Sådana konflikter kan uppstå även i Sverige exempelvis beroende på etniska eller religiösa motsättningar." Det är ju knappast loja svenska protestanter som antas svara för religiösa konflikter.

Skillnader i den ekonomiska utvecklingen mellan regioner anses också som ett hot. Därutöver beskrivs ett brett spektrumav andra hot än de rent militära, exempelvis massflykt, terrorism, sabotage, internationell kriminalitet, miljökatastrofer och avbrott i försörjningen med viktiga förnödenheter.

ÖCB planerar

ÖCB (Överstyrelsen för Civil Beredskap) publicerade 1995 en handbok för kommunernas beredskapsförberedelser (ISBN 91-7097-016-5). Handboken bygger på hot- och riskutredningen och ger kommunerna direktiv för ett 15-tal verksamhetsområden i händelse av kris och krig. Direktiven omfattar bl a räddningstjänst, social- och hälsotjänst, el- och energiförsörjning men också flyktingverksamhet. Det senare handlar om Invandrarverkets (SIV) planer för att väsentligen öka mottagningskapaciteten vid tillströmning.

SIV skrev 1992, i samråd med civilbefälhavarna och länstyrelserna, till landets alla kommuner om förberedelser för att med kort varsel ta emot extraordinärt antal flyktingar eller andra skyddssökande:

"Det kan då inte uteslutas att inströmningen överstiger SIV:s förmåga vilket ställer krav på andra rutiner och resurser i samhället. Hot- och riskutredningen belyser och lämnar förslag som innebär ökade skyldigheter för kommunerna. Regeringen kan lämna särskilda föreskrifter för verksamheten. Därtill kan civilbefälhavare och länsstyrelse med föreskrifträtt ålägga såväl länsstyrelser som kommuner att ta emot och ta hand om flyktingar".

I utredningen sägs vidare att kommunerna bör planlägga för att motta asylsökande/hjälpsökande till ett antal som motsvarar 5 procent av kommunens folkmängd vid det senaste årsskiftet.

Planeringen bör inriktas i huvudsak mot kollektivt mottagande.

Registrering bör ske av de mottagna.

Planeringen bör inriktas på minst sex månaders varaktighet.

Dessutom säger direktiven att beredskap skall finnas att ta emot skyddssökande från andra delar av landet eller från grannkommuner. ÖCB uppmanar sålunda Sveriges kommuner att planera för att ta emot sammanlagt c:a 450 000-500 000 asylsökande i händelse av massflykt, d v s ett antal som enligt SOU 1993:89 får landet att bryta samman!

Kommentar

I tre år arbetade den av den borgerliga regeringen tillsatta och av den socialdemokratiska fullföljda utredningen. Trots den långa utredningstiden saknas en ekonomisk konsekvensanalys. Vi vet idag att samhället redan dignar under kostnaderna av de senaste årens massinvandring. Vad massflyktsutredningens olika skräckscenarier skulle kosta kan vi möjligen gissa. Något svar från utredningen får vi inte. Utredningen antar dessutom som en självklarhet att de skydds- och asylsökande frivilligt ger sig hem igen, när den akuta katastrofsituationen i respektive hemland upphört. Var och en vet att det inte är ett särskilt realistiskt antagande.

Det är tyvärr inte alls osannolikt att Sverige inom en inte alltför avlägsen framtid riskerar att drabbas av det invandringstryck som skildras i massflyktsutredningens olika scenarier. Redan idag lär 800 000 migranter avvakta transport västerut från Ryssland, Vitryssland och Ukraina. Dagens erfarenheter lär oss, liksom massflyktsutredningens och ÖCB inventering av de bristande svenska resurserna, att det finns bara en lösning, om än motbjudande och brutal. Sverige måste förbereda sig för att med kraft kunna avvisa en massinvasion redan innan den nått svensk mark. Marinen, kustbevakningen och tullen borde rustas upp i tid, i stället för att som idag drabbas av förödande nedskärningar. Det tillhör emellertid de obehagliga verkligheter som massflyktsutredningen absolut inte vill diskutera.