Exit Folkhemssverige

En ny bok av Ingrid Björkman m.fl. har utkommit: "EXIT FOLKHEMSSVERIGE - en samhällsmodells sönderfall". Boken har fyra författare: Jonathan Friedman, Ingrid Björkman, Jan Elfverson, Åke Wedin, där Friedman skrivit inledning och slutord.

Boken kostar 190 kronor och kan beställas genom postgiro 62 56 12 - 7 (Åke Wedin).

Under rubriken "Det raserade folkhemmet" skrev Ulf Nilson en recension i Sundsvalls Tidning den 3/10 -05:

"'Vi' kommer att få det sämre, inte bättre. Det gäller inte minst den stora grupp som ibland kallas '40-talister', ibland '68:or' och (av Per Nuder) 'köttberget'. Eftersom medelåldern för pension i Sverige ligger just under 59 år har många i denna stora och dominanta generation redan lämnat arbetsmarknaden. Fler följer - i ett läge där arbetslösheten envist stiger och försöken att sopa den under mattan blir alltmer patetiska. Vad är plusjobb om inte bluffjobb? Vad är förtidspension, förlåt aktivitetsersättning, om inte arbetslöshetsunderstöd på livstid?

Så det är kört: allt färre måste oundvikligen försörja allt fler. Det kommer att gå därför att det måste gå, men det kommer inte att gå bra och en av anledningarna är invandringspolitiken.

Katastrofens vidd framgår av en nyutkommen bok som heter 'Exit folkhemssverige; en samhällsmodells sönderfall'."

"Ingen av de fyra kan på minsta sätt misstänkas för att vara högerextremist; Wedin är, självklart nog, sosse. Förlaget som gett ut boken heter Cruz del Sur och har sitt säte i Torsby. Det heter med andra ord inte Bonniers, Norstedts, Tiden eller Timbro, ett förhållande som inte bör förvåna i ett land där den politiska korrektheten (som vi alla vet) förbjuder varje kritisk, för att inte säga realistisk diskussion av just invandringspolitiken. Locket (som författarna skriver om ) läggs på snabbare än du kan stava till individuell prövning eller humanitära skäl."

Nilson citerar ur Friedmans inledning:

"Mellan 1990 och 1999 sjönk sysselsättningen från 83 procent till 72 procent i åldrarna mellan 16 och 64 år, en nettonedgång med 420. 000 arbetstillfällen. Under samma tidsperiod kom 350.000 invandrare i samma åldrar till Sverige. Denna storskalliga immigration inte bara tilläts utan tom uppmuntrades under samma tid som oerhört många arbetstillfällen gick förlorade, vilket med nödvändighet skapade stora problem i landet. "

" Sverige genomgår dessutom en ökande skiktning...I verkligheten kan en stor del av befolkningen beskrivas som arbetande fattiga, trots att de kan få hjälp av allmänna bidrag för att kunna vidmakthålla en minimal levnadsstandard. Detta är bilden av en realiteten nedåtgående utveckling för både arbetarklassen och den lägre medelklassen."

Sedan kommer Nilson in på Åke Wedins textavsnitt:

"Mot slutet på 80-talet tilltog flyktingströmmen dramatiskt, så dramatiskt att regeringen Ingvar Carlsson den 13 december 1989 tog det så kallade Lucia-beslutet som gick ut på att Sverige inte skulle ta emot annat än konventionsflyktingar, en bråkdel av det totala antalet sökande. Signalen var klar: Sverige har inte råd, kom inte hit!

Nästan på dagen två år senare gjorde man helt om. Anledningen var att folkpartiet fått hand om invandringspolitiken i Carl Bildts koalitionsregering som tillträtt några veckor tidigare. Nu skulle Sverige, i detta avseende lett av Bengt Westerberg och Birgit Friggebo, bli 'världsmästare' (uttrycket är Wedins) på att hjälpa flyktingar. En synnerligen viktig roll i sammanhanget spelade Ny Demokrati. Ian och Bert var kritiska till massinvandring och stämplades därför som 'främlingsfientliga'."

Vidare:

"Boken behandlar invandrarnas arbetslöshet (skyhög) och brottslighet (värre än svenskarnas, framförallt vad det gäller våldtäkter och, självfallet, hedersmord). Ingrid Björkman citerar en invandrare med kriminell bakgrund som blivit socialarbetare:

'De ser att deras föräldrar inte får några jobb, alltså kommer de själva inte heller att få några. De tycker inte att samhället är till för dem, bara för svenskarna. Många ... är förlorare som aldrig kommer in i samhället. De blir kriminella.'

'Hur ska man kunna integreras i ett land som man inte känner solidaritet med?' frågar Björkman. 'Hur ska någon kunna integreras som inte vill integreras?'

Eller är det möjligen så att invandrarna, inte minst de muslimska, vill integrera oss, svenskarna, alltså förvandla vårt samhälle i riktning mot Kurdestan eller Iran eller Kosovo? Det finns förvisso tecken i den riktningen. Islamiska organisationer, baserade i Sverige, uppmanar till missionerande och varnar - uttryckligen - unga muslimer för att låta sig assimileras eller integreras i Sverige. Segregationen växer, unga män tar fruar 'hemifrån' ( för att inte behöva gifta sig med anspråksfulla svenska kvinnor som man allmänt kallar 'horor').

Sammanfattat har svenska myndigheter på ett skrämmande sätt misslyckats med att planera och (någorlunda) hålla under kontroll den utveckling som sen framförallt 70-talet förvandlat Sverige från ett av världens mest homogena länder till ett mer och mer präglat av splittring och motsättningar, istället för integration och disciplin, oorganiserad, om också ofta statsstödd multikulti."

Avslutningsvis skriver Ulf Nilson:

"Personligen tror jag att vi redan gått över stupet. Sverige är kört (givetvis alls inte bara beroende på invandringen). Det finns invändningar, ibland allvarliga, mot somliga av de resonemang som förs. Ändå borde 'Exit folkhemssverige' läsas av alla beslutsfattare, även i invandrarvärlden.

Och varför inte i skolorna?"

Se vidare:

I minoritet

Lock på demokratin

LO-tidningen tackar nej

Olyckan Friggebo