Tillägg om BgF-historik:

Blågula Frågor anslöt sig till värderingar om solidaritet, men anförde som kritik mot den förda flykting- och invandringspoltiken just att den inte var solidarisk. Den var:

osolidarisk mot utsatta grupper av svenskar

osolidarisk mot fattiga människor i u-länderna

osolidarisk mot kommande generationer.

Den var också osolidarisk i den bemärkelsen att det var andra som fattade besluten om generositet än de som i slutändan fick betala notan.

Som det skulle visa sig blev Blågula Frågor aldrig accepterad som en sant antirasistisk organisation. När myndigheter och olika media lade ut särskilda kampanjsidor på Internet med länksamlingar, då kom BgF inte med där. Länkarna gick bara till sådana som hade en snävare tolkning av "antirasism", en tolkning som var helt officiell: när SÄPO registrerade rasistiska hot och våld, då innefattades inte fall med invandrare som förövare och etniska svenskar som offer.

Den uppmärksamhet som vi lyckats väcka i massmedia har nästan genomgående varit negativ. När vi själva fått något utrymme har det med något undantag varit för att försvara oss. Anklagelser har sällan varit kopplade till något som vi själva sagt, skrivit eller gjort. Det har mest varit fråga om allmänna tillmälen och guilt-by-association.