I DN den 11/5 -08 har Nathan Shachar en kolumn om erfarenheter från England, under rubriken "MULTIKULTURALISM LEDER TILL ELÄNDE".
Några citat:
"I stället för individens värdighet och rättigheter lärde multikulturalismen att det var de olika kulturerna som var det centrala. Det var de, inte du och jag, som skulle jämställas.
Inga invandrare eller invandrarorganisationer hade framfört några krav på multikulturella reformer. De applicerades ovanifrån, av vita intellektuella. Förr hade sikher, hinduer, muslimer och karibier bott vägg i vägg och agerat i samma politiska organisationer, i frågor som angick dem alla. Men när bidrag och stöd plötsligt fördelades enligt kulturella principer, föll de gemensamma organen sönder.
Under åttiotalet segregerades skolsystemen. Detta skedde av sig självt när det hela tiden var särarten, inte gemenskapen, som utgjorde underlaget för resursfördelningen. Under 90-talet splittrades också bostadsområdena upp och i dag är förstörelseverket komplett: till och med affärsområdena fragmenterats, så att varje 'kultur' har sitt shoppingkvarter."
Systemet gjorde, menar Shachar, till ett större problem som det annars inte skulle ha varit:
"I det nya systemet krossades den sekulära islamiska kulturen, som spelat en central roll i de äldre, politiska organisationerna. Multikulturalismen, som Kenan Malik visat, blev den fanatiska islamismens hävstång. De mest 'muslimska' muslimerna tog hand om gruppens skolbudget.
De som skulle begå terrordåd mot sina egna landsmän hade inte lärt sig det i Pakistan, de hade uppfostrats till det tack vare en blåögd och artificiell -modeideologi som inte hade något med islam att göra."
Slutligen ser Shachar en parallell:
"Rasismen och multikulturalismen har olika avsikter, men de utgår från samma grundantagande: Att du, och dina eventuella rättigheter, är en funktion av din grupptillhörighet. De bägge ideologierna har samma rötter och de leder mot samma elände: segregation, extremism och slöseri med mänskliga resurser."
Blågul kommentar
Samma multikulturalism tillämpas i Sverige. Det gäller då inte bara bidrag till olika organisationer, det handlar också om:
- ett odlande av känslighet för "kränkningar" på etnisk basis, med utsikter till höga skadestånd
- kvoteringstänkande på arbetsmarknaden
- fenomenet "hatbrott".
Mer tveksamt är huruvida det kan betecknas som utslag av "rasism", när svenskar flyr invandrartäta bostadsområden eller undviker invandrartäta skolor för sina barn. Där handlar det snarare om en verklighetsförankring än om ideologi.
|
|