Inledning

Många miljoner individer lider nöd i dagens värld. Visst ska Sverige då vara solidariskt, visst ska vi ställa upp för våra medmänniskor! Men hur?

Den flyktingpolitik som nu bedrivs - den s.k. generösa flyktingpolitiken - är inte förnuftig:

Den är ineffektiv, hjälper därigenom färre än vad som kunde vara fallet.

Den är oplanerad och nyckfull, når inte de mest hjälpbehövande.

Den är alltför kostnadskrävande, när så många svenskar själva har ekonomiska svårigheter.

Vi får hit alltför många på alltför kort tid, de som kommer hinner då inte integreras i vårt samhälle.

Vi får hit människor som aldrig borde ha kommit hit.

Den grundläggande bristen med denna typ av "generositet" är dock att den saknar folklig förankring och har tillkommit utan kritisk granskning, utan debatt. Fick svenska folket idag uttala sig om huruvida landet bör fortsätta denna politik skulle svaret med stor sannolikhet bli : "NEJ!"

Om detta är den makthavande eliten - mediafolk, kulturkändisar och politiker - egentligen medveten. Men istället för att lyssna på människor levererar man moralkakor och återigen moralkakor.

Vad man ser är ett informationsproblem. Alla invändningar förutsätts bottna i okunnighet, i svåra fall även i låg moral. Människor känner en "rädsla för det okända". Åtgärderna mot detta blir stora kampanjer, för att s.a.s. "kurera" folket.

DENNA MORALISKA ELIT ser det som att den bedriver en "kamp mot rasism och främlingsfientlighet". Där går viktiga nyanser förlorade, var och en som reser invändningar riskerar att stämplas, som "rasist". På så vis tystas meningsmotståndare.

Inom flyktingpolitiken har ett klimat skapats, som påminner om situationen i de forna kommuniststaterna:

Människor vågar säga vad de tycker bara i en mindre krets, av människor som de litar på. Den som för fram "felaktiga" åsikter riskerar sanktioner, det är i varje fall en känsla som många har.

För att kunna göra karriär måste man tycka på ett visst sätt. Vissa åsikter, eller erkännande av vissa fakta, går utanför de mycket snävt angivna ramarna.

Privat anser många politiker något helt annat än vad de anser officiellt. Det finns ett hyckleri.

Det är svårt eller omöjligt att i media få in andra synpunkter än de uppifrån sanktionerade - dvs ett bejakande av "den generösa flyktingpolitiken".

Det råder kort sagt ett åsiktsförtryck i Sverige.

Istället för att erkänna att det finns verkliga problem med flyktingmottagningen gasar man bara på.

Det borde väl snarast förvåna, om inte detta så småningom resulterar i polarisering av samhället, i ett förgiftat klimat och en främlingsfientlighet som kan drabba även oskyldiga människor.

Främlingsfientligheten kan komma att växa till ett allvarligt problem i Sverige. Den måste därför bekämpas, javisst!

Men ska detta lyckas, då duger inte perspektivet att svenska folket består av en samling busar, som behöver åthutas. Istället gäller det att gå till de faktorer som orsakar främlingsfientlighet. Man måste klart se de problem och dilemman som finns i sammanhanget.

Syftet med denna bok är att ge uttryck för mycket av de invändningar som så många har, men kanske inte förmår formulera. Förhoppningsvis kan därigenom förståelsen öka, för hur en hel del svenskar känner och tänker i denna fråga.

De flesta vill nog vara solidariska, men tycker att "lagom är bäst". Man behöver inte vara "främlingsfientlig" för att man vill ändra den förda flyktingpolitiken!

Den elit som dominerar media försöker klassa alla kritiker av flyktingmottagningen som fördomsfulla. Men det är samma moraliska elit som stretar emot när det gäller att redovisa känsliga fakta om invandringen, t.ex. dess totala kostnader!

"Fördom" betyder "förutfattad mening", en uppfattning som inte har stöd i fakta. Det är ju en utmärkt utgångspunkt i detta sammanhang att fördomar ska bekämpas, och att fakta ska redovisas!

Säkerligen förekommer en del fördomar mot asylsökande, mot flyktingar och mot invandrare i Sverige. Men sådana fördomar finns nog i första hand hos försvararna av "den generösa flyktingpolitiken", inte hos kritikerna.

Där finns nämligen en benägenhet att förse varje asylsökande med en helgongloria. Man håller gärna fram en idealbild, som i många fall stämmer dåligt med verkligheten. Alla asylsökande flyr ju inte undan förtryck, alla är inte ärliga - och bara ett litet fåtal är flyktingar i Genèvekonventionens mening.

Framförallt förekommer fördomar mot de svenskar som ifrågasätter den förda politiken - om att de skulle vara "rasister" eller "främlingsfientliga" eller bara allmänt inkrökta.

Man kan alltså skilja på fakta och fördomar. "Det finns sanning och det finns osanning", som huvudpersonen i boken "1984" konstaterade.

Fakta har betydelse. Hur det faktiskt förhåller sig är inte ovidkommande. Det är också så att fakta till stor del finns att tillgå, för den som är intresserad av saken. Okunnighet är vare sig en styrka eller en nödvändighet.

Inom sociologin - eller var det Dolda Kameran? - lär ha gjorts ett experiment med grupptryck. En postkassekö förflyttar sig omotiverat litet fram och tillbaka mellan olika luckor - dvs alla i kön utom den stackars försökspersonen. Denne följer, efter viss tvekan, snällt med i alla tokigheter.

Man skulle kunna tro att det svenska folket nu får agera "försöksperson" i ett motsvarande experiment, i jätteskala. Ett försök där den massmediala, kulturella och politiska eliten drar i trådarna.

Beakta följande:

Sverige har massarbetslöshet och vräkningar förekommer i en omfattning som bara skådats av tidigare generationer. Kommunerna går på knäna och hela socialförsäkringsystemet är i gungning.

Sverige har på senare år tagit emot fler flyktinginvandrade än något annat i-land, per invånare. De flesta av dessa belastar socialförsäkringsystemet.

Konsekvensen blir att resurserna inte längre räcker till, och många svenskar riskerar att drabbas högst påtagligt av den förda politiken. Den dag de är hänvisade till att själva klara sig på socialbidrag har kanske dessa bidrag skurits ned kraftigt.

Ändå pläderar alltså eliterna för fortsatt massinvandring. Och de svenskar som protesterar kallas för främlingsfientliga!

Många miljoner kronor har nu anslagits till kampanjer mot denna förmenta "rasism och främlingsfientlighet"...

Det finns begrepp som "indoktrinering" och "hjärntvätt". Med dessa menas ungefär att man inte längre ser förnuftigt och rationellt på tillvaron, att man lär sig bortse från viktiga fakta, ja, rentav sina egna intressen.

Det är starka ord, men nog har de relevans vad gäller flyktingpolitiken och eliternas agerande där, mot det svenska folket.

Här bör inte gå någon skiljelinje mellan infödda och invandrade svenskar. I denna fråga har vi alla ett gemensamt intresse, av att undvika statsbankrutt och socialt kaos.

Därför borde vi också kunna arbeta tillsammans, för att nu vrida om kursen i flyktingpolitiken.