Migrationsrörelser är inget nytt fenomen. Det har förekommit i alla tider - som resultat av överbefolkning och försörjningsproblem, miljöförstöring och krig.
1492 "upptäcktes" Amerika. Detta följdes av en kolonisering från spanjorer och portugiser. De stora migrationsströmmarna uppstod dock under slutet av 1800-talet, som en följd av folkökning och försörjningsproblem i Europa, kombinerat med förbättrade kommunikationer.
De flesta av dessa emigranter for till Nordamerika, men européer koloniserade även områden som Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Sydamerika och Sibirien. Under perioden 1850-1920 gjorde 30 miljoner människor resan över Atlanten.
Kontinentens ursprungsbefolkning - indianerna - hade inte mycket att sätta emot, när ständigt nya flodvågor av invandrade européer pressade på västerut. Gång på gång slöts avtal mellan USA:s regering och indianhövdingar, men varje gång bröts avtalen av de vita.
Immigranterna kom från Irland och England, från Italien och Tyskland, från Polen och Ryssland, men också från Sverige.
Under perioden 1880-1920 lämnade cirka 1 miljon svenskar sitt hemland. 1)
De allra flesta svenska emigranter for till USA, men det fanns också de som sökte sig till Brasilien. Bland dessa tog sig några vidare till Argentina, och än idag finns i den nordargentinska staden Oberá ett antal invånare med svenska som modersmål.
Till dem som emigrerade hörde en grupp fackligt aktiva spårvägare, framförallt i Stockholm som svartlistats av arbetsgivarsidan efter nederlaget i storstrejken 1909. Många av dem kunde då inte längre finna ett arbete i Sverige.
Men det har också, under seklernas lopp, skett en invandring till Sverige.
Arbetskraftsinvandringen under efterkrigstiden och högkonjunkturen är väl känd. Den hade stor ekonomisk betydelse för vårt land, positivt.
I än högre grad gäller detta den invandring som skedde under 1600-talet, av valloner. I detta fall var det fråga om kvalificerad arbetskraft, med särskilt yrkeskunnande. Ur Bra Böckers lexikon:
"Till Sverige invandrade från 1618 genom förmedling av Louis de Geer, som själv var vallon, flera hundra vallonska familjer, främst järnarbetare, vilkas tekniska kunnande blev av stor betydelse för de mellansvenska järnbrukens uppsving på 1600-talet, särskilt i Uppland. Dessa valloner kom genom viss isolering, som bl.a. tog sig uttryck i att de i stor utsträckning gifte sig inom sin egen krets, att bibehålla en påtaglig etnisk identitet långt fram i tiden. Flera kända svenska släkter härstammar från vallonsmederna, bl.a. Anjou, Gauffin, Laurin och Bédoire och deras ättlingar idag uppskattas till över 30.000."
Det har vidare förekommit en flyktinginvandring i olika omgångar. Först i samband med andra världskriget, från våra grannländer, sedan Ungernrevolten 1956, juntan i Grekland 1967 och invasionen av Tjeckoslovakien 1968. Under 70-talet gällde det latinamerikaner- från främst Chile, Uruguay och Argentina.
I världen finns nu cirka 20 miljoner flyktingar, dvs människor som tvingats fly sitt hemland och bor utomlands. Det innebär en dryg fördubbling sedan år 1980, då siffran var 8 miljoner. 2)
Till detta kommer Palestina-flyktingarna, som uppgår till cirka 3 miljoner. 3) 4)
Många av flyktingarna lever i uppsamlingsläger. Drygt 14 miljoner nås på ett eller annat sätt av hjälp från UNHCR - FN:s flyktingkommissariat. För Palestinaflyktingarna finns ett särskilt FN-organ - UNRWA.
Dessutom finns cirka 30 miljoner internflyktingar, dvs de har också tvingats lämna sina hem, men bor kvar innanför sitt hemlands gränser. SOU 1995:75: "Trots att internflyktingarnas situation är minst lika svår som flyktingarnas finns ingen särskild organisation med uppgift att bistå och skydda denna grupp."
Sammantaget lever cirka 50 miljoner människor i världen som flyktingar. 5) 6) Nästan 9/10 av dessa finns i den fattiga delen av världen. Länder som tagit emot många flyktingar är Pakistan och Iran, samt USA, Malawi, Jordanien och Etiopien. Dessa är som regel grannländer till konflikthärdar.
En uppenbar anledning till flykt är förtryck och förföljelse - mot individer eller mot hela folkgrupper. Brist på mänskliga rättigheter.
De stora flyktingströmmarna har dock, i de flesta fall, drivits fram av krig. Så är det med alla miljoner från Afghanistan, liksom med flyktingarna från Mocambique, Palestina och Centralamerika.
Krig och förföljelse kan i sin tur drivas fram av en konkurrens om den odlingsbara jorden. Massmordens Rwanda och Burundi tillhör de allramest tätbefolkade delarna av Afrika.
Kring Afrikas horn handlar det dessutom om miljökatastrofer, vilka i likhet med krigen leder till svält. Men miljökatastrofer som torka har drivits fram av att man huggit ned skogar och överutnyttjat jordarna. Detta kan kortsiktigt vara nödvändigt för att överleva, långsiktigt blir det förödande.
Över en miljard människor i u-länderna saknar nu tillgång till friskt vatten. I storstäder som Delhi, Santiago och Mexico City hämtar man sitt vatten från allt avlägsnare platser. Den brittiska hjälporganisationen Water Aid varnar för livshotande epidemier av stor omfattning om inte kvalitén på vattnet i städernas slumområden förbättras.
Antalet städer i världen år 2000 med över 10 miljoner invånare beräknas av Water Aid till 23, varav 18 i Tredje världen.
I grunden är problemet överbefolkning. Jordens befolkning uppgår nu till 5,5 miljarder människor. Sedan 1950 har det skett en fördubbling. Och folkökningen fortsätter, med nära 100 miljoner per år. Dvs var fjärde dag har det tillkommit ytterligare en miljon människor!
De flesta människor på Jorden lever i ett u-land, och denna andel ökar hela tiden. År 1950 var u-ländernas andel av Jordens befolkning 67%. Nu är den 79%. Och år 2025 beräknas den vara 84%. Snabbast växer befolkningen i Afrika.
Europas befolkning har ökat från 355 miljoner invånare år 1930 till 498 miljoner år 1990 - dvs med 40 %. Afrikas befolkning har under samma period ökat från 164 till 642 miljoner - dvs med nära 300%. 7)
I Västeuropa föder en kvinna genomsnittligt ett eller två barn - i Nordafrika föder en kvinna i genomsnitt fem barn.
Befolkningen i arbetsför ålder i Västeuropa beräknas under 90-talet öka med mindre än 2 miljoner - i Nordafrika blir motsvarande ökning mer än 22 miljoner människor. 8)
Man kan skilja mellan olika kategorier av flyktingar:
De med små resurser tar sig överhuvudtaget inte över till något annat land.
De med mera resurser tar sig över till närmaste land.
De med stora resurser - information om möjligheter, pengar till resor samt vissa kontakter - tar sig ända till andra kontinenter, och utvecklade länder.
När befolkningen ökar och landsbygden inte förmår försörja alla flyttar många in till storstäderna, där slumområdena växer och kriminaliteten ökar. Den allt sämre stadsmiljön kan då bli ett moment för människor ur medelklassen, med resurser att migrera. Ett annat moment kan vara vad andra länder kan erbjuda, och vad man känner till om detta.
Det finns alltså push och pull, både frånstötande och attraherande faktorer som påverkar ett beslut om att lämna sitt hemland. Och gränsen mellan vad som flykt och migration - vad som är påtvingat och frivilligt - kan vara flytande.
Migrationstrycket mot Västeuropa har ökat kraftigt det senaste decenniet. Detta kommer från framförallt två håll:
1. Afrika och Asien. En grundläggande orsak är i detta fall befolkningsexplosionen och skillnaderna i levnadsstandard mellan u-länderna och västvärlden. Detta accentueras av TV-mediet och turistströmmarna, som gör folken i de fattiga länderna medvetna om överflödssamhällena. De förbättrade transportmedlen underlättar samtidigt för många att kunna ta sig till Europa. En tredje faktor är framväxten av en "fri företagsamhet", som mot ersättning organiserar långväga förflyttningar.
2. Östeuropa. Så länge "järnridån" fanns kunde inte så många komma över till väst, och de som kom fick asyl. Nu är det lättare att ta sig till väst, men det går inte längre att få asyl. Följden blir också här illegal invandring.
År 1972 sökte 13.000 människor asyl i Västeuropa. År 1992 har antalet ökat till nära 700.000. 9) En 50-dubbling på tjugo år.
När möjligheterna till arbetskraftsinvandring minskat har återstått andra vägar - asylinvandring, anhöriginvandring eller direkt illegal invandring.
I genomsnitt får bara en fjärdedel bifall på sin asylansökan, men av den majoritet som får avslag stannar 85% ändå kvar i Västeuropa. 10)
Den totala faktiska invandringen till Västeuropa har ökat konstant, år från år. 1985 var siffran 650.000 och 1993 var den 1.380.000. En fördubbling på åtta år. 11)
Under 1800-talet gick alltså strömmen av migranter från Europa. Nu är Europa istället mottagare av migranter, från de kontinenter som tidigare koloniserats.
Fram till för bara några år sedan tog USA emot fler asylsökande än Västeuropa. Nu är det Västeuropa som är föremål för det största trycket.
Det europeiska land som fått ta emot i särklass flest asylsökande är Tyskland, följt av Sverige. I relation till antalet invånare blir det Sverige som hamnar i topp. Ser man sedan till hur många av de asylsökande som beviljats uppehållstillstånd intar Sverige förstaplatsen. 12)
Sett som enskilt land är USA fortfarande, i absoluta tal, ett av de länder som tar emot flest människor. Bilden blir dock en annan om man slår ut det på antalet invånare i landet.
Totalt kostar asylsystemen 13) i OECD-länderna 10 miljarder dollar per år. Detta kan jämföras med samma staters u-landsbistånd, som uppgår till 53 miljarder dollar. 14)
Det kan också jämföras med en annan siffra - 65 miljarder dollar. Så mycket beräknas Tredje världens utlandsarbetare sända hem varje år i sparmedel.
Invandringen till Västeuropa har alltså ökat med 200% på bara sju år. Vad pekar detta mot?
Tre miljoner kanske vi kan klara av, men vad händer om det ökar till sex eller nio miljoner? Vad innebär det för ekonomin, vad betyder det socialt och politiskt?
Världsbefolkningen ökar med ungefär 100 miljoner årligen och 95 procent av denna ökning sker i u-länderna. 15)
Jordens befolkning uppgår nu till 6 miljarder människor. Om 30 år beräknas den uppgå till 8 miljarder. Var ska alla dessa människor bo?