Ur Expressens ledare den 9/12 -98:

"I början av året mördades en 27-årig kvinna i Mora av sin före detta man. Han hade tidigare misshandlat och hotat henne regelbundet och var belagd med besöksförbud. Kvinnan hade ett trygghetslarm. Det hjälpte inte.

Samma tragiska scenario har nu upprepats i Blekinge. En 47-årig kvinna..."

"Polisen i området är inte förvånad. Kvinnorna hade regelbundet hört av sig och bett om hjälp. Fem gånger var mannen polisanmäld - för olaga hot, ofredande, misshandel, olaga vapeninnehav och bort mot lagen om besöksförbud. Ingen av anmälningarna ledde längre än till förhör."

"En så utsatt kvinna borde naturligtvis ha haft kontinuerligt skydd. Mördaren borde ha åtalts på ett tidigare stadium.

Man frågar sig vad polis och åklagare ägat sin tid åt under de veckor och månader då mamman och hennes dotter levde i skräck för den förföljande mannen. Ingen prioritering kan vara viktigare än ett sådant fall...."

Förvisso finns stora brister i det svenska rättsystemet. Förvisso ska fall som de beskrivna tas på största allvar. Problem finns dock, på två plan:

A. Det finns en gräns för hur mycket skydd som är möjligt att åstadkomma i ett enskilt fall. En 100-procentig säkerhet kan inte skapas, inte ens för en amerikansk president.

B. Kostnaderna sätter också en gräns, i synnerhet om det blir fråga om många fall, där dygnet-runt-bevakning skulle krävas-

I samma takt som invandringen från fjärran länder ökat tycks dessa fall ha ökat, där kvinnor behöver skydd. Detta rymmer också en kostnadsaspekt, som inte är obetydlig.

Polisresurser binds upp, och andra brottsoffer blir lidande. Det är ju innebörden av att "prioritera" - något sätts för något annat, det andra får stå tillbaka.