|
|
|
||||
|
Född: 1814, i Medelpad Samtida med: Karl XIV Johan, Oscar I, Karl XV Nyckelord: fysik, spekroskopi. Far till Knut, dito. Död: 1874.
|
 |
|
|
|
||||
|
Född: 1814, i Medelpad Samtida med: Karl XIV Johan, Oscar I, Karl XV Nyckelord: fysik, spekroskopi. Far till Knut, dito. Död: 1874.
|
|
Anders Jonas Ångström föddes 1814 i Lögdö i Medelpad. Efter skolgång i Härnösand kom han till Uppsala 1833, där framgångsrika studier ledde till en doktorsgrad i fysik 1839. Han ägnade sig först åt astronomi och var några år observator innan han 1858 utnämndes till professor i fysik.
Mest känd är Anders Ångström genom måttenheten för våglängder som uppkallats efter honom. En "ångström" är en tiondemiljondel av en millimeter. (1 Å = 0.1 nm) Detta mått används nu runtom i världen.
Ur Bra Böckers lexikon:
"...svensk fysiker, professor i Uppsala 1858-74, en av den spektroskopiska vetenskapens grundare. Han gjorde den principiellt viktiga iakttagelsen att en kropp bara absorberar ljus av de våglängder som den själv kan emittera. Han studerade solspektrum och fann väte i solatmosfären. 1868 publicerade han en atlas över solspektrum, som blev ett standardverk. Ångströmsenheten har uppkallats efter honom."
Anders Ångström var mångsidig, bland annat studerade han värmeledning och värmeteori samt jordmagnetism, men framför allt är han känd som en av grundarna av den spektroskopiska vetenskapen.
Ångström gjorde ingående studier av solens spektrum. När solljus går igenom ett glasprisma eller en regndroppe bryts ljuset. Eftersom de olika färgerna, som har olika våglängd, avböjs olika mycket delas ljuset upp. Resultatet blir ett kontinuerligt spektrum där man verkligen kan se alla regnbågens färger.
Det var i samband med dessa solmätningar som han introducerade Ångströmsenheten ÅE, en våglängdsenhet som används inom spektroskopi.
Anders Ångströms publikation "Recherches sur le spectre solaire" från 1868 räknas till de klassiska verken inom spektroskopi. Där redovisades detaljerade mätningar av mer än 1.000 spektrumlinjer.
Ångström studera även spektrum från norrskenet, "aurora borealis". Han utförde också jordmagnetiska mätningar runtom i Sverige, samt arbeten över värmeteorin och värmets fortplantning.
I Uppsala blev fysiken ett eget ämne när Samuel Klingenstierna var den förste som utnämndes till professor i fysik vid Uppsala universitet år 1750. Under de följande åren blev Uppsala universitet internationellt känt genom briljanta vetenskapsmäns insatser inom astronomi, termodynamik, hydrodynamik, optik, spektroskopi, mekanik etc.
Klingenstierna förbättrade teleskopet genom att konstruera en dubblettlins som korrigerade färgaberrationen, ett enligt Newton olösbart problem. Anders Celsius uppfann sin berömda hundragradiga termometerskala. Ett experimentellt tillvägagångssätt var nyckeln till nya upptäckter och det avgörande testet på nya teorier.
Ångströmlaboratoriet i Uppsala är uppkallat efter Anders Ångström och hans son, Knut Ångström, som också blev en framstående och internationellt känd fysiker.
Ur Kjell Sedigs bok "Swedish innovations":
"Anders Jonas Ångström... mapped out a complete exploration of natural magnetic conditions in Sweden and determined the inclination and intensity of magentic fields in a number of fields around the country. His program was a comprehensive one and the magnetic mapping of Sweden was not completed until 1934.
However, Ångströms chief interest lay neither in geophysics nor thermology, but rather in optics, a pursuit which he followed throughout his life.
Ångström carried out a much-appreciated pioneering feat, which has been the basis for the entire field of modern spectroanalysis. He analysed the basic elements of the sun, an in 1868 he published a map of the spectra of almost one hundred elements. Ångström was the first to measure weavelengths in absolute numbers. He introduced the basic unit of one ten millionth of a millimeter, which in 1905 was named the 'angstrom' in hos honor. (1Å = 0,1 nm.)"
 |
 |
