|
|
|
||||
|
Född: 1694, i Västmanland Samtida med: Fredrik I, Adolf Fredrik, Nyckelord: kemist, arsenik Död: 1768.
|
 |
Ur Sten Söderbergs "Stora svenskar", utgiven 1960:
"Det är ju så att svenskar idag står bokförda för upptäckten av ungefär en fjärdedel av de kända naturliga grundämnena."
En av de första svenskar som bidrog till detta var Georg Brandt. Det var han som upptäckte kobolt.
 Kobolt finns i varierande halter i jordskorpan och räknas till de essentiella spårmetallerna. För människan är kobolt essentiellt då det ingår i vitamin B12. Kobolt är en bräcklig, hård metall som i utseende påminner om järn och nickel. En viktig användning är som legeringsmetall i hårdmetall. Legeras den med järn, nickel och andra metaller till alnico blir magnetstyrkan mycket stor. Kobolt används som torkmedel i svart tryckfärg och kan därför ingå i pappersavfall. Fossila bränslen innehåller kobolt och kan därför spridas vid förbränning av dessa. Yrkesmässig exponering för kobolt sker främst vid framställning och bearbetning av hårdmetall. Metallen finns också som förorening i nickel och cement. Namnet härrör från grekiskans Kobald - troll, elak ande. |
Georg Brandt föddes 1694 i Västmanland. Tidigt skrevs han in vid Uppsala universitet, där han fick Gabriel Duhre som lärare. Brandt utgav också Duhres föreläsningar i matematik, vilket kom att bli en av Sveriges första läroböcker i algebra.
Söderberg:
"Det fanns på den tiden i Uppsala ett original, som hette Gabriel Duhre och som hade lärt matematik av den unge Pehr Elvius, den senare en slags svensk Abel som efter en lysande vetenskaplig karriär dog vid endast 39 års ålder."
Vid 20 års ålder fick Brandt anställning som kanslist vid Bergskollegium, där stannade han dock bara en kort tid. Med hjälp av ett stipendium kunde han resa till Holland för att fortsätta sina studier i kemi och läkarkonst. Som så många andra unga begåvningar från olika länder kom han till universitetet i Leyden, där han lyssnade på föreläsningar av Herman Boerhaaves.
Georg Brandt stannade utomlands i flera år, och vistades då även i Frankrike och Tyskland. Under denna tid, 1726, fick han sin doktorshatt.
Återkommen till Sverige kom han dock aldrig att verka som läkare. Under hela sitt yrkesverksamma liv ägnade han sig åt studium av metaller.
Söderberg:
"Han var i den meningen en ren vetenskapsman, att han alltid framlade enbart fakta, aldrig diskuterade deras tillämpning, ... Han höll sig undan alla konflikter, som eljest också förekom i rikligt mått i den lärda världen, och röjde aldrig några känslor."
"Han uppfann en metod att skilja koppar från järn och förbättrade smältprocessen vid Sahlberget, så att silvret kunde framställas med stor besparing av både kol och tid.
En i våra dagar diskuterad upptäckt av Brandt, som lång tid glömdes bort, var att guld under vissa förhållanden kan lösas i salpetersyra, eller skedvatten, som man då kallade det."
Georg Brandt invaldes i Vetenskapsakademin vid dess bildande 1739.
 |
 |