Olof
Rudbeck d.ä. ska ej blandas samman med Olof Rudbeck d.y. (1660-1740), som var hans
son.
Olof Rudbeck d.ä. levde
1630-1702. Hans far var biskopen i Västerås, Johannes
Rudbeckius (som grundade Rudbeckianska gymnasiet i Västerås
- det äldsta i Sverige).
Rudbecks främsta bedrift
var en medicinsk upptäckt: lymfan. Denna upptäckt gjorde han redan 1652,
vid 22 års ålder.
1648 hade Olof Rudbeck börjat
studera vid Uppsala universitet. Först utbildade han sig
till instrumentmakare, men intresserade sig också för
biologi och medicin. Vid dissekering av en kalv 1650 hittade
han mjölkliknande vätska i en gång i brösthålan
och ett slags kärl som förde vätska från
levern. Från kroppens perifera delar fördes vätskan
till halsvenen där bröstgången mynnar. Han förstod
att det var ett kärlsystem, som fanns även i människokroppen.
Delar av systemet var redan
känt genom italienaren Aselli och fransmannen Pequet men
Rudbeck kunde förklara hela systemets sammanhang och vätskans
rörelseriktning. Vid drottning Kristinas Uppsalabesök
våren 1952 genomförde Rudbeck en demonstration av
sin upptäckt för henne. Året därpå
sammanfattade han detta i en avhandlingen "Nova exercitatio
anatomica".
1653 reste Rudbeck till Leyden
i Holland för att studera vid dess universitet. Ville man
fördjupa sig inom medicinen vid den här tiden var det
nödvändigt att söka sig utomlands. De flesta av
Sveriges makthavare under 1600-talet studerade just i Leyden,
som var ett industriellt centrum och hade ett av de bästa
universiteten i Europa. Rudbeck fick med sig en reskassa på
800 riksdaler från drottning Kristina och 200 riksdaler
från Axel Oxenstierna. Hans verksamhet bedömdes tydligen
vara av stor nationell betydelse.
Rudbeck kom hem igen till Sverige
i juli 1654, då han fått höra att Kristina abdikerat
och att Axel Oxenstierna var sjuk.
Med sig från Holland
hade Olof Rudbeck en hel del växter och på universitetsområdet
i Uppsala anlade han 1655 den första botaniska trädgården
i Sverige, vilket banade väg för naturvetenskapens
framväxt i landet. Ingen annan trädgård i Europa,
med undantag av den i Paris, hade fler olika växtslag än
Rudbecks. Där fanns även tropiska växter. Projektet
resulterade i en katalog över de växter som odlades
i trädgården. Denna blev som en uppslagsbok för
de förlinneanska växtnamn som användes av Rudbeck
och hans samtid.
Under många år
arbetade Rudbeck också, tillsammans med sin son, på
ett botaniskt jätteverk "Campus Elysii"
som vid hans död omfattade flera tusen träsnittformar
med växtbilder. Avsikten var att där avbilda alla kända
växter i världen. Första boken, om grässlagen,
var redan tryckt, då den stora eldsvådan 1702 förstörde
hela upplagan utom tre exemplar.
1660 hade Olof Rudbeck blivit
ordinarie medicinprofessor vid Uppsala universitet. Han innehade
ämbetet till 1692, då han efterträddes av sin
son, Olof Rudbeck d.y. Han strävade efter ett universitet
som inte var så dominerat av prästutbildning, utan
mer inriktat på tillämpade och praktiska kunskaper.
Vetenskapen skulle inte vara hämmad av auktoriteter.
Rudbeck var en mångfacetterad
vetenskapsman. Förutom medicinare och botaniker var han
byggmästare, stadsplanerare, instrumentmakare, musiker,
astronom och historiker.
Under flera decennier ägnade
sig Rudbeck också åt ett - utifrån dagens horisont
- underligt verk "Atlantica". Platon hade tidigare
skrivit om sagoön Atlantis och Rudbeck menade att Sverige
var Atlantis, jordens äldsta konungarike, grundat kort efter
syndafloden. Huvudstaden som Platon skrivit om var, hävdade
Rudbeck, Gamla Uppsala. De grekiska gudarna var våra asar
även om de var krigare och härförare. Som bevis
för sin vision hänvisar Rudbeck till de antika författarnas
skrifter, de isländska sagorna och den svenska jorden, floder,
berg och sjöar. Atlantica passade för stormaktstiden.
Denna nationellt-romantiska historieskrivning gjorde Rudbeck
till en förgrundsfigur inom göticismen.
Stora delar av Uppsala ödelades
alltså i branden 1702. Rudbeck - över 70 år
fyllda - stod då på ett hustak och dirigerade folk
i släckningsarbetet. Detta räddade universitetsbiblioteket
undan lågorna, hans eget hus brann däremot upp. Direkt
efter branden satte han sig ner och ritade på en ny stadsplan.
Bara några månader
senare avled Olof Rudbeck, 72 år gammal.
OLOF
RUDBECK DEN YNGRE (1660-1740)
gick i faderns fotspår, och det var fadern som utverkade
av kung Karl XI att Rydbeck den yngre fick följa med på
1695 års expedition till Lappland. Kungen
hade själv besökt Torneå året innan, och
sett midnattssolen från kyrktornet där. Rudbeck d.y.
skulle resa för att "observera och afrijta ett och
annat, som kan lända til fäderneslandets lustre och
heder".
Olof Rudbeck d.y. planerade
att ge ut sin skildring av denna resa i ett bokverk om tolv band.
Endast den första delen, Nora Samoland , hann dock utkomma
innan den stora branden i Uppsala 1702 förstörde alla
Rudbecks manuskript.
Ur dagboken, publicerad i Svenska
Linnésällskapets årsskrift:
"Wad
eljest själva landet i Lule lappmark vidkommer, är
det träfflig bergaktigt och med höga fjäll överfullt,
så att när det ena fjället släpper, tager
det andra emot. Och synes deras höjd i Lule vida övergå
Torne lappmarks fjällen. Dock är det märkeligt
att alla fjällen hit norråt stiga mycket långslut
i anseende mot de bergen i Söderländerna, vilka, som
man av deras avritningar och beskrivningar i åtskilliga
reseböcker utmärkt kan se, stiga mycket tvärt
och spitzigt ända upp. Och kallas därför höga
bergen hos oss fjäll, av orsak att där oppå inga
trän eller örter växa, utan de är glatta
och bara såsom fjäll uppå en fisk."