Johan Carl Wilcke	Ljus från Sverige
Född: 1732, i Wismar Samtida med: Adolf Fredrik, Gustav III Nyckelord: experimentalfysiker Död: 1796.  Länkar:    Norrsken

Ur Sten Söderbergs bok "Stora svenskar":

"...Johan Carl Wilcke, 1732-96, en av de största experimentalfysiker Sverige har haft. När svenska jätteturbiner och kolossalgeneratorer snurrar i kraftverk världen runt och när det svirrar från världens mest högspända kraftlinor genom svenska nordanskogar, borde det vara Wilckes lov de sjöng. När vi läser att Sverige är ett av världens mest elektrifierade länder och vet att tusentals ungdomar om året utbildas till elektroingenjörer, så borde vi verkligen ofta lyfta på hatten för denne fåordige men desto mer mångsidige 1700-talsmästare. I stället är det så att varje skolbarn vet en del om Galvani och Volta och naturligtvis Franklin, men ingen vet vem Wilcke är.

Benjamin Franklin skickade honom sitt porträtt, Joseph Priestly skrev i slutet av 1700-talet och prisade hans storhet, och 1779 skrev Alessandro Volta i ett brev, att Wilcke visade honom vägen."

 

Johan Carl Wilcke föddes 1732, son till en präst. Han föddes i det i tysktalande Wismar, som då tillhörde då Sverige (formellt var så fallet ända till 1903, men 1803 hade staden pantsatts till Mecklenburg-Schwerin).

Som sjuåring kom Wilcke till Stockholm, genom att hans far fick arbete hos tyska församlingen i staden. Man ville att även Johan skulle ägna sig åt teologi, och som 17-åring kom han till Uppsala. Intresset var emellertid åt det naturvetenskapliga hållet, och han gick på föreläsningar i matematik, fysik och astronomi. En av lärarna var Samuel Klingenstierna.

Efter Uppsalatiden reste han utomlands för en period av sex år. Han studerade då i Rostock, Göttingen, Berlin och Greifswald. I Rostock vann han 1757 - vid 25 års ålder - doktorsgraden. Disputationen gällde elektricitet, "De Electricitatibus contrariis".

En bok som betytt mycket i det sammanhanget är Benjamin Franklins "New Experiments and Observations on Electricity", utkommen 1751, Wilcke översatte 1758 denna till tyska, med sin kommentar. Översättningen gjorde att denna bok blev känd i Europa.

Efter återkomsten till Stockholm fick Wilcke så småningom en professur i fysik. Han blev därigenom yrkesforskare, men fick leva under knappa ekonomiska omständigheter. Av det skälet vågade han gifta sig först 1777.

Johan Wilcke lämnade bidrag inom två fysikområden som på denna tid gjorde enorma framsteg: elektricitetslära och värmelära. Under denna period gjorde många sina upptäckter samtidigt på olika håll, oberoende av varandra.

"Stora svenskar", från 1960:

"Wilcke är en av de första som grundligen har utforskat värmets natur och infört begreppen latent och specifikt värme, han intresserade sig för norrskenet och kompassen och hydrografiska problem, i synnerhet konsten att loda och bygga hamnar, ..."

Wilcke observerade på 1770-talet att det fanns en koppling mellan jordens magnetfält och norrskenstrålarna

Han intresserade sig också för åskväder, tornados och cykloner. När 1784 en obemannad vätgasballong på fyra meters diameter sändes upp från Observatoriekullen i Stockholm hade man haft hjälp av Wilcke med tillverkningen.

Johan Wilckes ekonomiska förhållanden förbättrades efter att han 1784 blivit sekreterare för Vetenskapsakademin. Han efterträdde därvid Pehr Wargentin.

Johan Wilcke avled 1796, vid en ålder av 64 år.