Vad än Ulrica Messing må deklarera om hennes hjärtas förmåga att växa så finns det en gräns för hur många flyktingar Sverige kan hjälpa.

4. Den i särklass minst kostnadseffektiva modellen är vad Sverige nu satsar allra mest på: att ta emot flyktingar här och genast ge dem svensk standard. Med den modellen kostar det maximalt, per individ, samtidigt som det skapar svåra sociala problem i det svenska samhället.

3. Många debattörer har insett det uppenbara: om resurserna istället satsades på plats skulle vi för en given summa pengar kunna hjälpa mångfalt fler. Om flyktingarna stannade i närområdet skulle dessutom ett återvändande underlättas.

2. Än bättre vore förebyggande satsningar, för att motverka uppkomsten av flyktingströmmar. Orsakerna är ju uppenbara: krig och förtryck, fattigdom och miljökatastrofer. I princip är detta en bättre lösning - problemet är att det är "lättare sagt än gjort". Sveriges möjligheter är begränsade och det tar lång tid för satsningar att få effekt.

1. Än viktigare är dock ytterligare en nivå: motverkande av flyktingsituationer i Sverige.

Tecken finns redan på att - just genom den förda flyktingpolitiken! - det i Sverige skapas en sådan otrygghet och ett sådant förtryck, att människor behöver fly.

• Ett exempel är massflykten av svenskar från invandrartäta bostadsområden.

• Ett annat exempel är de unga gäng av gaturånare som tvingat enskilda familjer (av svenskar) att överge sina bostäder.

• Ett tredje exempel är mediauthängandet och förföljelsen av "nazister" och "rasister" i kombination med att dessa begrepp ges en så vid definition att ingen invandringskritiker går säker. På Handels kongress framfördes en uttrycklig ambition att tvinga "nazister" i exil.

FÖR ATT MOTVERKA uppkomsten av flyktingsituationer i Sverige behöver vi nu en paus i såväl flykting- som anhöriginvandring.