Uppfinningsrikedomen har varit stor bland Europas toppolitiker när det gäller att på ett diplomatiskt elegant sätt markera sitt avståndstagande från Österrikes nya regering. Man kan utebli från möten, man kan komma försent, man kan vägra att ta i hand, man kan se bister ut, man kan vända ryggen till när österrikare talar, man kan ta av sig hörlurarna, man kan titta i taket, osv. 1)

Ett land som varit särskilt pådrivande i aktionerna mot Österrike är Belgien - dvs Belgiens styrande partier. Nu visar det sig att dessa partier kan få betala ett högt pris för sitt modiga försvar av demokratiska principer. Väljarna går över till Vlaams Blok, som nu kan bli största parti i Flandern.

Detta får dock inte Laurette Onkelinx, belgisk arbetsmarknadsminister, att mattas i sin demokratiska offensiv. Hon har helt enkelt föreslagit ett förbud mot Vlaams Blok.

Så länge Vlaams Blok var litet kunde partiet tolereras, nu har det blivit för stort. I det läget måste åtgärder vidtagas. Uppenbarligen finns en övre gräns för hur stora vissa partier får bli. Man får förutsätta att den onkelinxska linjen inte gäller generellt. Förmodligen är det OK om hennes eget socialistparti skulle få både 40, 50 och 60% av rösterna 2).

De onkelinxska tankegångarna är särskilt intressanta ur svensk horisont. Här har ju - mot bakgrund av det sjunkande valdeltagandet - framförts tankar om införande av röstplikt. Varje röstberättigad skulle vara tvungen att gå till valurnan och välja ett parti 3), annars blir det böter eller fängelse.

Om vi kombinerar dessa två tankegångar, var hamnar vi då?

Jo, man måste välja ett parti, men det får inte vara vilket parti som helst. Röstplikten skulle uttryckligen gälla god-kända partier.

Som länge kunnat konstateras är ju skillnaderna mellan de sju partierna i den svenska riksdagen marginella. På principiellt viktiga punkter - om hållningen till svenskhet och identitet, nationalstat och lojalitet - är man överens. Inget av de sju vill således, för att ta ett exempel, kräva att nya svenska medborgare måste förstå svenska.

SKILJELINJEN går mellan å ena sidan dessa sju goda partier i riksdagen, å andra sidan de onda partier som finns utanför riksdagen.

Här skulle väl kunna ske en rationalisering! Företag fusioneras ständigt, kommuner har tidigare slagits samman och nu slås nationer samman. Varför inte slå ihop även partier? Som i fallet med dessa sju, med sin gemensamma värdegrund.

Resonemanget ovan skulle då kunna fullbordas. Röstplikt - för det enda rumsrena alternativet!

Valförfarandet skulle därvid kunna förenklas, ungefär som tidigare med förenklad självdeklarationen. Som röstberättigad får man hem ett förslag på partival. Ett kort med texten "Till riksdagen väljer jag Riksdagspartiet!" och en ruta där man får sätta ett kryss, för att sedan returnera kortet.

Eller - om man vill spara porton - kan krysset förutsättas ha satts i rutan. Den väljare som till äventyrs inte vill kryssa får höra av sig, och anmäla detta. 4)

1) Det har inte nämnts om det också ingår i arsenalen att gäspa och rapa, peta sig i näsan och släppa en fjärt, men det kanske man spar som en möjlighet för eventuell upptrappning.

2) Vilket dock inte lär bli aktuellt, av andra skäl.

3) Eller rösta blankt.

4) Detta sker i så fall på egen risk. Envar ska naturligtvis alltid ha rätten att tycka annorlunda, men måste då vara beredd att ta konsekvenserna.