Blågula FRÅGOR, nr 2/00:
Förenklat röstförfarande
Uppfinningsrikedomen har varit
stor bland Europas toppolitiker när det gäller att på ett
diplomatiskt elegant sätt markera sitt avståndstagande från
Österrikes nya regering. Man kan utebli från möten, man kan
komma försent, man kan vägra att ta i hand, man kan se bister ut,
man kan vända ryggen till när österrikare talar, man kan ta
av sig hörlurarna, man kan titta i taket, osv. 1)
Ett land som varit särskilt
pådrivande i aktionerna mot Österrike är Belgien - dvs Belgiens
styrande partier. Nu visar det sig att dessa partier kan få betala ett
högt pris för sitt modiga försvar av demokratiska principer.
Väljarna går över till Vlaams Blok, som nu kan bli största
parti i Flandern.
Detta får dock inte
Laurette Onkelinx, belgisk arbetsmarknadsminister, att mattas i sin demokratiska
offensiv. Hon har helt enkelt föreslagit ett förbud mot Vlaams Blok.
Så länge Vlaams
Blok var litet kunde partiet tolereras, nu har det blivit för stort.
I det läget måste åtgärder vidtagas. Uppenbarligen finns
en övre gräns för hur stora vissa partier får bli. Man
får förutsätta att den onkelinxska linjen inte gäller
generellt. Förmodligen är det OK om hennes eget socialistparti skulle
få både 40, 50 och 60% av rösterna 2).
De onkelinxska tankegångarna
är särskilt intressanta ur svensk horisont. Här har ju - mot
bakgrund av det sjunkande valdeltagandet - framförts tankar om införande
av röstplikt. Varje röstberättigad skulle vara tvungen att
gå till valurnan och välja ett parti 3), annars blir det böter eller fängelse.
Om vi kombinerar dessa
två tankegångar, var hamnar vi då?
Jo, man måste välja
ett parti, men det får inte vara vilket parti som helst. Röstplikten
skulle uttryckligen gälla god-kända partier.
Som länge kunnat konstateras
är ju skillnaderna mellan de sju partierna i den svenska riksdagen marginella.
På principiellt viktiga punkter - om hållningen till svenskhet
och identitet, nationalstat och lojalitet - är man överens. Inget
av de sju vill således, för att ta ett exempel, kräva att
nya svenska medborgare måste förstå svenska.
SKILJELINJEN går mellan
å ena sidan dessa sju goda partier i riksdagen, å andra sidan
de onda partier som finns utanför riksdagen.
Här skulle väl kunna
ske en rationalisering! Företag fusioneras ständigt, kommuner har
tidigare slagits samman och nu slås nationer samman. Varför inte
slå ihop även partier? Som i fallet
med dessa sju, med sin gemensamma värdegrund.
Resonemanget ovan skulle då
kunna fullbordas. Röstplikt - för det enda rumsrena alternativet!
Valförfarandet skulle
därvid kunna förenklas, ungefär som tidigare med förenklad
självdeklarationen. Som röstberättigad får man hem ett
förslag på partival. Ett kort med texten "Till riksdagen
väljer jag Riksdagspartiet!" och en ruta där
man får sätta ett kryss, för att sedan returnera kortet.
Eller - om man vill spara
porton - kan krysset förutsättas ha satts i rutan. Den väljare
som till äventyrs inte vill kryssa får höra av sig, och anmäla
detta. 4)
1) Det har inte nämnts om det också
ingår i arsenalen att gäspa och rapa, peta sig i näsan och
släppa en fjärt, men det kanske man spar som en möjlighet för
eventuell upptrappning.
2) Vilket dock inte lär bli aktuellt,
av andra skäl.
3) Eller rösta blankt.
4) Detta sker i så fall på
egen risk. Envar ska naturligtvis alltid ha rätten att tycka annorlunda,
men måste då vara beredd att ta konsekvenserna.


|