Här sitter jag på
tåget genom nordöstra Thailand, på väg upp mot den laotiska gränsen. Mina närmaste medpassagerare talar
varken svenska eller engelska, jag kan varken thai eller lao, men vi kommer
ändå utmärkt överens.
Genom att peka på min
karta ger jag svar på deras frågor om vart jag är på
väg, de kan klargöra vilken stad vi just kommit till, osv. Vid ett
tillfälle bjuds jag att smaka den mat man just köpt på tåget.
Det är något som
inte stämmer. Enligt Sveriges främsta expertis på området 1) tillhör
jag en organisation som är minst främlingsfientlig, jag borde ju
sitta här och hata. Men så känns det inte.
I själva verket är
nog detta en vanlig situation, när främlingar möts. Där
finns en ömsesidig sympati och respekt, hjälpsamheten är självklar.
Utan åthävor, som något grundläggande och naturligt.
Väl framme i Laos blev
detta än tydligare. Laotierna är mycket vänligt inställda.
Rör man sig som utlänning utmed en landsväg vinkar barnen och
det ropas från alla håll: "zabajdiij!" 2)
Nu kommer jag ju i uppenbart
fredliga avsikter 3), och som turist är jag ekonomiskt ingen belastning
för det laotiska samhället. Men gör ett tankeexperiment:
ANTAG ATT det på ganska
kort tid kommit en halv miljon svenskar till Laos. Inte som turister, utan
för att bo där permanent. Dessa svenskar utgjorde snart 10 procent
av landets befolkning.
En stor andel av dem lärde
sig aldrig laotiska och många klarade inte sin egen försörjning
- den förväntade de att få genom den laotiska staten. Vilket
de också fick, många svenskar fick t.o.m. mer än vad laotier
kunde få i bidrag.
Den laotiska skolan blev närmast
förlamad på orter med höga koncentrationer av svenskar. Många
av dem visade litet intresse av att lära sig, men utvecklade stor energi
för att ställa till bråk. För både lärare
och andra elever blev situationen svår. Laotiska elever sökte sig
till friskolor och lärare sökte sig till andra yrken. För att
motverka denna flykt tvingades den laotiska staten att drastiskt höja
lärarlönerna.
Svenskarna visade också
en markant överrepresentation i kriminalitet. Gäng av unga svenskar
drog omkring och satte skräck i laotsier - de rånades, misshandlades
och förnedrades.
Den politiska debatten i Laos
fick denna invandring av svenskar som en huvudfråga, den dominerade
i alla media. De personer som fick komma till tals var dock främst aggressiva
och kravfulla svenskar. Få laotier tilläts yttra sig i frågan
och en förutsättning var då att vederbörande ställde
sig positiv till den massiva svenskinvandringen. 4)
De många svenskar som
dominerade i media hade alla samma budskap. Kriminaliteten bland svenskar
hade inte med svenskarna att göra, det var en social fråga. Arbetslösheten
bland svenskar i Laos berodde enbart på diskriminering. Alla problem
berodde ytterst på laotierna och deras samhälle.
Därför drevs nya
lagar igenom, för att ge förtur åt svenskar på arbetsmarknaden.
Företag och andra institutioner måste upprätta "svenskhetsplaner",
för att se till att andelen svenskar på olika nivåer stod
i proportion till andelen svenskar av befolkningen i Laos. Särskilda
satsningar gjordes på svensktäta bostadsområden, skolor med
många svenskar fick extra resurser (och laotiska skolor fick mindre).
För att motverka kritik
från laotiser genomfördes en rad massiva kampanjer, där de
skuldbelades. De gjordes medansvariga för Hitlers politik mot judarna
i Tyskland på 1930-talet och kritik av svenskinvandringen jämställdes
med denna förintelsepolitik.
Laotierna fick klart för
sig att de nu måste lära sig att anpassa sig till svenskarna. Den
laotiska flaggan och nationalsången fick inte längre användas
i sammanhang där svenskar närvarade, eftersom dessa då kunde
tänkas ta anstöt. Statliga utredningar slog fast att sedan svenskarna
kommit hade laotierna inte längre någon gemensam historia.
Ja, så långt gick
det att man ifrågasatte själva existensen av laotier - det fanns
nämligen inte "vi och dom". Laotier fick inte känna någon
egen identitet, deras kultur förnekades. Allt var resultat av influenser
utifrån, alla laotier var ytterst invandrare, osv.
Skulle,
efter en sådan erfarenhet, laotierna fortsätta att vara lika vänliga
och öppna gentemot främlingar?
Jag betvivlar det. Visserligen
har de stått emot historiens värsta terrorbombning, men det här
skulle nog bli för mycket även för dem.
Runtom i Laos finns
denna typ av affischer. De varnar för de många bomber
som fortfarande finns ute i terrängen.
|
1)
Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson
2)
Var hälsad!
3)
Så har det inte alltid varit. Under Vietnamkriget släppte amerikanarna
mer bomber över Laos än vad som totalt släpptes över hela
världen under andra världskriget.
4)
Laotierna fick nu tillfälle att äta smörgåsbord och köttbullar,
de kunde också lyssna till fiol- och dragspelsmusik.
