"Med antikommunismen som drivkraft". Det skulle man också ha kunnat sätta som rubrik för denna artikel.

Johan Rinderheim är född 1963 och växte upp med en ensamstående mor som var sjuksköterska. Han arbetar nu som arkivarie, när han inte sitter på SD:s expedition. Johan ingår i partiledningen för Sverigedemokraterna och är kommunfullmäktigeledamot i Haninge.

Vid 14 års ålder blev Johan Rinderheim något av en politisk rebell i sin högstadieskola. Bakgrunden var " rejält rabiata lärare" på högstadiet som var "68-vänster". Mot dessa ville Johan distansera sig så långt som möjligt. Således satte han på sig en moderatknapp:

JR: - Jag visste väl inte så noga vad moderaterna stod för, men för mig räckte det med att dom var mot kommunismen.

De första organisationer som Johan gick med i var Svenska FN-förbundet och Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök. 1987 kom han i kontakt med personer i Sverigepartiet.

Efter att Sverigepartiet sprack var Johan Rinderheim en av initiativtagarna till Sverigedemokraterna. Det var han som lade fram den första skissen till handlingsprogram när partiet bildades 1988.

BgF: - Men du kroknade, och lämnade SD inom mindre än ett år. Vad berodde det på?

- Partiet bestod på den tiden till stor del av ungdomar, som drog åt många olika håll. Verksamheten var till stor del inriktad på demonstrationer, som man inte riktigt hade kompetens att hantera. De kunde sluta i litet hursomhelst, i ganska röriga gatuscener. Redan från första stund mobiliserade ju olika extremvänstersekter allt vad dom hade, för att förstöra.

- Med våld?

- Ja. Åtminstone en gång såg jag själv hur deras gatuhuliganer rusade fram och slog sverigepartister blodiga.

- Och det var inte mycket i media om detta?

- Nej, det stod som vanligt, "rasist-bråk" och liknande. Som läsare fick man intrycket av att det handlade om två lika goda kålsupare.

Johan fick här igenom sin vilja: det blev ett demonstrationsstopp från SD:s sida. Därutöver såg han behovet av "långsiktiga strategier över vad man vill uppnå".

- I början var man väldigt inriktad på att bilda många kommunföreningar. Istället för att satsa på kommunföreningar med motiverade och duktiga personer. Principen blev "först till kvarn får först mala".

- Man tar reda på litet basfakta om den person som vill starta en förening, men folk kan ju vara olämpliga av flera skäl. De kan vara osociala som individer, de kan ha något brottsligt förflutet, de kan ha idémässiga låsningar. De kan ha några käpphästar som de vill driva, och använda partiet som plattform.

- Så kan man inte bygga en organisation. Man måste ha bättre koll på vilka som företräder partiet.

Johan Rinderheim kände snart ett behov av att dra sig tillbaka, för att fortbilda sig. Bakom detta fanns också en trötthet genom den politiska snålblåsten och kanonaden av anklagelser, om "rasism", "nazism" osv. Han lämnade således Sverige-demokraterna, redan 1988, och började läsa samhällsvetenskapliga ämnen på Uppsala Universitet. Han startade där utgivningen av studenttidningen "Virtus".

1997 beslöt Johan att gå tillbaka till Sverigedemokraterna. En anledning var att det börjat röra på sig inom Stockholmsregionen. Framförallt i Haninge hade SD fått in nya personer, som var drivande och hade nya idéer.

Johan beskriver gärna situationen i positiva termer:

- Jag tycker vi har åstadkommit mycket. 1997 låg Stockholm för fäfot, det fanns inte mycket SD-aktiviteter. Nu är Stockholm den mest aktivistiska regionen för Sverigedemokraterna.

Vad Johan här syftar på är täta flygbladsutdelningar, med många deltagare, flygblad som nått många medborgare. Som ett resultat av detta har SD lyckats ta två kommunfullmäktigemandat i Haninge.

- Samtidigt kan man ju säga att Sverige befinner sig i en extrem situation, det har verkligen gått illa med landet. Det finns sju partier i riksdagen, som alla i stort sett företräder samma politik, de är samtliga antinationella. Det borde finnas ett oerhört sug efter ett alternativ, och det gör det väl också. Ändå lyckas inte SD bättre! Är inte det något att förundra sig över?

- Men det beror på flera saker. Under de senaste åren har det dykt upp flera konkurrerande rörelser. Ny Demokrati, Det nya partiet och pensionärspartierna. Det har splittrat. Mass-media spelar naturligtvis också en roll.

- Finns det inga brister också hos er själva?

- Bristerna i organisatorisk kompetens, i början, var uppenbara. Liksom att vi inte förmått försvara oss juridiskt. SD har blivit ganska ordentligt misshandlade i olika rättsliga sammanhang. Det bromsar också en rörelses framväxt.

- Ni har inga programatiska brister?

- Jag tror inte det. Det har inte förekommit några ideologiska svängningar.

 

- Intern debatt och kritik - ses det som värdefullt inom SD? Är det något som förekommer inom SD?

Som Johan upplever det har man en mycket fri debatt inom SD:

- Vi har ofta haft intensiva debatter. Om stora frågor, som dödsstraff, kärnkraft, aborter. Vi har kommit fram till bra kompromisser under värdiga former.

- Sverigedemokraterna har ganska nära kontakter med Le Pen i Frankrike. Är det klokt?

- Vi har haft kontakter med Front National ända sedan 1988. Då var jag själv nere på en konferens i Strasbourg. I valrörelsen -98 fick vi ekonomiskt stöd genom att fronten bekostade upptryckningen av 200.000 valfoldrar åt oss.

- Vårt svenska kommunistparti var ju en gång Moskvastyrt. Man kan säga att SD på motsvarande sätt idag är Parisstyrt?

- Nej, stödet har varit förbehållslöst, utan krav på motprestation.

- Front National har ändå påverkat er programatiskt?

- Inte annat än indirekt. Jag själv och andra har läst en del av deras böcker och skrifter. Det kan väl hända att man då tar intryck, om man läser något som är bra.

- Sverige och Frankrike är olika länder, med olika förutsättningar. Det går inte att bedriva samma politik.

- Men det finns väl också sådant som förenar er och fronten, sådant ni har gemensamt?

- Ja. Själva ansatsen, hur man ser på historien, betydelsen av traditioner och nationell identitet. Nationalstaten har kommit för att stanna.

- Front National har anklagats för att vara fascistisk.

- Det har snarast varit fråga om en blandning av konservatism och nyliberalism. Nyliberalismen har man tonat ned nu.

- Vad är det för fel på fascismen, enligt din mening?

- Den är ju principiellt antidemokratisk. Sedan förespråkar den ett korporativt samhällssystem. Sedan frångick fascismen i praktiken sitt eget budskap, genom att så stor makt koncentrerades hos ett fåtal personer. Man fick en värdenihilistisk ledning, som förtrampade värden om medborgerlig frihet och rättsstat.

Här kan inskjutas att Sverigedemokraternas kommunfullmäktigeledamot i Trollhättan, Mats Spjut, blev nedsparkad och misshandlad av nazister i juni 2000. Hur SD än anklagas i media för att vara nazistiskt så uppfattas SD:arna inte på det viset av de verkliga nazisterna.

 

---

- SD fick 20.000 röster i det senaste riksdagssvalet. Hur tolkar ni det? Var det i första hand röster på SD eller i första hand proteströster, mot de etablerade partierna?

- Jag tror att det är ganska medvetna väljare vi har, eftersom vi fortfarande är så litet.

Johan för här ett resonemang om att det i själva verket kan vara många fler som egentligen skulle önskat rösta på Sverigedemokraterna men som avstått, eftersom de inte räknade med att partiet skulle klara 4%-spärren och att rösten då kunde ses som bortkastad.

- Menar du att samtliga dessa 20.000 uppfattar SD som ett regeringsalternativ?

- Undantag finns väl, men till stora delar så är det folk som har tänkt efter en hel del, tror jag.

- Och du själv ser SD som ett regeringsalternativ? Fick ni 50% av rösterna så skulle ni klara av att styra Sverige?

- Det är vi nog inte mogna för ännu. Ett parti måste växa i rimlig takt.

- Redan att passera 4%-spärren skulle betyda att SD i ett svep fick 20 riksdagsplatser. Skulle ni ha folk att besätta de mandaten?

- Ja, det har vi.

- Nu har ni kommit in i några kommuner, bland annat i Haninge, där du själv sitter. Hur har ni förvaltat den makten?

- I de flesta fall har man blockerat SD från att ha något reellt inflytande. Inte i någon kommun där vi har mandat finns SD med i några styrelser eller nämnder.

I Haninge har SD ändå lagt ett eget budgetförslag.

- Om ni fick igenom er budget, hur skulle kommuninvånarna märka det?

- Skulle det fortfarande vara samma riksdagssammansättning så finns det tyvärr fortfarande inte så stora påverkansmöjligheter.

- Varför då?

- Det är många områden i den kommunala verksamheten som är speciallagsreglerade, som man alltså måste uppfylla enligt lag.

Vad SD framförallt vill banta i Haninge är kultur- och fritidsverksamheten. Samtidigt vill man förstärka skolan.

Invandringspolitiken avgörs ju på riksnivå, men kommunalt ser Johan möjligheten att vägra skriva nya avtal med Invandrarverket och att motsätta sig moskébyggen.

EN SLUTSATS blir alltså att det inte räcker med positioner kommunalt. Också sammansättningen av den svenska riksdagen måste förändras.

Men hur skulle Sverigedemokraterna kunna ta sig in där? Hur ska SD klara 4%-spärren, när man i det senaste valet inte nådde ens 1% av rösterna?

SD har media emot sig och har slutat hålla torgmöten. Hur då nå ut med ett budskap? Hur vinna förtroende?

- Hur ska SD få genomslag? Ni har uppenbarligen inte lyckats särskilt väl hittills!

- Det har vi nog. Jämfört med var vi stod för ett år sedan har vi vuxit dramatiskt. Jämfört med starten har vi också gjort enorma framsteg.

- Men jämfört med behovet?

- Jämfört med behovet ligger vi fortfarande efter. Men vi tror att organisationer är något som mognar fram. Det behövs en viss barnaålder, där man gör sina misstag, som man sedan drar nytta av.

 

---

Johan Rinderheim låter alltså optimistisk. Han framhåller SD:s flygbladsutdelningar, som blivit möjliga genom medlemstillströmningen på sistone.

- Publiciteten kring Rissnevåldtäkten har betytt en hel del. Stämmer det?

- Ja, för många verkar det ha varit droppen som fick bägaren att rinna över.

- Hur får ni in dessa ungdomar i verksamheten?

- Det är inte bara ungdomar, utan även föräldrar som är oroliga för sina barns framtid. Alla kan vara med på stora flygbladsutdelningar, men vi har även många andra uppgifter som det behövs folk till. Så att sysselsätta nya medlemmar är inte något problem.

- Har ni problem med medlemsmässig genomströmning?

- Under de första åren då en stor del av medlemskåren utgjordes av ungdomar var det ett problem, men idag ligger genomsnittsåldern högre, vilket ger en mer stabil medlemskår.

- En stabil organisation är det enda som kan förändra förhållandena i Sverige. En folkrörelse måste växa fram, men det tar viss tid.

- Bygger ni ut organisationen i fler kommuner?

- Ja, men vi har ganska höga krav på personer som ska starta upp kommunföreningar. De måste kunna visa upp vad de vill göra, visa upp någon form av kommunalpolitiskt handlingsprogram.

- Och de får inte vara dömda för brott?

- Det är klart önskvärt att personer är helt prickfria, men det finns ju olika grader på det också. Har man blivit dömd för fortkörning för flera år sedan, så...

- I hur många kommuner finns ni nu?

- Jag tror det är i ett 30-tal kommuner vi har föreningar, men aktiva medlemmar har vi över hela landet.

- Det finns cirka 280 kommuner, så ni har en bit kvar att gå.

- Jo.

- Om man ser på länder som Norge, Danmark, Österrike... De partier som där har lyckats är knappast några broderpartier till SD. Vad ni har som broderpartier i Danmark och Norge är ju några smågrupper. Eller hur?

- Det är en definitionsfråga. Vi tror inte på några universella politiska lösningar, varje land har sina speciela behov. Vi tror att SD:s politik är anpassad för svenska folkets behov.

- Antag att SD fick makt. Hur skulle ni förvalta den? Skulle det leda till att ni började förtrycka andra?

- Absolut inte!

- Men bär inte de som lett Sverige in i denna situation av mångetnicitet och konflikter, maffiakriminalitet och nästintill olösliga problem ett tungt ansvar? Kan inte rentav tala om ett landsförräderi? Bör inte dessa personer ställas till svars för vad de gjort?

- I och för sig, men det är en hävdvunnen princip att inte använda retroaktiv lagstiftning. Däremot skulle vi kunna upprätta en Sanningskommission, som man har haft i Sydafrika. Men att vi juridiskt skulle kunna bestraffa folk har jag svårt att se.

- Men det finns väl ett behov av en slags mental läkningsprocess. Man har ju skapat så mycket frustration... det finns ett behov av att de ansvariga träder fram och ber om förlåtelse?

- Jo. Men det är möjligt att de som burit ansvar också kommer att göra den typen av framträdanden.

- Den här frågan är ju direkt eldfängd. Här utsätts svenska ungdomar i stor omfattning för gaturån och grova övergrepp, som väcker väldigt negativa känslor, för att inte säga ett glödande hat hos många. Om SD vinner framgångar så lär det ske i ett sammanhang där mycket av detta hat puttrar, glöder och väller fram. Hur ska ni hantera det?

- Att människor kommer att ta ut hämnd på enskilda politiker kanske inte är helt möjligt att undvika, men det är å andra sidan inget man ska uppmuntra. Vi är för en rättsstat.

- Trots de våldsamma anklagelser som riktas mot er för att vara fascister osv skulle ni i själva verket vara en återhållande kraft i en sådan situation?

- Ja. Fick folk fullt klart för sig vad de nu styrande politikerna ställt till med, då skulle folkets vrede vara betydligt mer brutal än vad ett eventuellt regeringsinnehav från vår sida skulle vara.

- Ni skulle kunna få en situation att hantera, så det inte går över styr?

- Javisst.

- Är Sverigedemokraterna invandrarfientliga?

- Vi är inte fientliga mot någon. Vi är fientliga mot den förda invandringspolitiken. Den är inte iscensatt av invandrare.

- Men enskilda invandrare skulle drabbas, om SD:s program för återvandring genomfördes?

- Det handlar om ett politiskt problem som inte har någon enkel lösning. Hur man än tar itu med den här frågan så kommer några i kläm.

- Vilka måste återvandra? Är 1970 en tidsgräns?

- Det kan man säga, för det var ju därefter som massinvandringen satte igång.

- De som kommit till Sverige efter 1970 ska återvända?

- Det har aldrig varit en kategoriskt ståndpunkt. Varje enskilt fall skulle prövas för sig, utifrån vilket skyddsbehov man har, om man har rötter kvar i sitt hemland och hur länge man vistats i Sverige.

Denna ståndpunkt har nu modifierats, så att det handlar om tre kategorier som bör återvandra:

Människor som begått brott i Sverige.

Människor som fått PUT på falska grunder, som givit oriktiga uppgifter om sin identitet.

Människor som vare sig kan eller vill på något sätt assimilera sig i det svenska samhället.

De senare skulle "ha som sitt bästa alternativ att återetablera sig i sitt fosterland".

- Åtminstone beträffande personer som begått grova brott och inte har svenska medborgarskap bör väl saken vara helt klar?

- Naturligtvis. De ska utvisas.

- I övrigt ska det inte vara tvång?

- Det beror något på situationen. Skulle det gå så illa att vi får en Jugoslavienliknande situation med stora gängsstrider mellan etniska grupper, då kanske man inte kan fråga snällt om vissa grupper har möjlighet att återvända.

Redan innan det gått så långt kan Johan Rinderheim tänka sig ett högre återflyttningsbidrag.

- Då gäller det att de inte kan komma tillbaks igen, med ny identitet, för att hösta in nya bidrag!

- Absolut. Det måste kombineras med en effektiv gränskontroll.

- Vad gäller utvisning är det möjligt beträffande personer som inte har svenskt medborgarskap, men hur göra med andra?

- Beträffande sådana som har uppgivit falsk identitet ser vi det som att de inte är medborgare. Lättvindigt och felaktigt utfärdade medborgar-skap är ett stort problem i sammanhanget.

- Problemet med gängledarna är ju att de i de flesta fall är födda i Sverige.

- Där får man ju se vilket rättsligt utrymme det finns. Vi har inte som avsikt ... i första hand att bryta mot internationell folkrätt och liknande.

- Men i ett nödläge är ni inte främmande för det?

- I en kritisk situation måste man ändå sätta säkerheten i det egna landet främst.

- Men vart skulle de utvisas, om de är födda i Sverige och är svenska medborgare?

- De har ändå en nationalitet. Turkar, kurder och gambianer blir inte svenskar bara för att de föds i Sverige.

Grundprincipen ska vara att invandrare ska antingen assimilera sig eller återvandra.

- De som ska stanna, ska bli som vi?

- Ja, vi vill ju att Sverige ska förbli svenskt. Det betyder att väljer man att flytta hit måste man också acceptera att leva efter svenska förhållanden, svensk lagstiftning och svenska seder.

- Men man får lyssna på egen musik, äta egen mat?

- Självklart.

- Men...?

- Det är inte acceptabelt att man halalslaktar får hemma på tomten.

- Eller könsstympar sina döttrar?

- Nej, det går över gränsen för det acceptabla.

Vilka regler anser Sverigedemokrat-erna ska gälla för beviljande av svenska medborgarskap? Johan:

- Vi vill skärpa kraven. Det ska ses som ett privilegium, inte som ett medlemskort i en frimärksklubb vilkensomhelst. Det berättigar till en hel del rättigheter, men de förpliktigar också till en rad skyldigheter. Det ska vara som en inträdesbiljett till en nationell gemenskap. Då bör man ställa rätt stora krav på den som ska kvalificera sig för ett sådant medborgarskap.

- Man bör kunna förstå och göra sig förstådd på svenska?

- Ja, man ska dessutom känna till hur det svenska samhället fungerar. Man bör också kunna visa att man inte kommer att ligga samhället till last.

- Reglerna för andra nordbor ska vara oförändrade, men i övrigt ska svenskt medborgarskap kunna förvärvas först efter tio år.

- Hur ser ni på dubbla medborgarskap?

- Det är vi skeptiska till, i synnerhet när detr gäller EU. Då ger det ju dubbel rösträtt.

En annan fråga är anhöriginvandringen. Hur vill Sverigedemokraterna reglera den? Johan:

- Vi tycker att familjeåterförening är en angelägen fråga. Vårt parti tror på en stark familjegemenskap.

- Men vår utgångspunkt är att om en person har flyttat till Sverige och han har 57 familjemedlemmar kvar i till exempel Turkiet eller Somalia så är den rimligaste lösningen att istället för att man tar hit de 57 släktingarna så hjälper man den här personen att återförenas med sina släktingar i sitt eget hemland.

Men om en svensk/svenska varit utomlands och träffat en partner måste de naturligtvis kunna gifta sig och båda bo i Sverige. Någon enkel lösning för att komma tillrätta med skenäktenskap kan Johan inte ange.

- Nativiteten i Sverige har sjunkit under de senaste åren. Ser Sverigedemokraterna detta som ett problem?

- Ja. Om man ser ett värde med ett folk med gemensamma rötter...

- Men det är ju mycket människor som nu tar sig över Gibraltar sund norrut. Kan vi inte fylla på med invandrare?

- Då blir inte Sverige kvar. Skulle man deportera alla svenskar till Sibirien och flytta hit fem miljoner ryssar, ...även om de skulle tälja dalahästar och ringa i kyrkklockor till mässor så skulle man inte längre kunnat prata om Sverige.

- Sverige är en syntes av både folk och kultur och natur.

- Man får väl förutsätta att ryssarna skulle lära sig svenska?

- Frågan är varför de skulle göra det.

- Det handlar inte bara om att en viss mängd människor ska finnas i Sverige, det handlar inte bara om att våra pensioner ska säkras och att vi ska bli omhändertagna när vi blir gamla. Det finns också en annan aspekt?

- Javisst. Nationen är ju en utvidgad familjegemenskap, som man föds i.

- När är man svensk?

- Då man uppfattas av andra svenskar som svensk.

- Vad är det som gör att man uppfattas av andra som svensk?

- Det är svårt att sätta fingret på, det är en helhetsuppfattning. Ungefär som man inte kan sätta en kvantitativ gräns för när himlen är molnfri. I de flesta fall är helt oproblematiskt, det är gränsfallen som kan vara svåra.

- Språket verkar ju vara viktigt.

- Ja. Så är det i de flesta länder att klarar man inte språket uppfattas man inte som tillhörande den egna befolk-ningen.

- Redan den minsta accent signalerar ju.

- Visst, så fungerar det.

- Men det är möjligt för en invandrare att bli svensk?

- Ja, men det är svårare för vissa än för andra. Vissa folk är mer lika oss svenskar, andra är mer olika. Naturligtvis är det lättare för en dansk eller tyska att bli uppfattad som svensk än för kongoles eller japan. Precis som det skulle vara svårt för mig att flytta till Kina och bli uppfattad som kines!

- Magnus Karaveli har pläderat för en "inkluderande nationalism". Är det något du kan ansluta dig till?

- Nej, därför att nationalism handar ändå ytterst om ett gemensamt ursprung. Man kan inte göra människor till svenskar genom att påstå att de är svenskar. Under lång tid framöver kommer det att finnas människor som både av sig själva och omgivningen uppfattas som turkar, gambianer och så vidare.

- Vad Karaveli menar är kanske att vi ska göra bästa möjliga av situationen. Både såtillvida att vi svenskar inte diskriminerar eller skapar svårigheter och såtillvida att det ställs krav på invandrare att bjuda till.

- Det är helt klart, men när det gäller människor som är färska i Sverige måste det vara de som anpassar sig till våra svenska villkor. Det är ändå de som gjort valet att flytta till Sverige. Klarar man inte av den anpassningen är det fråga om det var ett klokt beslut att överhuvudtaget flytta hit.

- Som jag uppfattat Karaveli står han för en nationalism mer lik den amerikanska, att man inte svär trohet mot sitt folk, utan mot konstitutionen. Det är ju helt oacceptabelt, eftersom konstitutionen är någonting som förändras. Vi har inte samma grundlag idag som vi hade för hundra år sedan.

- Det är vettlöst att skapa sin identitet och sin lojalitet kring något som är statt i ständig förvandling. Svenska folket är en mer oföränderlig storhet. Ända fram till helt nyligen har vi haft en jämförelsevis liten invandring till Sverige.

- Men vad är skillnaden konkret? Den praktiska innebörden av att svära sin trohet till det ena eller det andra... i båda fallen måste det väl handla om att man gör rätt för sig. Man försöker försörja sig själv, man följer lagar, man gör inte andra illa, och så vidare.

- Nej, men har man en tillhörighet till folket så är detta en starkare gemenskapsfaktor.

- Många debattörer har hävdat att själva folkhemsidén är omöjlig i ett mångkulturellt samhälle. Välfärdsstaten förutsätter att man har en enhetlig befolkning. Har man en etniskt splittrad nation av typ USA, då kan man aldrig få den solidariteten som krävs människor emellan.

- Men är det inte redan kört för oss? Har inte också Sverige nu blivit ett "mångkulturellt" samhälle?

- Det är en trend som går att vända. Sverigedemokraterna vill minska invandringen och öka utvandringen.

 

---

- Sverigedemokraterna har anklagats för att vare ett enfrågeparti. Är ni det?

- De frågor som vi vunnit flest anhängare på är ju sådant som gäller brottslighet, invandring och demokrati. Men därmed inte sagt att vi inte driver också andra frågor, till exempel miljöfrågor.

- Så ni driver även annat än invandring?

- Ja, det finns till och med människor som anslutit sig till partiet av helt andra skäl. I mitt eget fall var det en reaktion på denna 70-talskommunism och hämningslösa internationalism, ett nationellt ställningstagande.

- Sverigedemokraterna utger sig för att vara ett "mittenparti", som står varken till höger eller vänster. Är det verkligen möjligt att inte stå vare sig här eller där i politiken?

- Det beror på hur man definierar höger och vänster. Den moderna tolkningen har blivit vilket förhållningssätt man har till de fria marknadskrafterna och planhushållning. Där vill vi ha en bland-ekonomi, och plocka russinen ur kakan.

- Både privat och statligt ägande av företag?

- Ja.

- Och reglering av marknaden?

- Ja.

- Kan man säga att Sverigedemokraterna är motståndare till nyliberalismen?

- Den skapar ett hårt samhällsklimat, där den som inte lyckas får skylla sig själv. Men skapar man orättvisor så uppstår det klassmotsättningar. På sikt leder nyliberalismen till någon form av folkresning.

- De fria kapitalrörelserna skapar en utpressningssituation, där lönerna kan pressas och välfärden monteras ned?

- Jo, så är det. Men inget land kan på egen hand återreglera och trycka tillbaka anden i flaskan, det krävs att flera länder gör det samtidigt.

- Det ju en ideologi bakom frihandeln, att varje land ska göra vad det är bäst på.

- Naturligtvis är det mer ekonomiskt fördelaktigt att man odlar bananer i Afrika än att man försöker göra det i Mälardalen. Det finns komparativa fördelar. Men vi ställer oss skeptiska till en helt fri marknad beträffande livsmedel.

- Det måste finnas en grad av nationell självförsörjning?

- Ja, i självförsörjningen ligger ett egenvärde.

- Ska det gälla även energin?

- Vi är alldeles för beroende. Å andra sidan finns det inga bra alternativ, som är konkurrenskraftiga.

- Bilismen ska minskas?

- Det är i och för sig en tanke, men det är nog inte politiskt gångbart.

- SD är inte ett bilismfientligt parti?

- Nej, men i storstädernas stadskärnor vill vi minska biltrafiken.

- SD är ett miljöparti?

- Ja, miljöfrågor har vi alltid satt högt upp på dagordningen. Kärnkraftsfrågan fanns med redan från början.

- Det finns ju ett parti i riksdagen, som kallar sig "Miljöpartiet". Betyder det att SD står nära det partiet?

- Vi tog faktiskt mycket intryck av Miljöpartiet vid vår tillblivelse. Vi kopierade delar av deras organisationsstruktur, med två talesmän. Men det fungerade aldrig så bra.

- SD är också EU-kritiskt, precis som Miljöpartiet. Men anser SD att Sverige ska lämna EU nu, fastän vi gått med?

- Nej, vi vill som första preferens ha en avveckling av de överstatliga funktionerna inom EU. Vi vill ha ett Europasamarbete som är lösare.

- Om vi inte kan få med oss andra starka rörelser i Europa på en sådan idé, då ska Sverige lämna EU.

- EU skulle också betyda ett försvarssamarbete. Om det inte blir av kanske Sverige istället bör gå med i NATO?

- Nej, NATO är ju inte en försvars-allians. Det är en intresseallians, som bedriver angreppskrig. Sverigedemokraterna vill istället ha ett stärkt svenskt försvar.

- Det är också en oroande konsekvens av nedrustningen av det svenska försvaret. Om den fortsätter kommer till slut inte att återstå något annat alternativ än att gå med i NATO. Frågan är om inte det är själva planen.

Då skulle det inte längre bli fråga om bara ett försvar av svenskt terriorium, det kan lika gärna bli fråga om att deltaga i angrepp på andra länder. Johan ser också en annan möjlig uppgift skymta:

- "Vi försvarar mångfalden" stod det på en affisch från flygvapnet, så var det några piloter av olika etniciteter. Kanske har man tänkt banta ned försvaret så att det bara är tillräckligt skydd mot folkresningar mot multikultistaten.

Åter till tråden om ekonomisk och social politik. Sverigedemokraterna vill, förklarar Johan, ha ett folkhem.

- Det låter som en vänsterståndpunkt, att ni står på folket sida.

- Å andra sidan var den som först lanserade begreppet Rudolf Kjellen, socialkonservativ statsvetarpro-fessor. Per-Albin lånade begreppet från honom. Kjellens gamla folkhem låg åt det agrarromantiska hållet, Per-Albins var mer präglat av social ingenjörskonst.

- Vårt folkhemsideal har tagit de positiva sidorna hos båda dessa folkhemsvisioner. Sedan hoppas vi kunna tillföra något själva, för vi har ju sett bristerna hos det socialdemokratiska folkhemmet.

- Och vad är det?

- Hur folk har lärt sig att ensidigt ropa efter sina rättigheter, men att man glömt bort att det måste balanseras med skyldigheter.

- Vad betyder det konkret? Sänkta socialbidrag?

- Det kan betyda att man ställer krav på en motprestation, att men utför någon arbetsuppgift för det allmänna, om man inte är handikappad på något sätt.

- Är SD ett skattesänkarparti?

- Det kan man inte säga. Vill först och främst slå vakt om en välfärdsstat, som garanterar människor en ordentlig bastrygghet. Det måste få kosta vad det kostar, helt enkelt.

- Vi ser för den skull inget egenvärde i höga skatter, vi är ett pragmatiskt parti.

- Vill SD ta bort fastighetsskatten?

- Där har vi inte tagit någon ståndpunkt.

- Hur vill SD bekämpa arbetslösheten?

- I någon mån påverkas ju arbetslösheten till det bättre av en mer restriktiv invandringspolitik, men det löser ju inte de strukturella problemen.

- Vi tror på en satsning på småföretagen. De har inte, som de stora jättarna, en tendens att flytta sina huvudkontor till Bryssel, de flyttar inte sin verksamhet till länder i tredje världen. De är stationära i landet, och kanske även sin egen kommun.

- Småföretag kan också snabbare känna av efterfrågeförändringar på marknaden än vad storföretag kan.

- Inom jordbruket är småskalighet bra också därför att produktionen kommer närmare konsumenten, det kan bli kortare leveranssträckor och färskare mat, med mindre gifter och kemikalier.

- Men kan små företag klara sig konkurrensen med stora? Har inte stora företag en konkurrensfördel?

- Det har dom. Småföretag kan man inte satsa på i varje verksamhet. Men man ska inte gynna storföretagen som som skett i Sverige under de senaste 60 åren, ända sedan Saltsjöbadsavtalet.

- Risken för att företag flyttar utomlands, är inte det ett argument för statliga företag? De flyttar väl inte utomlands?

- Men statliga företag är mer okänsliga för efterfrågan och vanligt folks behov. Det kan leda till att man producerar en massa varor som sedan inte går att sälja. Då får man ett resursslöseri.

- "Löntagarfonder" är ett ord som blivit oerhört negativt värdeladdat. Tillhör du dem som går i taket när du hör det ordet?

- Nej, det beror på. Ska det vara ett sätt för facket att stegvis ta över produktionsmedlen är det inte bra. Ser man det som ett sätt öka de anställdas inflytande över sina arbetsplatser är det bra. Sverigedemokraterna förordar ett mer spritt ägande, där de anställda har aktier i sina företag.

- Det finns mycket pengar i pensionsfonder. Skulle inte det kunna vara ett maktinstrument, för att förhindra utförsäljningar?

- Å andra sidan verkar det som att om intresseorganisationer blir aktieägare så resonerar man lika cyniskt som andra aktörer på marknaden.

- När det gäller att känna ett nationellt ansvar, för sina landsmäns väl och ve, kan ett sätt vara att skicka icke-ekonomiska belöningar till medborgare som har gjort landet stora tjänster. Förr i världen hade vi kungliga riddarordnar.

- Med den typen av belöningar kan man visa att så gör man inte, man säljer inte ut sin produktion och gör massor av sina landsmän arbetslösa. Då stängs alla dörrar för den här typen av utmärkelser.

- Så fungerar det, vad jag förstår, fortfarande i Japan. I samhället finns en mycket negativ inställning till antijapansk ekonomisk verksamhet.

I Sverige har vi, som Johan ser det, fått en nyliberal inställning att bara man har pengar är man okej. Då spelar det ingen roll hur man har tjänat dom.
Istället bör det, menar han, vara den som har arbetat hårt eller gjort något bra som får aktning.

- Ekonomi och moral går in i varandra?

- Ja. Pengarna får inte vara vad som styr.

 

---

- Ni vill satsa mer på skolan. Betyder det att ni ser skolan problem i första hand som en resursfråga?

- Det är nog främst ett strukturell problem. På många skolor i Sverige råder det fullständig anarki. På vissa skolor i Stockholm går eleverna till och med beväpnade.

Johans recept är "bättre uppfostran", något som skulle ligga på både hemmen och skolorna.

- Man har ju hela tiden verkat för att få bort all auktoritet från lärarrollen. Vi har fått en Pippi-långstrump-utopi, som barnen far illa av.

- Ett annat standardargument i skoldebatten är att vi behöver bättre lärarutbildning.

- Det låter ju okontroversiellt, men vad är det för lärare vi vill ha? Kom-petenta lärare som har en naturlig pondus. Lärare som kan förena behovet av att vara bestämd med att lyssna på sina elever.

- Vad vi skulle vilja se är att man verkligen uppmuntrar elevers fria och kritiska tänkande. Att man inte bara säger att man ska vara tolerant mot andra åsikter, utan att man också är det. Samma lärare som ena dagen manar sina elever att vara humana, toleranta och visa respekt för andras åsikter kan nästa dag stå och bränna upp SDU:s flygblad.

- Va?!

- Det skedde i Sundsvall, i våras. Rektor och lärare ställde till ett litet bål.

- I många andra länder har man skoluniformer. Har SD lagt synpunkter på det?

- Nej, men det kanske är värt att överväga. Det ger ju en mer jämlik utgångspunkt för eleverna, föräldrarnas inkomster spelar inte så stor roll.

- Plus att utomstående får svårare att röra sig på skolan.

- Javisst, det är ett problem som förekommer på flera håll idag.

 

---

Vilken linje har Sverigedemokraterna inom kriminalpolitiken? Är det hårdare straff som är lösningen? Nej, riktigt så enkelt ser Johan inte på saken:

- Framförallt är det viktigt med brottsförebyggande åtgärder, där krävs en ny moral, genom att man skapar en god medborgaranda redan i skolåldern hos ungdomar så kan man undvika en hel del brottslighet längre fram.

- Om man är 16 år och begår mord, ska man hamna i fängelse då?

- Ja.

- Varför då?

- Samhället måste markera hårt mot vad som inte är ett accepterat beteende. Det handlar egentligen inte om att bestraffa personer utan om att bestraffa handlingar.

- Personen ifråga måste ha möjlighet att återkomma till ett normalt liv i samhället. Där bör man kanske vara mer tolerant än vad man är idag. Idag är det faktiskt så att har man blivit straffad för något så är de flesta dörrar stängda.

- Det står i strid med den gamla rättstraditionens tänkande om att man har sonat ett brott. När man har avtjänat straffet ska man vara betraktad som socialt gångbar igen. Men så har det inte blivit.

- En 16-åring som får sitta i fängelse tilllsammans med förhärdade brottslingar, kan inte det bli som att hamna på ett brottsuniversitet?

- Det beror på hur institutionen som sådan ser ut. Den bör vara inriktad på att han ska komma ut igen och att han får den undervisning som han behöver.

- Det här vetter ju åt två håll. Äldre brottslingar kan göra saken värre, men i den mån de själva har tänkt om kan de verka dämpande och avskräckande.

- Det kan nog gälla för enskilda individer, men jag svårt att tro att det är något man kan sätta i system.

- En variant vore att unga grova brottslingar får hamna på egna anstalter.

- Det är nog det mest realistiska.

 

---

TILL SIST frågar vi Johan Rinderheim om det är någon fråga som han tycker att Blågula Frågor har glömt att ställa. Har han någon önskefråga att få svara på? Det visar sig att demokrati är ett område som Johan har mer att säga om:

- Vi har själva kunnat göra en hel del erfarenheter. SD vill ha ett starkare skydd mot förtal mot organisationer.

- Det är en underlighet i det svenska rättstänkandet att ärekränkning bara kan gälla individer. Utsagor som är uppenbart osanna borde kunna vara straffbara också gentemot organisationer.

- Om jag säger att ledningen för socialdemokraterna utgörs av gamla sexualbrottslingar så borde det vara lika straffbart som att påstå att SD består av människor som varit straffade för rasistiska brott.

- Detta har faktiskt påståtts om SD?

- Ja, och det är bevisligen inte sant.

- Där kan ni inte få någon rättelse?

- Det kan vi inte, det finns inga juridiska möjligheter.

Inte heller finns det möjligheter att få rättelse genom massmedia, menar Johan, genom att där finns varken demokratisk kontroll eller mångfald.

- Massmedia är den kanske viktigaste maktfaktorn i dagens samhälle. Frågan är om inte många av de avgörande politiska besluten i praktiken fattas på redaktionerna.

- Det pratas ofta om vad som är politiskt möjligt eller politiskt omöjligt. Det avgörs ofta av massmedia.

- Massmedia har utvecklats till ett kraftfullt maktinstrument, men detta har inte följts upp i vår lagstiftning! De som en gång skrev lagarna kunde inte förutse den här kraftiga makt-förskjutningen från riksdag och regering.

- Hur skulle lagarna nu behöva ändras?

- Det skulle behövas en förstärkt genmälesrätt och ett bättre skydd mot ärekränkning, både för individer och organisationer.

- Man får komma ihåg att bli uthängd på mittuppslaget i Aftonbladet och Expressen som var mans niding motsvarar forna tider straff att sitta i stocken till allmänt spott och spe.

Skillnaden är, tillägger Johan, att det moderna systemet ger ett värre straff:

- Då var det bara de som bodde i ens egen socken som kom dit. Flyttade man till en annan socken kanske problemet löstes. Men här går det ut till hela svenska folket.

- Domarna fälls på redaktionerna och de anklagade får ingen möjlighet att försvara sig?

- Dessa straff utmäts utan någonsomhelst demokratisk kontroll.

Maktförskjutningen från politiker till journalister åskådliggörs också vid en jämförelse mellan hur politiska TV-debatter lades upp under 60-talet och hur politiker nu tillåts framträda. Nu ställer sig journalisterna som ett filter mellan politikern och tittarna. Politikerna tillåts sällan tala till punkt.

Johan:

- Det ger en fragmentisering av det politiska budskapet. Bara de korta och enkla budskapen lyfts fram. Det primitiviserar politiken.

 

En svensk tiger. Javisst - det är just det som är problemet!