image
image
image
image
Blågula FRÅGOR, nr 4/00:

 

Vem har trovärdighet?

Anders Sundholm redogör här för en korrespondens med journalisten Hasse Aro på TV3, angående dennes påståenden i "Folkhemmet" i våras.

 

Den 20/4 inbjöds Jan Milld från Blågula Frågor till programmet Folkhemmet som sänds i TV3. Avsikten kunde ha varit en seriös ambition att diskutera svensk invandringspolitik ur mer än en aspekt. Men ambitionen var tydligen att "avslöja" Blågula Frågor. Det visade man inte minst med den skeva sammansättningen i panelen, 6 mot 1.

Dessutom kan man använda sig av etiketter och lögner.

Just så agerade programledarna i "Folkhemmet". Först påstod Robert Aschberg att uppgifter på Blågula Frågors websida om antalet gruppvåldtäkter var "dravel" och att de - "bl.a. enligt en undersökning av BRÅ" - inte ökat sedan 1950-talet.

Sedan fyllde Hasse Aro i med följande avhyvling:

"... det är på det sättet som såna som tycker som du för debatten, att ni blandar sanningar, halvsanningar och direkta lögner i en soppa som är svår att tolka, om man inte är expert. Det måste ju skada er trovärdighet i längden."

Den 1 maj skrev jag följande brev till Hasse Aro:

Vi är mycket medvetna om det infekterade klimatet som gäller när svensk flykting- och invandringspolitik skall diskuteras. Ofta kastas siffror fram och tillbaka och meningsmotståndare har en tendens att anklaga varandra för lögner och halvsanningar. Vår linje i Blågula Frågor har hela tiden varit att så korrekt som möjligt skriva om sådant som är sant och relevant i dessa frågor.

Trots att hela frågan rymmer ett ofantligt siffermateriel så är det mycket sällsynt att vi publicerar siffror eller fakta som inte är korrekta. Om detta händer så korrigerar vi omgående den felaktiga uppgiften .

Tydligen är det så att du har upptäckt uppgifter i vår tidskrift eller på hemsidan som inte är korrekta. ... Nu ber jag dig att snarast upplysa oss om de felaktigheter du funnit så att vi kan korrigera omedelbart. Både vi i Blågula Frågor, men framför allt hela sakfrågan, förlorar på att felaktigheter sprids.

Anders Sundholm

 


Då jag inte fick något svar sände jag ett nytt brev den 3 juni, med följande innehåll:

Den 1 maj skickade jag dig ett brev som jag såg fram emot att få besvarat. Då du ännu inte svarat vill jag nu vädja till dig att göra detta omgående. Dels för att jag är intresserad av att höra ditt svar, men främst för att vi kan ta bort de felaktiga sakuppgifter som du påstod i programmet Folkhemmet finns i Blågula Frågors material.

Anders Sundholm


Då jag inte fått något svar efter fem månader tog jag kontakt med Aro per telefon. Då fick jag veta att han visst skickat ett svar, redan på det första brevet. Något andra brev påstod han sig aldrig ha fått. När jag bad om en kopia på detta brev kunde han inte hitta det i sin dator.

Aro lovade mig dock ett nytt svar om jag mailade över mina frågor på nytt. Jag mailade då över båda mina brev och sedan följde denna konversation:

 


Hej Anders.

Nu när jag ser ditt brev kommer jag ihåg vad som hände. Jag skrev ett svar till dig, men brydde mig sen inte om att skicka det.

Du bad mig nämligen att påpeka vilka felaktigheter ni hade i ert material, så att ni kunde rätta dem. Genom att göra detta skulle jag på ett för mig oacceptabelt sätt delta i er verksamhet. Jag anser inte att det är min sak att sakgranska ert material.

Hälsningar

Hasse Aro

 


Till Hasse Aro.

Har du verkligen tänkt över det svar du lämnat? Det är ju helt ologiskt! Du säger att det inte är din uppgift att sakgranska Blågula Frågors material. Men det var väl precis vad du gjorde inför programmet, för du kan väl inte mena att du kastar ur dig osanna påståenden utan att ha granskat vad vi skrivit? Antingen får du erkänna att du ljög i Folkhemmet, eller så får du göra dig omaket att ta fram de påstådda felaktigheterna. Är inte detta, i anständighetens namn, ett rimligt krav?

Anders Sundholm

 


Anders,

Om du såg programmet så redogjorde jag där för de felaktigheter jag hittade vid en genomläsning av det sammanfattande material jag hade tillgång till. Vilka övriga fel ert material innehåller vet jag inte. Och är inte ens intresserad.

Hasse

 


Hasse,

Det är uppenbart att vi nu inte kommer längre. Du har kommit med påståenden om Blågula Frågor som är osanna, i direkt-sändning till svenska folket. Och du tänker inte ens be oss om ursäkt.

Vad ska man kalla ett sådant uppträdande? Ja, du som har ordet som vapen kan säkert hitta ett lämpligt uttryck. Som journalist är du naturligtvis för öppenhet och därför förmodar jag att du inte har något emot att vi lägger ut vår lilla korrespondens på vår nätsida.

Anders

 


Anders,

Hur fan läser du, egentligen? Jag har inte kommit med påståenden som är osanna, tvärtom. Jag ha hittat lögner i ert material som jag också redogjort för i programmet. Så kom inte och snacka om ursäkter med mig!

Har du inget väsentligare för dig än att tvista mina ord? Och jag vill inte förknippas med er och motsätter mig därför att du lägger ut detta på nätet.

Hasse

 


Hasse,

Vill bara avslutningsvis meddela att vi inte kan tillmötesgå din önskan, vi anser att detta är en viktig principfråga som intresserade medborgare har rätt att ta del av. Vi inom Blågula Frågor arbetar efter devisen om största möjliga öppenhet i dessa infekterade frågor. Vi är inte överraskade, men mycket bekymrade, över att representanter för journalistkåren inte har samma inställning.

Anders Sundholm

 


Anders.

Varför frågar du då när du skiter i vad jag säger? Först ljuger du, sen hotar du och till sist kör du över mig. Är det så ni debatterar?

Och det som jag då tror är en privat korrespondens, visar sig sedan vara en del av er propaganda - är det "största möjliga öppenhet"?

Jag hoppas bara att du är säker på att ditt agerande är i enlighet med PuL.

För om det inte är det, kommer jag att agera.

Hasse

 

 Faktaruta

Den Bråundersökning som programledarna i "Folkhemmet" hänvisade till har visat sig inte tåla en närmare granskning. Den fick med bara en liten andel av de gruppvåldtäkter som faktiskt skett under 90-talet.

Vad gäller anmälda våldtäkter i allmänhet framgår av BRÅ:s egen statistik att de år 1950 uppgick till 350 och år 1997 till 1.680. På 50 år har det alltså skett en nära femfaldig ökning. Finns det anledning tro, att ökningen för gruppvåldtäkter varit mindre?

Dessutom - ur Tidningen Svensk Polis nr 6/00:

"Antalet polisanmälda gruppvåldtäkter i Stockholms län har under de senaste fem åren i princip fyrdubblats, från ett tiotal per år till ett fyrtiotal per år. Det konstaterar Toni Demitz-Helin, kriminolog och analytiker på länskriminalpolisens underrättelsetjänst i Stockholm....

Hennes rapport ger en väsentligt annorlunda bild än den rapport som Brottsförebyggande rådet, BRÅ, nyligen presenterade....

Skillnaden i resultaten beror främst på olika urval. BRÅ-undersökningen omfattar endast polisanmälda våldtäkter där två eller fler skäligen misstänkta gärningsmän registrerats. Demitz-Helin utgår istället från fritexten i anmälningarna. Det är nämligen ofta först där det framgår i vilka fall det rör sig om flera gärningsmän. Hon förklarar den stora ökningen - och den markanta skillnaden mellan rapporterna - med att det främst är antalet anmälda överfalls- och uppraggningsvåldtäkter som ökat. I de fallen kan oftast inga skäligen misstänkta anges på anmälan."


 Se vidare:

Utomhusvåldtäkter



image


 
image
 
 
image