Moraliskt är som bekant Sverige en stormakt. Det var efter den stora
Stockholmskonferensen om Förintelsen som s-maskineriet över hela
EU rasslade igång och bojkotten mot Österrike sjösattes.
Inte nog med att 27% av österrikarna hade röstat för FPÖ
och Haider - dessutom hade detta parti fått vara med om att bilda ny
regering i landet.
Nu ska denna aktion avblåsas,
men nya demokrati-fall tycks vara på väg. I vårt grannland
Norge har Fremskrittspartiet och Carl I Hagen blivit störst, enligt färska
opinionsmätningar. Med 25-28% av väljarsympartierna kan partiet
i nästa val bli större än (s) i Norge.
Antag att Hagen släpps
in i nästa norska regering - vad ska Anna
Lindh säga då? Logik och konsekvens kräver naturligtvis en ny bojkott!
Sedan har vi Danmark. Där
har Danskt Folkeparti och Pia Kjærsgaard skördat stora framgångar.
Inte bara har partiet blivit allt större, samtidigt har också övriga
danska partier - inte minst (s) - intagit en stramare linje i invandringspolitiken.
För att inte tala om Finland!
Visserligen har inget speciellt "främlingsfientligt" 1) parti dykt upp där,
istället har finländsk invandringspolitik från första
början varit stram. I jämförelse har Finland varit helt unikt.
Island inte att förglömma.
Hur många invandrare finns där? Inte många!
Den svenska regeringens nya
bojkott måste således omfatta hela övriga Norden. Isolera
och frys ut - sänd signaler och lär dem en läxa!
MEN FRÅGAN ÄR om
det i längden kan stanna vid detta.
I den andra alprepubliken, Schweiz,
är situationen mycket snarlik den österrikiska. Den schweiziska
motsvarigheten till FPÖ, lett av en herre vid namn Blocher, har också
var fjärde väljare bakom sig. Visserligen ingår partiet (ännu)
inte i regeringen, men i gengäld ska Schweiz nu ha folkomröstning
om hur många utlänningar man accepterar.
Söder om Schweiz ligger
Italien. Där har "nyfascistiska" 2) partier länge varit
stora, de har t.o.m. varit i regeringsställning.
Väster om Italien ligger
Frankrike. Där har Nationella Fronten visserligen splittrats och gått
tillbaka, men de "högerextrema" 3) partierna där kan på intet sätt räknas ut. 4). Som Bim Clinell framhållit är många fransmän
hunsade - följaktligen ställer de krav på förändring.
Norr om Frankrike ligger Belgien.
Där har Vlaams Blok en stark ställning. Särskilt i Flandern,
där partiet närmar sig egen majoritet.
I Storbritannien förs en
debatt om invandringen som i Sverige ofelbart skulle klassas som "höger
om höger". Uppenbarligen förbereder den brittiska regeringen åtgärder för att strama upp politiken.
I Tyskland har också signalerats
uppstramningar från regeringsnivå, samtidigt som man har svårt
att hålla tillbaka oönskade strömningar 5) bland
befolkningen.
Sedan har vi Östeuropa.
Med tanke hur mycket hätskare stämningarna är i det tidigare
Östtyskland jämfört med det tidigare Västtyskland kan
tänkas att tongångarna i Baltikum, Polen, Tjeckien, Slovakien m.fl
områden också blir kärva. 6)
Så den svenska bojkotten
kanske måste få en stor omfattning - i den bemärkelsen att
många länder kommer att drabbas av den.
Men, som Jesus Alcala så träffande konstaterade i en radiodebatt
i början av 90-talet, viktigare än vår
materiella välfärd är vår moral.
1) Jag lägger här in den i media gängse betydelsen
av ordet "främlingsfientlig" - dvs kritisk. mot okontrollerad
massinvandring.
2) De är åtminstone klassade som "nyfascistiska".
Vad som är vad kan vara svårt att få grepp om. Våra
media har ibland förment informativa artiklar, men de går inte
att lita på. Som när GP skrev om "Det bruna Europa" - uppgifter vi kunde kontrollera
(om Sverige) visade sig vara helt åt skogen.
3) Jag lägger här in den i media gängse betydelsen
av ordet "högerextrem" - dvs står på ursprungsbefolkningens
sida.
4) NF styr fortfarande i flera franska kommuner.
5) Till "oönskade strömningar" räknas
(självfallet) verkligt främlingsfientliga och våldssanktionerande
åsikter, men i praktiken innefattas (som vi vet) även ifrågasättande
av det mångetniska projektet överhuvudtaget, oavsett metoder.
6) Redan nu flyr zigenare från Tjeckien och Slovakien.
