Vad innebär det att vara nationalist?

En ihållande och intensiv propagandakampanj försöker nu sätta likhetstecken mellan att å ena sidan bygga ett folkhem och skapa trygghet för de egna medborgarna, å andra sidan gå till angreppskrig och försöka förinta eller underkuva andra folk. Värderingar som för bara några decennier sedan var självklara och allmänt omfattade i vårt land har plötsligt blivit väldigt kontroversiella i media.

I själva verket är det en väsensskillnad mellan att vara nationalist och att försöka skapa ett imperium. Nationalister i olika länder har inget otalt med varandra. Svensk nationalism är inte oförenlig med t ex norsk eller dansk nationalism.

Inte heller är nationalism oförenlig med demokrati - tvärtom! Nationen är den arena som ger demokratin en chans att fungera.

Versaillesfreden 1919, efter första världskriget, byggde på nationalistiska principer: varje folk ett land, varje land ett folk.

Där detta mål inte nås måste man självfallet ändå försöka göra bästa möjliga av situationen, och försöka få olika folkgrupper att leva i fred med varandra. Men därmed inte sagt att man medvetet, av ideologiskt-fundamentalistiska skäl, ska skapa svåra situationer - så som nu sker i Sverige.

Just detta inträffade också i Kosovo, efter Natos invasion. Istället för att dela området så att albaner fick ett område, serber ett annat, skulle folkgrupperna blandas. Resultatet blev det förutsägbara: nya massak-rar, nytt våld och ny etnisk rensning.

Inom politiken räcker det inte med att mena väl. Man måste också ta hänsyn till realiteter. Annars skapar man bara elände.

Ledarstick:

Nationen kan liknas vid en familj. Man har en gemensam budget och måste hjälpas åt. Man är beroende av varandra. Envar måste visa hänsyn gentemot andra familjemedlemmar.

Man kan visa gästfrihet och ta emot främmande för kortare eller längre tid, men bestämmer då ytterst själva över hur långt man vill sträcka sig.

Av någon anledning har Israel synpunkter på vilken politik som europeiska länder bör bedriva. Den israeliska statsledningen var den som först reagerade mot FPÖ:s regeringsinträde i Österrike och den som i det längsta krävde att bojkotten mot Österrike skulle fortsätta. Budskapet var tydligt: Österrike, liksom andra EU-länder, bör låta sig omvandlas till ett "mångkulturellt" samhälle.

För egen del visar den israeliska statsledningen dock inget motsvarande intresse. Där gäller tvärtom att landet ska vara just judiskt - det är själva konceptet med den statsbildningen.

När således SLA-män från Libanon (varav många är krigsförbrytare med massmord och tortyr på sina samveten) flydde till Israel vill man inte ha dem kvar där.

Man gjorde framställningar till olika länder i Europa, däribland Sverige, att ta hand om SLA-folk.