Vem är du? Har du själv något inflytande över det? Det kan finnas andra som vill bestämma den saken åt dig!

Vad man gjort och sagt tidigare i sitt liv blir också utan betydelse, det har Stieg Larsson slagit fast beträffande oss i Blågula Frågor, med anledning av vår vänsterbakgrund.

Egentligen betyder det inte så mycket vad vi säger heller idag. En nazistisk övertygelse motsägs t ex inte av att en person pläderar för demokrati och yttrandefrihet. Som fp-politikern John Glas i Haninge påpekat: "även Hitler var för yttrandefrihet".

Länge har media framställt det som att de som motsätter sig massinvandring ser udda ut, är skinnskallar. Nu har man växlat spår. I Aftonbladet den 3/2 -01 skrev Stieg Larsson, Expo: "...hamnade jag av en slump i samma tunnelbanevagn som en känd Stockholmsnazist. Han satt och läste Aftonbladet. Ingenting i klädsel eller uppträdande skilde honom från medpassagerarna."

Massmedia har idag makten att avgöra vilken identitet enskilda personer ska få i offentligheten. Vemsomhelst kan framställas som vadsomhelst, om media bara bestämt sig. Detta har jag nyligen fått bekräftat för egen del.

Bakgrunden var en artikel i Nerikes Allehanda, där den f.d. Expressenredaktören Olle Wästberg hävdat att jag är "en känd flyktingfiende".

Även om det normalt är svårt att som invandringskritiker få in en artikel borde det i åtminstone detta fall vara möjligt att få in ett genmäle, då jag ju var angripen. Det blev dock nej från debattredaktören, med motiveringen: "Hans korta omnämnande, av ett allmänt känt förhållande vad Dig beträffar, motiverar inte ..."

Hur blev detta ett "allmänt känt förhållande" om mig? Jo, genom att ständigt upprepas, just på det sätt som åter skedde i Wästbergs NA-artikel.

Mekanismerna demonstrerades tydligt i Radio Stockholm efter ÖK Stockholms nej till MSG.

Öppna Kanalen hade ju uttrycklingen avstått från att ge MSG en motivering till sitt beslut. I radion uppstod ändå frågan vad som låg bakom beslutet, och det blev redaktionen som snickrade ihop en form av motivering:

MSG och Jan Milld "anklagas för att vara invandrarfientliga", eller de "anses av många" vara det.

Skenbart är detta bara ett objektivt och sakligt konstaterande. I praktiken förmedlar Radio Stockholm här en bild till lyssnarna utan att behöva belägga eller ta ansvar för den.

Vemsomhelst kan ju anklaga vem-somhelst för vadsomhelst. Det betyder i sig inte mycket. Antag att A anklagar B för att vara nekrofil. Då kan Radio Stockholm - utan att brista i objektivitet - påstå att B anklagas för att vara nekrofil. Det är ju sant - inte att B är nekrofil, men att B anklagas för att vara det.

Med Radio-Stockholm-metoden behöver det inte finnas någon grund för anklagelserna, inte heller behöver den som anklagar träda fram. Allt kan ske i lönndom. Man sprider helt enkelt rykten.

På det viset kan våra massmedia mala på, och det är just vad som sker.

Som en extra knorr påstod Radio Stockholm att jag "inte kunnat nås för en kommentar". I själva verket hade jag varit hemma hela tiden och lätt kunnat nås, om någon bara ringt.

Med detta grepp kunde journalisterna uppnå samtidigt två saker:

a) Mina åsikter och kommentarer behövde inte komma fram i programmet.

b) Lyssnarna fick intrycket att jag kanske höll mig undan.

Vid 9-tiden på morgonen ringde jag dock upp radioredaktionen och de gjorde en telefonintervju med mig. En bit av denna sändes sedan bara vid ett tillfälle, först på eftermiddagen. Däremot fortsatte man att upprepa hur jag "anklagas för att vara invandrarfientlig".

Till journalisten hade jag för övrigt föreslagit att Radio Stockholm dagen därpå skulle köra en direktsänd debatt mellan mig och Åke Askensten. Det tyckte han var en bra idé, och lovade återkomma. Detta skedde dock aldrig.

En missuppfattning från både Radio Stockholm och de TV-program som rapporterade om ÖK-beslutet var att det skulle ha varit Blågula Frågor som ansökt om medlemskap i ÖK, inte MSG. Det kan jämföras med Expos framställning .

Jan Milld