TV-kanal i kris

Öppna Kanalen kan ha i huvudsak tre funktioner:

1. Ge plats för lokala program.

2. Ge plats för åsikter som dåligt kommer fram i media.

3. Ge plats för integrationsprogram, av och med invandrare.

I en sådan målsättning ligger en utmaning, eftersom verksamheten i grunden ska ske på ideell grund och programmen göras av amatörer. Många ska få vara med och göra TV-program - kan programmen ändå nå en tillräcklig kvalitetsnivå, tekniskt och innehållsmässigt?

Man måste lyckas förmedla något väsentligt, som andra TV-kanaler inte redan förmedlar. Lyckas inte detta kommer dessa TV-sändningar inte att få många tittare. Konkurrensen om människors tid och intresse är ju skarp.

Om de flesta ÖK-program är dåliga drar det ned hela kanalens anseende. Få hushåll vänjer sig då vid att ta in Öppna Kanalen och detta drabbar även bra ÖK-sändningar.

Då blir det också svårare, både att engagera fler frivilligt arbetande och att finna ekonomiskt stöd för ÖK-verksamheten. Med mindre resurser minskar möjligheterna att få verksamheten att fungera praktiskt, utan friktioner och återkommande missöden. Också detta drabbar i princip alla medlemsföreningar.

Man hamnar i en nedåtgående spiral och just där befinner sig nu Öppna Kanalen i Stockholm.

I DETTA LÄGE - för första gången - har Öppna Kanalen i Stockholm sagt nej till en ny medlem. MSG vägrades inträde. Hade man verkligen råd med det?

MSG skulle inte bara ha tillfört ytterligare en medlemsavgift, MSG skulle förmodligen även ha gjort bra program och därmed bidragit till en desperat nödvändig kvalitetshöjning. Framförallt skulle ett inträde för MSG i Öppna Kanalen - där många medlemmar är invandrarföreningar - kunna bidraga till att ge integrationsdebatten liv och nerv.

Redan i förutsättningarna för ÖK-verksamheten ligger alltså en utmaning. Lägger man dessutom en våt filt av ängslig politisk korrekthet över verksamheten, då har man skaffat sig en garanti för att misslyckas.

Är det vad man vill?