Öppna Kanalen i Stockholm
startade som lokalt kabelsändarföretag den 1 januari 1993. Genom
samman-kopplingar av de två stora kabelnäten i staden kan ÖK:s
sändningar nu i princip ses av mer än 300.000 hushåll.
Ända sedan starten har
dock ÖK som ideell förening, brottats med problem. Där har
funnits mycket amatörism och stridande viljor.
Stockholms kommun beslöt
i september 1996 att ge bidrag till Öppna Kanalen på 3,5 miljoner
för inköp av teknisk utrustning, till utbildning och till verk-samheten
i allmänhet. Syftet var att höja kvalitén i sändningarna.
Det visade sig att dessa pengar
snabbt tog slut - hälften av bidraget var förbrukat efter ett år.
Detta utan att tittarna kunde märka någon större skillnad.
En konsultrapport inom Stockholms
kommun konstaterade att Öppna Kanalens bokföring var "mycket
bristfällig", varför det var svårt att kontrollera hur
bidraget använts. En stor del användes till central drift av ÖK:s
TV-station i Medborgarhuset.
Bristerna inom ÖK ledde
till en debatt i Stockholms stadsfullmäktige 1998, där man ställde
vissa krav för att återstående delen av bidraget skulle få
behållas av ÖK.
Ett sådant krav var
en stadgeändring för att säkerställa ett enhetligt och
likvärdigt medlemskap. ÖK hade då två typer av medlemskap:
1. Fullvärdigt medlemskap,
med rösträtt, för stadsdelsförankrade föreningar.
2. Associativt medlemskap,
utan rösträtt, för övriga.
Under 1997 hade antalet medlemsföreningar
ökat från 15 till 25. De nya var alla associativa föreningar.
Det associativa medlemskapet togs nu bort, och de blev fullvärdiga medlemmar.
Sedan 1997 har skett en ytterligare tillströmning av nya medlemsför-eningar,
så att antalet under 2001 är uppe i över 50.
Cirka hälften av dessa
är invandrarföreningar (varav inte mindre än fem somaliska!),
drygt en fjärdedel har religiös inriktning.
Konsultrapporten tryckte också
på att föreningarna ska fungera demokratiskt och ha en medlems-aktivitet:
"Man kan jämföra
med de regler som gäller för stadens bidrag till barn- och ungdomsverksamhet
och kulturstöd. Av dessa regler framgår bland annat att bidragsberättigad
förening skall vara uppbyggd och fungera enligt demokratiska principer
samt att av föreningens stadgar skall framgå att alla som instämmer
i föreningens målsättning äger rätt till medlemskap."
"I detta sammanhang
bör hänsyn tas till att ÖK är en paraplyorganisation med
medlemmar som är inte enskilda personer utan föreningar. Det framstår
därför som rimligt att för att Öppna Kanalen skall kunna
betecknas som en demokratisk organisation även dess medlemmar, dvs de
lokala föreningarna, uppfyller vissa krav.
Ett självklart och
grundläggande krav är alltså att medlemsföreningarna
verkar på demokratisk grund, har en demokratisk föreningsstruktur
och en stabil och bred medlemsförankring. Detta innebär bland annat
att man har fastställda stadgar, medlemskår, styrelse, revisor
etc men också att man kan påvisa en rimligt stabil och kontinuerlig
verksamhet.
De nuvarande stadgarna
för ÖK brister i dessa avseenden som har behandlats ovan."
Ur det perspektivet finns
mycket att anmärka på. Vid efterforskningar från MSG:s sida
har det visat sig att:
· många föreningar
består av bara en eller ett par personer
· somliga föreningar
inte finns registrerade hos skattemyndigheten, saknar både stadgar och
organisationsnummer
· åtminstone
en förening, TV Söder, inte har betalt sina avgifter.
Konsultrapporten konstaterade
vidare:
"Enligt Radio- och
TV-verket skall lokala kabel-sändarföretag i sin sändningsverksamhet
sträva efter vidaste möjliga yttrande- och informationsfrihet samt
också allsidighet i programverksamheten och verka för att så
många intressen som möjligt tillgodoses.
Öppna Kanalen har
beviljats koncession i två omgångar och ansökan för
en tredje koncessions-period 1999-2001 skall inlämnas under 1998."
Av rapporten framgick även:
"Oenighet inom föreningen
tillsammans med ovan redovisade brister i den ekonomiska verksamheten ledde
under hösten 1997 till stark kritik mot styrelsen. Bland annat kritiserades
styrelsen för bristande förmåga att skapa andra intäkter
utöver bidraget från staden. Detta resulterade i ett extra årsmöte
den 4 oktober 1997 då en ny ordförande och även andra styrelseledamöter
valdes."
"Av de ovan redovisade administrationskostnaderna t.o.m. oktober månad
utgörs ca 350 tkr av 'arvoden', varav till en enskild person 212 tkr..."
"Granskningen av åren
1995-97 visar på att verksamheten, och särskilt den ekonomiska
verksamheten, i stor utsträckning präglats av stor oreda, vanskötsel.
Vidare har funnits kraftiga interna stridigheter..."
"Vad gäller användningen
av stadens återstående bidrag beslöt styrelsen i december
1997 på förslag av arbetsgruppen för ekonomiska frågor
att,.. de ... skall användas enligt följande:
- Utrustning till en fungerande
TV-station i Medborgarhuset,
- Teknikpool för de
lokala föreningarnas verksamhet,
- Stödpott för
fördelning till de lokala föreningarnas verksamhet, främst
barn- och ungdomsverksamhet samt integrationsinriktad verksamhet."
Den nye ordförande som
tillträdde hösten 1997 var Åke Askensten, mp-politiker. Vid
sin sida hade han pensionären Birger Stattin, som var redo att arbeta
gratis på kansliet. Detta skulle dock visa sig medföra nya problem,
både genom samarbetssvårigheter och teknisk inkompetens.
Framförallt hade man
ett koncept för verksamheten som inte fungerande. Grundtanken var att
tillhandahålla nödvändig utrustning, för att alla skule
få chans att göra program. Dyra kameror inför-skaffades således
till en pool och kunde hyras av vemsomhelst för en symbolisk summa. Resultatet
blev att kamerorna gick sönder. Samma sak drabbade den digitala redigeringsutrustningen.
En dyr textningsmaskin har bara försvunnit.
Man hade här tänkt
dubbelt fel. Dels bortsåg man från att dyr apparatur inte kan
hanteras på det viset, de som ska handha den måste ha nödvändig
utbildning. Dels bortsåg man från att bra program framförallt
bygger på människor med engagemang, idéer och vilja. Även
en enkel utrustning kan ge resultat när dessa förutsättningar
finns.
Den nya styrelsen stuvade
självsvåldigt om i programtablåerna. TVL (Latinamerika) flyttades
således från sin sändningstid 20.00 fredagar, för att
ge plats åt Askenstens Presens-TV. Som skäl angavs att bästa
sändningstiden skulle reserveras för program på svenska, och
att TVL:s program inte var översatta till svenska (vad styrelsen då
inte kontrollerat var att TVL:s program faktiskt var översatta till svenska).
TVL fick åtminstone
en annan fast sändningstid istället. Värre drabbades iranska
Hamsafar, som utan varsel fått sina sändningar flyttade gång
på gång. Följden blev naturligtvis att när dess tittare
satt framför TV-apparaten kom inga iranska sändningar, och när
programmet faktiskt kom fanns inte tittarna där.
Denna nyckfullhet har också
manifesterats i att utannonseringar av sändningar inte stämt med
vad som sedan sänts, att sändningar inte kommit igång i tid,
att sändningar skett utan ljud, fryst bild, osv.
Föga förvånansvärt
har allt detta resulterat i irritation bland medlemmar inom Öppna Kanalen.
Det har också givit problem utåt, i form av lägre tittarsiffror,
dåligt anseende och svårigheter att finna sponsorer.
Det som ska gälla för
att vara "Integrations-TV" är ofta program som inte kan förstås
av en svensk publik. De sker på främmande språk, utan över-sättning.
Vanligt är också program som hämtats från andra länder,
program utan ett spår av lokal anknytning. Det har till och med förekommit
vinjetter med krigspropaganda.
Birger Stattins utfall i TV-rutan
i januari, om att MSG skulle vara extremistisk osv, var inget nytt fenomen.
Det låg i linje med tidigare inslag, enligt flera vittnesmål.
Under årens lopp har
många från början entusiastiska medlemmar i ÖK-föreningar
malts ned. Internt talar många desillusionerat om Öppna Kanalen
som "Öppna Analen".
Ur demokratisynpunkt har också
skett en form av utveckling. År 2000 hade man fortfarande ett system
där enskilda medlemmar i ÖK:s organisationer hade närvaro-
och rösträtt på ÖK:s årsmöte. Till 2001 har
detta ändrats. Pga föregiven platsbrist får bara ett ombud
från varje medlemsorganisation närvara. Ovanpå detta tillåts
ett system med fullmaktsröster. På mötet den 18 januari fanns
enskilda ombud med upp till 6 röster!
Vad dolde sig bakom dessa
fullmakter? Fanns där några existerande föreningar, med verkliga
medlemmar och en verksamhet? Hade de ens betalt in sina avgifter? Kontrollen
av detta ligger naturligtvis hos styrelsen.
I andra länder har public-access-kanaler
lyckats bra. I Sverige har det - av någon anledning - visat sig vara
svårare.
