Detta blir ett temanummer om Öppna Kanalen
i Stockholm. Det är en ideell förening med olika medlemsorganisationer
för sändande av egna TV-program genom kabel-tv-nätet.
Bakgrunden är att MSG - Medborgerliga
Studie-grupper - i höstas ansökte om medlemskap i Öppna Kanalen.
Vad som därefter inträffat är
i flera avseenden anmärkningsvärt, och visar att den förening
som kallar sig "Öppna Kanalen" snarare borde kalla sig "Stängda
Kanalen". För andra åsikter än politiskt korrekta är
den nämligen stängd.
MSG fick med andra ord nej på sin medlemsansökan.
MSG:s medlemsansökan var förvisso
ärligt menad, organisationen ville verkligen få tillfälle
att göra och sända egna TV-program. Men i det läge som uppstod
kom dess ansökan istället att fylla en annan funktion: den gav tillfälle
till en form av grävande journalistik.
MSG:s ansökan gav upphov till allehanda
reaktioner. Dessutom gav den tillfälle att knyta kontakter och få
fram källor för uppgifter, både om hur Öppna Kanalen
idag fungerar och om vad som hänt sedan dess start 1992. Det gav ett
underlag för detta temanummer av den s.a.s. MSG närstående
tidskriften Blågula Frågor.
Det blev inte bara ett nej till MSG som medlem
i Öppna Kanalen. Samtidigt beslöts att MSG skulle få rätt
att sända som "extern förening". Innebörden av detta
är att MSG skulle tvingas betala 20 gånger så mycket för
sina sändningar som medlemsföreningarna betalar - föreningar,
varav många dessutom har tillgång till statliga bidrag. Kan en
diskriminering bli tydligare?
Inte nog med det: beslutet att säga nej
till MSG föregicks av en kampanj från ÖK-styrelsen sida, där
TV-sändningar togs i anspråk och man tillät sig de allra grövsta
invektiv.
Framförallt kan noteras att Öppna
Kanalen i Stockholm - även turerna kring MSG förutan - är en
kanal på fallrepet. Det som sänds blir alltmer intetsägande.
Trots att antalet medlemsföreningar blivit allt fler har antalet tittare
förmodligen blivit allt färre.
