Expo ingrep ju för att
stoppa MSG från att få sända i Öppna Kanalen i Stockholm. Motiveringen var intressant: det rörde
sig om en "obehaglig organisation".
Det är själva kärnan
i politisk korrekthet. Sant eller osant, viktigt eller oviktigt,
relevant eller irrelevant, blir ovidkommande. Avgörande är om utsagor
känns behagliga eller inte.
Redan i utgångsläget
finns ofrånkomligen en svårighet för den som försöker
arbeta politiskt. De flesta människor vill hellre befatta sig med sådant
som är lättsmält och trevligt än ägna sig åt
problem. Få vill engagera sig i sådant som är komplicerat
och känns tungt.
Ovanpå detta görs
det nu från de korrekta till en demokratisk dygd att fungera just så,
att man förkastar allt som kan låta otrevligt och jobbigt. I kommunikationen
mellan Expo och svenska journalister har utvecklats ett korrekthetens språk,
som bygger på detta.
Ur Expo-Larssons handbok för hotade journalister: "...Blågula
Frågor ... helt korrekt omnämndes som en 'främlingsfientlig
grupp'. BGF ... hävdade att invandrare orsakar HIV-spridning, disciplinproblem
i skolorna, narkotikahandel och ökad våldsbrottslighet, etc."
Vad Blågula Frågor
skrivit lät obehagligt - därmed blev det komprometterande. Det gäller
att vara god och då får man inte se andra problem än sanktionerade
sådana.
För den som vill behaga
Expo gäller det att vara politiskt korrekt. Då finns bara en möjlig
linje i invandringspolitiken.
Tre aktuella exempel:
Vår invandringsminister, Maj-Inger Klingvall, har av journalister pressats angående
"Fästning Europa".
Det kan ju envar höra
direkt, att det låter otrevligt. Vem vill att Europa ska vara något
så kantigt, krigiskt och ovälkomnande som en "fästning"?
Klingvall bedyrar således
att det vill hon ju inte, och det är ingen strävan från den
svenska regeringen. 1) Men vad blir den konkreta innebörden
av detta?
Sverige har sedan åtskilliga
decennier, i total partipolitisk enighet, haft som ambition att invandringen
till Sverige ska vara reglerad. Har inte också EU rätten till en
motsvarande politik?
Och vad innebär en reglerad
invandring, om inte att man försöker bevaka gränserna och bestämma
vilka som får komma? Vad betyder det, om inte att många avvisas?
Är målet för
Klingvalls invandringspolitik att den ska vara bara formellt reglerad, men
i praktiken oreglerad? Vill hon att Sverige och EU ska misslyckas med att
kontrollera invandringen?
Om detta är ambitionen
från våra makthavare - då kommer de förmodligen att
misslyckas. Eller kanske snarare lyckas. Dvs de kommer att lyckas i sin strävan
att misslyckas.
Just detta är också
vad aktuell statistik tyder på. Invandringen till Sverige är mindre
kontrollerad än någonsin.
Sedan har vi FN-chefen Kofi Annan, som tidigare haft ett inlägg på DN Debatt
om krigen i Afrika. Han skrev då:
"Multietniciteten i
de flesta afrikanska länder förvärrar i dessa situationer redan
existerande spänningar och fruktan, vilket gör konflikter näst
intill oundvikliga."
Klara besked, alltså.
Helt i linje med vad Kajsa Ekholm-Friedman konstaterat. Varför skulle multietnicitet fungera bättre i Europa
än i Afrika?
Det var på våren 1999 som Kofi Annan skrev så.
Två år senare medverkar han på den stora konferensen i Stockholm
för tolerans, och kritiserar EU för att göra det för svårt
att komma till Europa och söka asyl. Konsekvensen av hans linje skulle
naturligtvis bli en ökad invandring, mer av multietnicitet och åtföljande
konflikter.
Till sist har vi Anders Högström, avhoppad
ung nazistledare, som framträdde på artistgalan mot nazism i TV4
den 16/1, med en deklaration om att han övergivit nazismen.
Det tycker jag är bra
att han gjort. Jag tycker det var fel av honom att någonsin bli nazist,
och därmed ett instrument för dem som vill skapa polarisering och
hetsa mot demokratiska invandringskritiker.
Men det var fråga om
en avbön i klassisk stil, nästan som under Moskvaprocesserna på
30-talet.
-
Vad hade föranlett Högströms omvändelse?
-
Vad gjorde att han från början blev nazist?
-
Vilka av de åsikter som han har haft tar han nu avstånd från,
och varför? Vad håller han fortfarande fast vid, och varför?
Inget av detta fick publiken
veta något om. Det var inte en typ av problematisering som regissörerna
önskade sig.
1) Klingvalls linje om "Fästning
Europa" går igen beträffande gömmande av "flyktingar".
Ur debattinlägg i Norrköpings Tidningar den 14/2 -01:
"Maj Inger Klingvall intervjuades
i radions lördagsinterjuv (10/2). Där fick statsrådet bland
annat frågan om det var rätt att gömma flyktingar som fått
avslag och som då skall utvisas, då skäl för asyl inte
finns.
Statsrådet svarade att
hon sympatiserade med dessa som gömde de personer som fått avslag
om uppehållstillstånd, och kunde tänka sig att själv
göra detsamma.
Detta är häpnadsväckande.
Först får de myndigheter som handhar asylärenden uppgifter
av regeringen vilka regler som gäller, och när de ger avslag som
en konsekvens av dessa regler, då anser sig statsrådet att hon
står över de regler som regeringen själv skapat.
Vad menar statsrådet, skall
inte lagar, regler och förordningar som riksdag och regering skapat följas,
eller får man välja ut vilka lagar som passar?"
