FN:s flyktingkonvention, Genevekonventionen, har nu funnits i ett halvsekel. När den tillkom 1951 gällde den bara Europa. Genom New-York-protokollet 1967 utvidgades konventionen till att omfatta även andra världsdelar. Som flykting skulle räknas den som hyser välgrundad fruktan för förföljelse.

En grundtanke var också att en flykting skulle söka asyl i närmaste land som undertecknat konventionen. Detta har nu blivit överspelat, bl.a. genom flygets utveckling.

Genevekonventionen har alltsedan 80-talet kommit att fylla en helt annan funktion än vad den var avsedd för. I allt mindre utsträckning är de asylsökande personer som flyr för att rädda sina liv. Däremot söker de sig ett bättre liv.

I allt större utsträckning är det fråga om migranter - dvs människor som planerar sin resa och noga väljer resmål. De fäster stor vikt vid materiella villkor och de kommer för att stanna permanent.

Genom stöd från ett växande invandringspolitiskt intresse-komplex, med flyktingadvokater, massmedia osv har det visat sig möjligt att få stanna i Sverige utan asylskäl. De flesta asylsökande har fått PUT på s.k. humanitära grunder. Till detta kommer den massiva (och i praktiken okontrollerade!) anhöriginvandringen, vilken till stor del är en följd av tidigare invandring genom asylinstitutionen.

Efter 20 år har vi nu facit. Det har blivit en massinvandring och icke-skyddsbehövande men standardsökande, en invandring som bara ökar. Redan har den medfört en oerhörd ekonomisk belastning för vårt samhälle. Den har skapat etniska enklaver, kulturkrockar och motsättningar. Den har bidragit till en skola som gått i baklås. Den har givit en utbredd och växande våldsbrottslighet, vars brutalitet vi tidigare inte skådat i vårt land. Den har resulterat i att vi svenskar berövas demokratiska rättigheter.

Totalt har den skapat väsentligt mycket mer elände än vad den avhjälpt.

Det är dags att Sverige nu - av humanitära skäl - säger upp New-York-protokollet.

Ska vi alls ge asyl åt människor från fjärran länder, då ska det vara personer som genom egen politisk aktivitet för demokrati hamnat i en situation där deras liv är i fara.