Främlingsförsiktighet
Invandringskritiska personer eller organisationer,
i Sverige som i andra länder, kallas genomgående "främlingsfientliga".
Det finns knappast någon invandringskritisk
organisation, vid någon tidpunkt, på någon plats, som lyckats
undgå den stämpeln. Det finns helt enkelt inget sätt att undgå
den, med mindre än att man byter åsikt och slutar kritisera massinvandringen
och det mångkulturella projektet.
Det rutinmässiga sättet att kalla
politiska meningsmotståndare "främlingsfientliga" markerar
ett intellektuellt och moraliskt skymningsläge.
Sverige har fortfarande ett visst militärt
försvar. Detta tillkom för att kunna avskräcka främlingar
från att försöka invadera och ockupera vårt land. I
det syftet har vi varit redo att använda våld. Med den nya terminologin
måste detta vara den allra grövsta formen av "främlingsfientlighet".
Detta militära försvar har dock
inte hindrat att vårt land blivit just invaderat och till stor del ockuperat.
Våra politiker och myndigheter har inte försökt hindra detta
- tvärtom! De som kommer hit får omedelbart mat och logi ombesörjt,
och rätt att fritt resa omkring i vårt land.
Därigenom har nu flera lantbrukare och
taxiförare, i Småland och på andra håll, blivit avrättade.
Ett otal svenska kvinnor har blivit våldtagna.
I själva verket har, mänsklighetens
historia igenom, en viss misstänksamhet mot främlingar varit normalt.
Det har handlat om elementär självbevarelsedrift. För att inte
råka illa ut måste man till en början vara försiktig
- intill dess att man vet vem man har att göra med, och kan konstatera
att vederbörande kommer i goda avsikter.
De politiskt korrekta begär att vi allmänt
ska välkomna alla främlingar. Det är inte naturligt. Den som
gör en illa tycker man illa om. Så har det varit och så kommer
det att förbli.
