Bomben mot Ultima Thule
För fyra år sedan fördömde
en enig presskör, politiker från samtliga partier, debattörer
i radio och TV och hela det vanliga tyckaretablissemanget sabotörers
angrepp på demokratin och tryckfriheten. Då gällde det Expo,
den "ansedda, antirasistiska" tidskriften, som påstods vara
utsatt för upprepade hot samtidigt som tryckeri och distributörer
drabbades av vandalisering i form av klotter och fönsterkross. Reaktionen
var massiv, trots att veterligt inga allvarligare skador inträffade ens
på egendom och ingenting förhindrade Expos fortsatta utgivning.
Att Expo sedan lades ned ett drygt år senare berodde på bristande
intresse från prenumeranter, sponsorer och annonsörer. Svenska
Dagbladets ledarskribent krävde: "Registrera drägget"
med vilket avsågs s k högerextremister. Justitieministern talade
om högmålsbrott. Den socialdemokratiska idétidskriften Arena
krävde begränsningar i yttrande- och tryckfrihet men enbart för
högerextremister. Samma krav framförde Expressens Nina Lekander,
känd anarkist.
Det var då.
Natten mellan den 9 och 10 februari i år
brandhärjades musikgruppen Ultima Thules inspelningsstudio i Nyköping.
Lokalerna totalförstördes liksom större delen av fastigheten.
Utöver Ultima Thule drabbades flera andra småföretag med lokaler
i fastigheten. Händelsen gavs minimalt massmedialt utrymme förutom
några artiklar i lokaltidningen Södermanlands Nyheter.
Efter det att den tekniska utredningen visat
att branden förorsakats av en bomb placerad i Ultima Thules lokaler efter
inbrott, vaknade TV 3:s Efterlyst och sände ett kort inslag den 6 april.
I programmet framträdde den kufiske kriminologen Leif G W Persson och
berättade att påstådda mordbränder oftast handlar om
försäkringsbedrägerier. Naturligtvis kunde han inte presentera
en enda indikation på att Ultima Thules medlemmar skulle ha förstört
i pengar ovärderliga originalinspelningar för att få ut försäkringen
på lokalerna. Och sedan blev det tyst.
Ingen enda kändis, inte en chefred-aktör,
inte en enda politiker har uttalat sig mot bombattentatet. Ingen har talat
om hot mot demokratin, tryckfriheten eller rättssäkerheten. Polisens
ansträngningar att spåra förövaren/ förövarna
verkar begränsade.
Skilda måttstockar
De milsvitt skilda samhälleliga reaktionerna
på Expo-affären och Ultima Thule-bomben är utomordentliga
exempel på hur makthavarna och den moraliska eliten på få
år raserat rättssamhällets fundament. I Sverige har invånarna
inte längre samma värde, inte samma rättskydd, inte samma rätt
till samhällets resurser. De gynnade består inte bara av de rika
och mäktiga utan främst av de "rättänkande".
De utstötta är inte enbart de i olika sammanhang fattiga och resurssvaga
utan framför allt de utstämplade, de den moraliska eliten pekat
ut som rasister, främlingsfientliga, nazister, fascister, högerextremister
o s v, alltid svenskar eller andra nord- och västeuropéer, aldrig
utomeuropéer. De utstämplade kan inte kräva samma uppmärksamhet
från politiker och myndigheter, framför allt inte från polis
och domstolar. Påstådd rasism leder allt oftare till avsked, förbud
att bedriva vissa högre studier och inneha vissa yrken, uteslutning från
facket och leder till strängare straff vid eventuella brott.
Klen ursäkt för
klen polisinsats
Nyköpingspolisens klena insatser kan
i Ultima Thulefallet möjligen urskuldas med att det utan vittnen eller
tjallare alltid är svårt att gripa och överbevisa mordbrännare.
Å andra sidan har polisen under mars och april haft utomordentliga tillfällen
att höra de ungsyndikalister, antifascister, anarkister och andra extremvänsteranhängare
som gripits i samband med Linköpingsockupationen. En av ockupanterna
är för övrigt hemmahörande i just Nyköping. Det är
långt ifrån säkert att någon av de gripna i Linköping
deltagit i attentatet mot Ultima Thule. Däremot är det nästintill
självklart att avgörande information om Nyköpingsattentatet
fanns hos Linköpingsockupanterna. Polisen verkar dock inte ha visat större
intresse för att koppla ihop attentaten i Linköping med bombattentatet
i Nyköping.
Samhällets ansvar
Möjligen försöker de(n) ansvariga
för bomben i Ultima Thules lokaler försvara sig med samhällets
hittills försonliga attityd till vänstersabotörer. Sabotage
av valkampanjer och torgmöten - senast mot Sverigedemokraterna och Det
Nya Partiet - EU-valet, Shellstationer, pälsaffärer, minkfarmer,
försöksdjursanlägg-ningar, porrbutiker har sällan resul-terat
i gripanden och nästan aldrig i fällande domar. Detta kan jämföras
med polisens massiva insatser mot förmenta nazidekaler och vit makt-konserter.
Samhället har emellertid ansvaret inte
bara för underlåtenhet att reagera mot vänsterextremistisk
brottslighet. Den veritabla hetskampanj politiker, myndigheter och olika ideella
(men offentligt finansierade) organisationer bedrivit mot vad man kallar rasism,
nazism, främlingsfientlighet och högerextremism sätter självklart
spår. Inte så att svenska folkets motstånd mot in-vandringspolitiken
minskar. Däremot invaggas hugade bombkastare och mordbrännare i
föreställningen att det näst intill är sanktionerat från
högre ort att angripa personer och företeelser stämplade som
rasist-iska/nazistiska/ främlingsfientliga.
Mot vit makt-musiken
Månaderna före attentatet i Nyköping
intensifierades kampanjen mot den s k vit makt-musiken, som anses finansiera
den nynazistiska verksamheten i Sverige. Visserligen har Ultima Thules musik
ingen beröring med vit makt-sfären. Ultima Thule har aldrig framfört
rasistiska teman, har aldrig påstått att den vita rasen skulle
vara överlägsen andra raser. Texterna angriper inte ens invandringspolitiken.
I stället handlar texterna i huvudsak om fornnordisk mytologi, om svensk
historia och om fosterlandet, oftast i nationalromantisk anda. Detta har dock
inte hindrat även statliga utredningar att räkna in Ultima Thule
bland vit makt-banden, ja t o m bland rasideologerna (jämför den
eländigt inkompetenta s k forskaren vid CEIFO, Marina Taloyan, i demokratiutredningens
skrift Demokratins förgörare, SOU 1999:10, refererad i Fri Information
nr 6, 1999).
Historiska museet startade vid årsskiftet
projektet Vitt oljud - nordiskt mörker, finansierat av Nordiska ministerrådet.
Projektet skall utgå från vit makt-musik och därifrån
finna vägar att bekämpa främlingsfientlig och rasistisk propaganda.
I samband med förintelsekonferensen sände
radio och TV debatter om vit makt-musik. Tidningarna var inte sena att haka
på. Samma aktörer/experter återkom: Anna-Lena Lodenius, Per
Wikström, Expos Stieg Larsson, CEIFOs Heléne Lööw och
Marina Taloyan, TBVs Renzo Aneröd m fl som alla får sin försörjning
genom exploatering av vad som påstås vara nazistiska/ rasistiska/främlingsfientliga
hot mot den svenska demokratin. Alla nämner Ultima Thule, även om
de mer seriösa erkänner att musikgruppen egentligen inte tillhör
vit makt-sfären. Vad hjälper det, när rubrikerna är Vit
makt-musik, Nazistiska sajter, Främlingsfientliga grupper, eller liknande?
Finns anledning för
någon att i framtiden anlita Folksam?
De(n) för attentatet ansvariga kan glädjas
över den ekonomiska och ideella skada man orsakat Ultima Thule. Skadorna
på de andra småföretagen i helt andra branscher kanske är
en extra krydda. En speciell triumf är naturligtvis Folksams ställningstagande.
Kort efter bombattentatet sade Folksam upp musikgruppens försäkring.
I brev hänvisades till försäkringsvillkoren (se kopia av Folksams
brev). I fax till försäkringsmäklaren talade man emellertid
klarspråk. Det rörde sig inte alls om ökad skaderisk utan
var ett rent ideologiskt ställningstagande. Folksam vill inte försäkra
en grupp med ett rasistiskt rykte, även om ryktet skulle vara falskt
eller föråldrat (se avskrift av telefax, originalet hade för
dålig svärta för att kunna scannas. Att postnummer i Nyköping
åsatts adress Örebro är inte felavskrift utan exempel på
Folksams allmänna kompetens eller brist på sådan).
Inte bara Ultima Thule
Erfarenheterna från Ultima Thule-attentatet
berör långt ifrån enbart företrädare för vikingarock.
Det handlar om alla som grundlöst stämplas som rasister, främlingsfientliga,
nazister därför att de är sunda nationalister och patrioter,
tvivlar på globaliseringen och mångkulturalismen, vägrar
följa åsiktsdekret från ovan.
Det är fritt fram att föredra Tegnérs
Fritiofs Saga framför Ultima Thules Vikingabalk, att sätta Wagners
Götterdämmerung före Ultima Thules Valhall. Man bördock
inte bortse från Ultima Thules förmåga att intressera yngre
generationer för fornnordisk mytologi och svensk historia.
Lärdomar för
de(n) aningslösa
Sammanfattningsvis kan bombattentatet mot
Ultima Thule lära den hittills aningslöse att de(n) som felaktigt
men offentligt stämplats som rasist(er) har berövats sina samhälleliga
rättigheter. När man utsätts för attentat och annan brottslighet,
tiger media. Man kan inte förvänta sig något större intresse
från polisens sida. Politikerna är likgiltiga. Sedan tidigare har
man svårt att hyra lokaler för konserter eftersom privata och offentliga
ägare vägrar hyra ut till den/dem som åsatts rasiststämpel,
hur felaktig stämplingen än är. Dessutom blir man vägrad
försäkring.
De förment goda, den moraliska eliten,
går allt längre i sitt nit att krossa all opposition mot det mångkulturella
samhället, verklig eller inbillad. Förmodligen bör Ultima Thules
medlemmar och likasinnade vara tacksamma så länge det är möjligt
att anlita offentliga kommunikationer, taxi, post, telefon och banker eller
att handla i större butikskedjor. Överdrivet? Inte alls.
Möjligen är den totala utfrysningen
alltför tekniskt och praktiskt komplicerad för att realisera. Att
den är målet för den moraliska eliten och dess svans behöver
ingen betvivla.
Eva Bergqvist
