Socialsekreteraren
Fortsättning från BGF 2/04:
Försäkringskassan är dock
i sammanhanget det största sorgebarnet. Det är ifrån Försäkringskassan
det största utflödet av skattepengar sker, eftersom det är
härifrån all sjukpenning, bostadsbidrag och alla barnrelaterade
bidrag betalas ut. Rätten till föräldrapenning uppnås
så fort man fått uppehållstillstånd. Grundersättningen
är genom nytt politiskt beslut nu 180:- per dag. Det ger en inkomst om
ca 4 300:- netto per månad.
Har man invandrat men fått barn kan
inga krav ifrån myndigheterna ställas på att man ska delta
i svenskundervisning eller andra introducerande program som främjar ett
inträde i det svenska samhället, vilket vi ska se nedan. Lagstadgad
barnledighet gäller för alla. Därutöver kommer naturligtvis
barnbidrag och underhållsstöd, vilka jag återkommer till.
I Dagens Nyheter den 3:e januari 2004 beskrivs
hur man i Malmö har tagit nya grepp för att komma tillrätta
med den höga arbetslösheten bland invandrarna i bland annat Rosengård.
I Rosengård har man varit djärv nog att lägga Arbetsförmedling,
Försäkringskassa och socialkontor i samma lokaler. Detta kommer
förhoppningsvis att leda fram till en väsentlig förändring
av den låga förvärvsfrekvensen i Rosengård (34 procent),
enligt vad man kan utläsa av artikeln som är späckad av goda
framtidsförhoppningar. Kent Andersson, socialdemokratiskt kommunalråd
i Malmö med ansvar för arbetsmarknad, integration och vuxenutbildning
berättar att man genom samverkan fått ut ovanligt många i
antingen jobb eller studier. Andersson säger om de olika trygghetssystemen
att de byggdes upp i ett annat Sverige, och att de låser in folk istället
för att hjälpa dem vidare. Min erfarenhet av dylika insatser som
bygger på samverkan mellan olika myndigheter är mycket goda, och
jag önskar Malmö lycka till med projektet.
Artikeln illustreras av några fall,
bland annat Musarrat Parveen som kom från Pakistan för femton år
sedan och som fram till nu har varit hemma med sina fem barn. Hon ska nu söka
arbete, men tror inte att hon har någon nytta av sin ekonomiutbildning
ifrån hemlandet. Hur hon har kunnat vara hemma med fem barn i femton
år i Sverige förklaras inte i Dagens Nyheter utan lämnas som
ett mysterium till läsaren att försöka lösa. Har hennes
man arbetat inom något höglöneyrke och försörjt
den stora familjen? Eller är hon skild och får hjälp ifrån
Försäkringskassa och socialtjänst?
Hon har förmodligen rätt i att det
blir svårt att dra nytta av den femton år gamla pakistanska ekonomutbildningen
då värdet av en svensk dito halveras inom loppet av ett år.
Musarrat Parveen presenteras i bild i slöja med sina fem barn, varav
två döttrar i tio-tolvårsåldern också har slöja.
Hur mammans ställning faktiskt ser ut på arbetsmarknaden idag berörs
med några ord. Hon har funderingar om att gå en kurs till golvläggare
säger hon skojsamt. Eller busschaufför. Men nej, hon har hört
att bussförare inte får bära slöja. Kanske ett ämne
för den hovsamme reportern att spinna vidare på i ett uppföljande
reportage?
Fatima Ameur presenteras i samma artikel.
Hon kom till Sverige från Marocko för nio år sedan. Hon har
under sin tid i Sverige varit hemma med sina sex barn, men har nu ett första
hägrande städjobb inom räckhåll. Det äldsta barnet
är elva år och det yngsta fyra. De senaste tre åren har hon
läst svenska och engelska, och det eventuella jobbet är hennes första
arbete. "Det ska bli jätteroligt!", förmedlar hon genom
Dagens Nyheters reporter. Även här lämnas läsaren i förtärande
ovisshet om hur hon försörjt sig och sina sex barn de första
nio åren i Sverige.
Dagens Nyheter anser tydligen att dylika frågor
är av ringa intresse. Att man går från nio eller femton års
barnledighet till ett eventuellt arbete, eller det faktum att man bara söker
arbete, tycks av tidningen uppfattas som en stor och glädjande nyhet.
Cecilia Lejon, anställd på den nya kombinerade Arbetsförmedlingen,
Försäkringskassan och socialkontoret, förklarar varför
så många i Rosengård inte har lärt sig svenska, trots
tre års introduktion (till det svenska samhället). "Om
man till exempel väljer att under de tre åren föda två
barn så väljer man samtidigt bort introduktionen och har inte lärt
sig ett ord svenska på tre år."
Så talar en drillad svensk tjänsteman,
som dagligen kommer i kontakt med kvinnor som varit "hemma med barn"
i upp till femton år, eller mer. Hon väljer att uttala sig om högst
tre år, men säger inget om att det svenska systemet ger alla möjlighet
att föda barn efter barn utan att några krav ställs på
att man själv ska kunna försörja dem, eller sätta igång
med sin introduktion. Samtidigt kommer man längre och längre bort
ifrån arbetsmarknaden, tills man en vacker dag återfinns i ett
frejdigt reportage i Dagens Nyheter.
Vad har då detta med socialtjänsten
att göra? Allt, precis som allt annat i samhället hänger ihop
och utgör en helhet, som kommunalrådet så riktigt antyder
ovan. Jag började med att säga att Försäkringskassan står
för det största utflödet. Försäkringskassan är
också mycket lätt att föra bakom ljuset, om man skulle vara
intresserad av detta.
Socialsekreteraren
fortsättning
