Petra: "Ordet kultur
kommer från grekiskan och betyder 'odling'. För att konfans deltagare
skall förstå vad som menas med 'mångkulturellt' skall vi
hämta ett exempel från undertecknads kolonilott:
Som ni vet har Petra
alltså en kolonilott där hon roar sig med att odla pumpor. Koloniområdet
ifråga ligger i ett invandrartätt område utanför Stockholm.
Kolniföreningen har därför många medlemmar med utländsk
bakgrund. Vi har turkar, iranier, araber, östeuropéer, kineser
finnar och ordinära svenskar. Alla odlar olika grödor på olika
sätt. Iranier odlar mängder av mynta att ha i te. Kineser mest salladskål,
svenskar potatis. Med andra ord, vår koloniförening är multikulturell
i ordets alla betydelser.
Föreningen har
som sig bör en vald styrelse och gemensamt antagna stadgar. Stadgarna
är föreningens normverk. Där anges vad som får göras
och vad som inte får göras samt vad som händer om man gör
det som inte får göras. Principen är enkel. Du får inte
göra något mot annans lott som du inte skulle vilja att någon
annan gjorde mot din lott. Du brukar föreningens gemensamma tillgångar,
(vatten, redskap m.m.) på samma sätt som du vill att andra skall
bruka dem. Föreningens styrelse har inga åsikter om VAD som odlas
eller HUR det odlas så längre som alla odlar på samma villkor
utan att inskränka på den andres lott. Vi har dock en speciell
regel: Du behöver inte ha lyckats med odlingen - men du måste ha
gjort ett försök."
En annan debattör
svarar Petra:
Så här
är det på koloniföreningen Svea, ej fullt så idylliskt
men mer verklighetstroget:
Först en inledande
kommentar: Mycket av oenigheten i debatten tycks komma av att termerna inte
är tillräckligt definierade. Vad Petra kallar mångkultur är
vad de flesta av oss andra kallar monokultur med betydelselösa variationer,
typ kläder, folkdanser och grödor, eller flera subkulturer inom
ett av alla accepterat storsamhälle eller centralmakt.
Mångkultur bör
definieras som ett system där det inryms en rad olika folkgrupper med
_olika_ uppfattning i viktiga frågor kring hur samhället ska organiseras.
Eftersom man faktiskt har mycket olika uppfattningar i mycket innehåller
ett sådant samhälle alltid potentiella spänningar, mer än
vad en homogent samhälle gör.
Egendomligt nog tycks
de största multikultiförespråkarna vara de största etnocentristerna
av alla, dvs de tror att alla människor är likadana, dvs som svenskar.
Om alla människor på jorden ännu inte är som svenskar
beror på att de lever i okunnighet och mörker om det enda rätta
samhällssystemet, dvs det svenska, men när de kommer i kontakt med
Upplysningen, dvs kommer till Sverige, kommer de snart (ibland tar det visserligen
litet tid) att släppa sina förlegade föreställningar och
anamma det upplysta svenska moderna tänkesättet, därför
att som man tycker i intellektuella kretsar i Sverige kring år 2000
är naturligtvis det enda rätta, ja, det enda möjliga.
Exempel: muslimer
som kommer i kontakt med den svenska skolans sexualupplysning kommer snart
att släppa sina mossiga idéer om flickors oskuld och muslimska
ungdomar kommer inom kort att anta samma fria sexualsyn som de svenska ungdomarna
(eftersom det är den enda rätta synen). Ibland är vildarna
tyvärr förhärdade i sina primitiva uppfattningar, eller snarare
vilseledda av sina manliga vuxna med sin gammalmodiga patriarkaliska stil
(patriarkat är fult och fel och inget som upplysta moderna svenskar ägnar
sig åt), men med tålamod och upplysning av svenska skolsköterskor,
kuratorer och lärare kommer den svenska moderna upplysta synen att segra.
Ingenting annat är möjligt.
Vadå etnocentrism?
Petra, du inser väl
att ditt exempel med koloniföreningen är
1) ett positivt urval
av välartade mämniskor som ägnar sig åt en trevlig fritidssysselsättning:
odling
2) odlingen är
ett rent fritidsnöje och har ingen reell privatekonomisk betydelse (alla
odlare har sin huvudsakliga försörjning någonannanstans ifrån).
Om ni slutar odla och börjar knyppla i stället blir det ingen avgörande
förändring i era liv.
3) var och en får
behålla det man odlar, dvs resultatet av sin egen arbetsinsats. Det
sker ingen fördelning från en grupp till en annan.
4) det går att
bli av med, dvs utesluta, den som inte följer normerna. Därefter
har föreningen inget problem med dem. Detta till skillnad från
Sverige som måste dras med dem som bryter normerna.
5) det finns en oomtvistad
överordnad auktoritet som i sista hand kan upprätthålla normerna,
dvs polisen
6) det finns en dominerande
storsamhälleskultur, den svenska. Ingen av de andra grupperna är
stor nog att utmana den, eller ens tänka på att utmana den. -Och
Petra har aldrig tänkt tanken att någon skulle vilja utmana den
7) kulturkrockar i
verklig mening har inte uppståt. Vad skulle Petra säga om vissa
grupper tycker det var helt rätt att kvinnorna sliter och odlar och gubbarna
spelar schack, men att gubbarna tar hand om skörden?
8) Petra upplever
det som trevligt och omväxlande att de olika etniska grupperna odlar
olika grödor. Och det är det ju. Men är det så trevligt
att du är beredd att betala 2000 kronor i månaden (din del av 100
miljarder) eller mer, som vissa beräkningar tyder på. Kanske Petra
i så fall hellre skulle vilja ha pengarna i handen och använda
dem för att sticka utomlands ett par gånger om året och äta
dessa exotiska vegetabilier på ort och ställe?
Petras beskrivning
av hur koloniföreningen fungerar är alltså inte någon
bra parallell till det svenska samhället. Men Petras bild är bättre
än hon själv förstår. Följ med koloniföreningen
Svea [facit mellan klamrarna så ni slipper tänka]
I koloniföreningen
Svea finns det 700 medlemmar som tillsammans har 200 barn. Av de 700 är
200 över 65 och pensionärer, de orkar inte gräva i landen,
och 100 är studerande, sjuka, arbetsoförmögna eller arbetsovilliga.
Det finns alltså 400 personer med rätt friska krafter, däribland
Petra, som ska odla för alla de 900. [Sveriges befolkning 9 miljoner
varav ca 2 miljoner barn och ungdomar, knappt 2 miljoner pensionärer,
ca 1 miljon studerande, sjuka, ej kvalificerade för svensk arbetsmarknad,
kriminella etc. 4 miljoner förvärvsarbetande, däribland Petra
och Räknenissen, ska försörja alla de 9 miljonerna].
Koloniföreningen
är gammal, ja, redan hundra år. En del lotter är litet större,
andra litet mindre. En del har bättre jord än andra, eftersom innehavarna
i många år har komposterat, grävt och dragit bort kvickrot
[skapat företag och gjort investeringar] och satt äppelträd
och vinbärsbuskar som ger skörd [avkastning på sparat kapital].
Det kan inte förnekas
att koloniområdet också är uppdelat i en något trevligare
del med mer välskötta lotter och stugor [s.k. attraktiva bostadsområden],
och en där det råder mer oordning [s.k miljonprogramområden].
Sanningen att säga
är inte heller alla lika flitiga odlare. En del har väldigt ofta
ont i ryggen, är allergiska mot morotsfrön eller lägger sig
till sängs en vecka efter ett getingstick [faktum är att en väldigt
stor del av befolkningen har a-kassa eller andra bidrag, och ibland anstränger
de sig ej överhövan för att få jobb].
Pensionärerna
orkar inte gräva eller rensa ogräs, det måste de arbetsföra
göra, och ungdomarna gör det inte heller. I den mindre trevliga
delen förekommer en del fönsterkrossning och söndertrampade
jordgubbar.
De flesta i föreningen,
och nästan alla av pensionärerna, är sveaiter, ättlingar
till dem som alltid bott på kollons område. På de senaste
tjugo åren har det dock kommit en stor ström från andra koloniföreningar
så att nu är redan 100 av samtliga 900 Nykomlingar, och 1/4 av
barnen har Nykomlingsbakgrund, dvs 50 av 200. Varje år tillkommer 4
nya Nykomlingar - det låter kanske inte så mycket på 900,
men 100 är alltså redan Nykomlingar, och bara 400 i kollon arbetar
och 4 nya Nykomlingar per år blir 12 på 3 år. [Av Sveriges
9 miljoner invånare är ca 1 miljon invandrare, 1/4 av barnen har
invandrarbakgrund, 40 000 nya PUT beviljas per år, dvs 120 000 på
tre år, i folkmängd som en ganska stor stad].
Nykomlingarna får
komma in och få en kolonilott eftersom de säger att folk i andra
koloniföreningar är så elaka mot dem och slår dem eller
att de är sjuka eller hungriga eller ledsna [asylskäl eller PUT
på humanitära grunder].
En del gör som
reglerna säger och knackar på koloniföreningens dörr
och ber att få bli insläppta [söker asyl enligt reglerna],
men de allra allra flesta dyker upp oanmälda - nu förstår
man varför den nya kompostbehållaren var så tung, där
dolde sig en somalier, åtminstone säger han att han är somalier
men har inget pass [sedan många år dyker 70 % av de asylsökande
upp inne i Sverige, utan pass och utan biljett]. En del står utanför
staketet och slänger in sina barn och springer sen kvickt därifrån
[s.k. ankarbarn].
Sveaiterna är
mycket mycket snälla, snällast av alla koloniföreningar. De
tar hand om Nykomlingarna och när Nykomlingarna väl fått komma
in tycker sveaiterna att Nykomlingarnas familj också ska få komma
in, för annars kan Nykomlingarna känna sig ensamma. Många
av de finaste sveaiterna är multikultisar som tycker det är spännande
med Nykomlingarna, att deras grönsaker är så exotiska och
berikande, och eftersom ordföranden hör till dem är det oklokt
att säga något kritiskt om Nykomlingarna. Då sätts ens
bild upp på stora plakat runtom hela föreningen med ett stort FY
på, och man får stå i skamvrån och kan aldrig få
en plats i styrelsen. [Man exponeras offentligt som "rasist".]
Nu är det så
att Nykomlingarna faktiskt inte är riktigt lika duktiga odlare som svenskarna.
De vet inte riktigt vad som kan odlas i svensk jord, de är vana vid andra
årstider, vid regn- och torrtider och de vet inte vad fröerna och
plantor heter [saknar kulturkompetens] och eftersom de pratar en massa olika
varianter av Nykomlingska är det svårt att förklara hur man
ska göra.
(Här haltar analogin,
eftersom just odling är rätt lätt att utföra även
för personer från olika kulturer. Man bör alltså veta
att det som odlas i kolonin bara täcker vad invånarna själva
äter. Om man ska köpa nödvändiga varor som spik och borrmaskin
och telefon och elström och vattenpumpar behövs de inkomster som
kommer från några extra skickliga odlare som tar fram genförädlade
arter [högteknologiska produkter, som ger Sveriges exportinkomster] och
från några biodlare som tar fram en honung som är bra mot
förkylningar [läkemedel]. Att sköta dessa bin och motverka
t.ex bikvalster kräver dock många års erfarenhet [kvalificerad
utbildning]. En del inkomster kommer från stickade vantar och trevliga
halmprydnader som säljs till turister i föreningens lilla bod [H&M,
IKEA].
I koloniföreningen
Svea är man kolossalt solidarisk. Varje år samlar man därför
in [beskattar] det mesta av skörden [BNP] för att kunna dela ut
detta till alla som behöver [transfereringar].
Hela våren och
sommaren har Petra jobbat hårt, grävt, kört jord i skottkärran,
lagt om komposten, gödslat, sått, vattnat, rensat ogräs, gått
upp klockan sex på morgonen och satt igång, minst åtta timmar
varje dag. [Åtta timmars arbetsdag ska plussas på med arbetsresor
och ev, dagishämtning].
Petra har fina arbetsredskap,
vassa spadar, välbalanserade grepar, en bra lie. Tyvärr har hon
varit tvungen att låna till dem [studieskulder].
Petra har också
en fin liten stuga med vita knutar som hon pysslat om och skött. Den
ligger i den trevliga delen av kolonin. Finservisen som hon ärvt av mormor
tronar i skåpet och just i år har Petra fått råd att
investera i sin gamla dröm, en liten järnkamin som är bra att
ha kalla sommarkvällar.
Nu ser hon stolt på
sin skörd: 290 kilo vackra tomater, potatisar, vitkålshuvuden,
palsternackor.
Mycket jobb var det,
men Petra fick lön för mödan, tänker hon glad.
Nu kommer föreningens
ordförande.
- Dags för insamlingen,
säger han.
- Insamlingen? säger
Petra.
- Ja, insamlingen.
Du ska ju betala en del av din skörd till föreningen, och sen delar
vi ut till dem som behöver, det har vi ju bestämt i god demokratisk
ordning, säger ordföranden.
Lojal som alltid kånkar
Petra in sin skörd till insamlingsstället [deklarerar sin inkomst].
Alla kommer med sina produkter, det blir ett riktigt berg. Vilken skördefest!
Först tar ordföranden
undan 70 kilo av Petras 290 [31 % arbetsgivaravgift, som sällan syns för
löntagare, men väl för småföretagare]. Det sätts
speciellt undan för de sjuka [sjukförsäkring], gamla [pensionsavgift],
de som får muskelsträckningar [arbetsskada], förklarar ordföranden
och en del är en sorts allmän skördeavgift som man betalar
bara för att man har skördat [allmän löneskatt].
- Ja, det verkar ju
klokt, tänker Petra, fast det där sista om allmänna skördeavgiften
begriper hon inte riktigt. Nu har Petra 220 kilo kvar [220 000 kr om året
i lön efter arbetsgivaravgifter, dvs 18 000 kr i månaden].
Sen tar ordföranden
ytterligare 70 kilo av högen [kommunalskatt som ligger på drygt 30 % i genomsnitt].
Det ska gå till alla som har kunnat odla mindre än de behöver
[socialbidrag]), till sånt som lekplatsen [skola för barnen], till
medicinförrådet [sjukvård], till gemensamhetsdasset [kommunala
reningsverket] och inköp av böcker till läsecirkeln [bibliotek].
Petras grönsaker
har nu minskat till 150 kilo. Men fortfarande är hon glad. Så
bra att hon kan hjälpa så många! 150 kilo är visserligen
bra mycket mindre än de 290 som Petra producerade men det räcker
bra till Petra och det andra ska ju gå till goda ändamål
alltihop.
- Och så var
det skatten på stugan, säger ordföranden.
- Vadå skatten
på stugan? säger Petra.
- Jo, då får
ju betala extra för att du har en stuga, säger ordföranden.
- Jaha, säger
Petra. Visst ja.
- Och extra extra
för att den är så fin, säger ordföranden. Med järnkamin
och allt! [förbättringar typ värmepump och treglasfönster
drar upp taxeringsvärdet].
- Men kaminen har
jag ju sparat till och satt in själv, säger Petra.
- Men det har vi ju
bestämt på stormötet, att alla förbättringar på
stugorna ger extra skatt, säger ordföranden.
- Så blir det
lite extra för att stugan ligger i den trevliga delen, säger ordföranden
[hus i attraktiva lägen får högre taxering].
- För dig blir
det 12 kilo stugskatt,
säger ordföranden [här räknat mycket snällt eftersom
12 000 i fastighetsskatt är lågt räknat i storstad.]
Visst har Petra hört
talas om höga taxeringsvärden i attraktiva områden, men att
det skulle fungera så här hade hon inte riktigt tänkt. Men
det är ju bestämt i god demokratisk ordning, tänker hon.
- Och så var
det skatten på strömmen, säger ordföranden.
- Varför då,
frågar Petra.
- Jo, för att
du inte ska använda så mycket ström, svarar ordföranden
[miljöavgifter på el, en beskattningstyp som kan vara berättigad].
Petra suckar och tänker
att hon får koka mindre kaffe.
- Och så skatten
på strömskatten, säger ordföranden [momsen på hela
elpriset, däremot en diskutabel princip].
Petra protesterar
inte, för som högutbildad och samhällsorienterad vet hon ju
att det fungerar så.
- Och så ett
kilo extra för finservisen, säger ordföranden [förmögenhetsskatt].
- Men den har jag
ju ärvt av mormor - ska ni ta extra för den, säger Petra.
- Visst, säger
ordföranden. Du har ju både en stuga och en finservis [i förmögenhetsskatten
inkluderas värdet av fastighet]. Det har vi ju demokratiskt beslutat
om. Det är inte alla som är så priviligierade att de har så
fin servis! Det måste du ju betala extra för så det blir
mer rättvist.
- Och så ska
du betala 25 % på allt du köpt, säger ordföranden [moms
på varor och tjänster, i föreningen Svea betalar man alltså
momsen i efterhand så den blir synlig].
Visst, det förstår
Petra. Petras ursprungliga 290 kilo har när hela insamlingen är
betald krympt till 80 kilo [totalt 65 % skattetryck i normala inkomstlägen].
Riktigt lika positivt
inställd till fördelning är hon inte längre.
Särskilt som
hon misstänker att inte alla är så ärliga som hon och
lämnar in hela sin skörd. Petra anar att det finns de som smygodlar
både svartrötter och kronärtskockor som de aldrig visar utan
äter upp själva eller säljer till andra och det finns de som
har små pluppande damejeanner bakom knuten [svartjobb, skattefusk, spritsmuggling].
- Jaha, och så
var det lånet till spadarna och gödseln. 8 kilo grönsaker blir det, säger ordföranden [amortering på
studielånet, 4 % av bruttolönen].
Petra har nu kvar 72 kilo grönsaker av sina ursprungliga 290.
Av detta ska hon betala maten, kostnaderna för stugan, kläder, cykeln
och allt övrigt.
Det kan inte heller
förnekas att det har blivit mer oro sedan Nykomlingarna kom. Det försvinner
hallon, plantor rivs upp, ibland sparkar de på staketen, och framförallt
gå de på sveaiternas ungdomar och tar ifrån dem deras mobiler
och skor.
- De vill förstås
ha lika fina saker, säger multikultisarna i kollon. Vi måste ge
dem lika fina saker så blir det bra.
Nu måste föreningen
anställa särskilda vakter som går runt nattetid [väktare
på tunnelbanan, väktare i varuhusen, tvättfridsskapare i tvättstugorna,
mer polis och rättsvårdande personal].
Nykomlingarna beter
sig inte riktigt som sveaiterna.
En del struntar i
att hålla efter sina tomter, ja, de sitter där helt obekymrat i
ogräset och gör ingenting. En del odlar exotiska plantor med flikiga
blad men av att röka dem tycks de bli ännu mer oföretagsamma.
Och fast man kommit överens om i föreningen att man inte ska använda
några gifter så finns det en del som sprutar i hemlighet, och
giftet sprider sig till andra tomter. Och hur ska man kunna hindra det?.
På en del tomter jobbar kvinnorna med hackor från morgon till
kväll medan gubbarna spelar schack och sedan serverar kvinnorna dem kaffe
och diskar.
- Det är vår
kultur, den ska du inte lägga dig i, säger gubbarna när rättvisa
Petra protesterar.
Man kan ta roddbåten
och ro över sjön [ta Finlandsfärjan över Östersjön].
På andra sidan sjön ligger Finnvedens kolloförening. Den är
lite mindre, bara 500 personer totalt [5 miljoner invånare]. Många
sveaiter vill gärna se hur de har det där. Jo tack, bara bra, där
växer det så det knakar. Sveaiterna ser att finningarna får
större grönsakshögar per skalle än hemma i Svea. Visst,
en förklaring är att finningarna är flitiga och duktiga på
att odla, en annan att man inte släpper in så många Nykomlingar.
Om Svea släpper in 4 nya per år så släpper finningarna
in kanske 1 vartannat år och det blir skillnad i längden.
Man kan gå över
kullen för att kika litet på Norrföreningen på andra
sidan. Norringarna är ungefär 500 precis som finningarna. Välskött
och ordentlig förening den med - och norringarna hade ju tur som tokiga
som hittade hela den kullfallna torrfuran att elda med. Sveaiterna ser att
också norringarnas grönsakshögar är större än
hemma i Svea-föreningen. Inte heller norringarna släpper in lika
många Nykomlingar som sveaiterna gör.
Många sveaiter
tycker om utblick så de brukar gå upp på Höga berget
och titta på utsikten [= reser och läser]. Från Höga
berget ser man söderöver en väldig massa koloniföreningar,
ojojoj, det kryllar av dem, totalt finns det 600 000 människor därute
mot Sveas 900. [6 miljarder på jorden, en siffra som ökar snabbt,
Sverige har 9 miljoner invånare].
De flesta söderföreningar
är inte alls så välmående och välskötta som
Svea och Finnveden och Norrföreningen, nej, där söderöver
bor folk i små grenhyddor, pappkartonger och plåtskjul. Många
har varken vatten eller el och det man odlar räcker sällan till
för att göra alla mätta.
I många föreningar
är det förskräckliga slagsmål och man stjäl mat
och jord från varandra. Men framför allt föds det många
barn. Man blir bara fler och fler, hela tiden föds det nya barn och därför
är det svårt att hinna odla mat och få jord till så
många nya [se kurva över jordens befolkningstillväxt under
1900-talet, hur snabbt det ökat från 4 till 5 till 6 miljarder].
Södringarna står med periskop [TV] och ser hur fint man har det
i Svea, och det är därför så många försöker
gömma sig i torvmullsäckar, knökar ihop sig i skottkärror
och hoppa över staketet för att komma in i Svea.
Men nu är det
dags för årets stora fest i Svea: utdelningen.
Oj, vilken stort berg
med grönsaker [Sveriges BNP] ordföranden kan titta ut över.
Det har varit en god skörd i år, tur med sol och regn [högkonjunktur].
Nu ska allt delas
rättvist, efter vad var och en behöver. Först får de
gamla, 200 små krokiga gubbar och gummor [ålders- och förtidspensionärer,
och kom ihåg att det var alltså bara 400 vuxna som var i arbete].
Sen får barnen
och ungdomarna. Alla får minst 10 kilo var [850 kr/månad i barn
och studiebidrag], men en del får lite till, om deras pappa t.ex inte
kunnat odla något [bidragsförskott] och om deras föräldrar
inte kunnat odla tillräckligt får de extra till sin stuga och till
annat [bostadsbidrag, socialbidrag] och om det är många syskon
får de också extra [flerbarnstillägg].
Alla som är sjuka
får sin del, alla som inte kunnat odla tillräckligt får sin
del [sjukersättning, studieersättning för KOMVUX, a-kassa,
introduktionsbidrag, socialbidrag, bostadsbidrag etc]. Kolloföreningen
har faktiskt också några riktiga busar som man måste låsa
in i redskapsboden ibland, de ska också ha sitt.
När allt är
fördelat har faktiskt alla ganska lika stora högar. Ja, många
som inte har odlat så mycket har faktiskt _större högar_ än
Petras 82 kilo. Det är särskilt många Nykomlingar som inte
har kunnat odla något alls. Och de har också ofta många
barn så deras högar blir stora.
Genom Petras huvud
flyger en tanke på hur hon grävt, burit, lukat, vattnat och vänt
landen [gått upp och gett sig till sitt arbete i vintermorgonen], hur
hon betalat 8 kilo för sina arbetsredskap [studielånet]. Vad har
hon egentligen fått för sitt slit?
Nu lägger ordföranden
upp en hög till sig själv. Större än förra året,
och faktiskt lite extra av den särskilt späda sparrisen. Ja, hans
arbete har blivit så mycket viktigare det sista året, förklarar
han [rejäla arvodeshöjningar för t ex regeringen].
Många är
missnöjda med sina högar. Petra tänker förståndigt
att många i Söderföreningarna minsann får väldigt
mycket mindre, men lite gnager det ändå att både Finnvedingarna
och Norringarna får mer [Sverige har sjunkit till 16:e plats bland OECD-länderna].
På senare år
har det kommit till många i Sveaföreningen som får en större
del av skörden än vad de själva odlat. Det är många
busar, många av dem Nykomlingar, som tillbringar mycket tid i redskapsboden,
det är Nykomlingar och många Nykomlingsbarn och många Nykomlingsgamla.
Det krävs också fler vakter som måste få en hög
för sig.
Det är svårt
att få skörden att räcka till lika stora högar som förr,
men alla är vana att få en viss hög, och om de inte får
det så blir de arga, det förstår ordföranden. Trots
att det varit ett rekordår räcker inte skörden till en normalstor
hög, blland annat därför att det kommer så många
Nykomlingar som ska ha lika stora högar som de andra, utan att de odlat
något. Ordföranden vill inte gärna skära ner på
högarna, det kan bli obehag och då får han ingen sparris
nästa år. I stället kommer han på en god idé:
Föreningen äger
tillsammans ett pumphus [Telia]. Nu kan alla som lämnar in 8 kilo grönsaker
få köpa en del av pumphuset [en aktiepost], en del av ett pumphus
som de alltså redan äger.... Då får föreningen
in så mycket att man slipper minska på högarna [utan utförsäljningar
av statlig egendom går statsbudgeten med många miljarder i underskott].
Vad ordföranden
ska sälja nästa år, och nästa, för att få
det att gå ihop har han inte så noga tänkt på.
Många är
ändå riktigt arga, särskilt Nykomlingarna.
- Varför får
vi här i Fattiga delen så lite, bara 100 kilo var - hon där
som bor i Fina delen fick ju mer än dubbelt så mycket, 220 kilo
[när tidningar jämför inkomstnivåer i olika stadsdelar
räknar de alltid på bruttoinkomst, aldrig på disponibel inkomst
efter skatt oich bidrag] och hon har både stuga, äppelträd
och finservis, skriker de och pekar på Petra. Vi är fattiga, utsatta,
diskriminerade!
- Men jag fick ju
lämna 2/3 till insamlingen, säger Petra tyst, och dessutom betala
för lånet till spadarna, och huset har jag ju snickrat på
länge, och äppelträdet planterade jag för många
år sedan och har skött så det bär mycket, och finservisen
- ja, ni kan väl inte begära att ni som kom hit utan något
alls ska precis detsamma som jag meddetsamma. Och förresten betalar ni
inget alls för era stugor, för elströmmen eller till tandläkaren
[ingår i socialbidragsnormen].
- Du med dina 220
kilo [bruttoinkomst före skatt och utan inkomster från bidrag av
olika slag]! Det är orättvist! Alla ni som bor i Fina delen har
det mycket bättre än vi i Fattiga, Utsatta delen - hit med din mobil,
det är bara rättvist!
- Ja, det är
bara rättvist, ekar alla multikultisar i kollon. Petra är rasist!
Nazist! Bränn henne på bål!
- Men jag jobbar ju
från morgon till kväll och delar med mig av allt, och jag har ju
betalat extra för att jag bor i Fina delen, säger Petra men tystnar
när hon ser ett ben som försiktigt sträcks över staketet.
En Nykomling till, och ännu en. Som vill ha del i skörden. Och fler
föds därute för varje minut.
Ett år har gått.
Vad ligger där i en liten korg i Petras trädgård? En liten
Petrus med ljusblå sockor! Nu hinner Petra inte odla mer än 80
% av vad hon odlade förra året [80 % i föräldrapenning].
De 10 kilo hon får för lillen [barnbidrag] blir ett litet tillskott,
men nu är de ju två som ska leva på samma grönsakshög.
Detta år ser inte så lovande ut, det kom nattfrost så äppelblommen
frös och sen har det hällregnat [lågkonjunktur]. Och se där,
en ny Nykomling som tittar fram ur vedtraven.
Plötsligt känner
sig Petra mindre vänligt stämd mot Nykomlingar.
Fram kommer hötjugan.
