Kulturpartiet
Ett
nytt parti hade bildats, förklarades på TV-nyheterna förra
veckan: "Kulturpartiet". Detta var naturligtvis ägnat
att väcka nyfikenhet. Var det fråga om:
a) Ett parti för politiskt korrekta kändisar, som ville ha mer pengar
till sin egen teaterverksameht?
b) Ett parti som ville ta strid för svensk kultur, i en tid då
denna är hotad som aldrig förr?
Det
visade sig vara egentligen varken det ena eller det andra. Det handlade om
alternativ a) i den bemärkelsen att det var pk-kändisar som var
i farten. Det var dock inte fråga om någon verklig partibildning
- bara en kupp för att få mediauppmärksamhet för sina
krav om mer pengar.
Uppmärksamhet
fick de, men knappast förståelse för sina krav bland allmänheten.
Det visade sig nämligen att jippot finansierades av Riksteatern och kostade
svenska skattebetalare 200.000 kronor.
Något
kulturparti var det alltså inte fråga om.
Uppenbart
är dock att Sverige nu kunde behöva ett sådant - ett kulturparti
i den andra bemärkelsen! Ett parti som hävdar att vi svenskar:
•
existerar
•
har rötter, äger en historia
•
har byggt detta land, med demokrati och välstånd
•
i huvudsak inte har något att skämmas över
•
inte behöver känna skuld över vad andra folk gjort, i andra
tider
•
har rätt att värna landets gränser
•
har rätt att ställa krav på anpassning av utlänningar
som kommer till Sverige för att bo här
•
har en kultur som är kvalitativt överlägsen kulturer med blodshämnd och hedersmord, könsstympning och barnäktenskap,
kvinnoförtryck och våld, korruption och privat rättsskipning.
