I Nederländerna
händer det saker. Först mördas ledaren för ett politiskt
parti, sedan en regissör. Kritiker av islamister tvingas leva under polisbeskydd
och vidtaga divierse säkerhetsåtgärder. Holländare i
allmänhet börjar också känna en otrygghet i det "mångkulturella
samhälle" som etablerats.
Således
emigrerar nu stora mängder holländare ur medelklassen till länder
som Australien, USA och Kanada. Även till Sverige, närmare bestämt
Värmland, flyttar en hel del holländare. Man kan tala om en ny flyktingström.
Även i
Sverige har vi fenomenet att svenskar tvingas flytta. Sedan länge flyttar
svenskar, och även invandrare, från invandrartäta bostadsområden,
pga otrivsel och otrygghet.
Lisa Marklund
beskriver i några av sina böcker mer drastiska situationer, om
förföljda kvinnor. De tvingas i många fall gå under
jorden, byta bostadsort, arbete och identitet. En kvinna tvingades till och
med lämna Sverige för att komma undan en våldsman, som hon
haft ett förhållande med. Denna typ av män har som regel,
eller undantagslöst, utländsk bakgrund.
I Södertälje
vägrade en unga kvinna att låta sig kallas "hora". Detta
triggade inte bara skarp beskjutning av polishuset i staden, hon och hennes
familj drabbades därefter av förföljelse. Deras bil brändes
upp, och de har förmodligen funnit det klokt att flytta från orten.
I Göteborg
inträffade nyligen ett liknande fall.
Redan i nr 4/96
av Blågula frågor skrev vi:
"Nog
är det paradoxalt. Vi tar emot människor pga förföljelse
och bristande yttrandefrihet i deras länder - till priset av att yttrandefriheten
till stor del försvinner i vårt eget land!"
I själva
verket är det värre än så. Även den som inte engagerar
sig politiskt, utan bara försöker leva ett lugnt och normalt liv
i sitt eget bostadsområde, drabbas av förföljelse. Unga svenskor
våldtas, drivs till självmord, förmås förneka sin
identitet eller drivs fysiskt på flykt, tillsammans med sina familjer.
Se där
ett konkret resultat av den skygglappsförsedda politik som de "de
goda" bedrivit.
Och fortsätter
att bedriva.